Mördande foto

Kapitel 28

Hon skrek rakt ut. Smärtan var som hundra knivspetsar som stack i henne samtidigt. Aziza slog upp ögonen och såg sig oförstående omkring. Hon låg i en sjukhussal, varför? Smärtan slog till igen och hon skrek. Snabba fötter hördes utanför salen. Strax kom en sköterska in.

"Vad har hänt?"

Aziza kunde knappt prata på grund av den glödgande smärtan. Hon såg ned på sin hand. Det var där det gjorde ont. Det satt något i handryggen.

"Ta bort den! Ta bort den! Det gör vansinnigt ont!" sa hon.

"Den sitter där ifall vi behöver ge dig dropp, eller ta prover"; sa sköterskan.

"Det bryr jag mig inte om! Ta bort den!"

Aziza kved när smärtan fick huvudet att värka. Hon sträckte fram handen för att själv ta bort den förhatliga nålen som satt i handryggen.

"Kanske de har prickat rakt i en nerv", sa sköterskan och skyndade sig att ta av bandaget runt handen.

En nerv, hur sjutton kan någon vara så dum att de sticker en nål i en nerv? Inte konstigt att jag håller på att dö av smärta. Vad gör jag förresten på sjukhuset? Vad har hänt?

I samma stund mindes Aziza allt som hade hänt. Att Marina var kidnappad, att någon med vilja hade kört på hennes mamma och att något hade hänt henne själv när hon kommit in i ambulansen.

"Vad hände?"

Aziza drog en suck av lättnad när sköterskan drog ut nålen ur handen. Men även om den var borta fortsatte handen att värka. Hon gned försiktigt över stället där nålen varit instucken.

"Det kommer att gå över snart", sa sköterskan och strök tröstande Aziza över armen.

"Men vad hände? Varför är jag här?" sa Aziza

"Du fick en panikattack i ambulansen när din mamma skulle köras iväg. Du föll och slog i huvudet", sa sköterskan.

Först då kände Aziza att det dunkade i huvudet på ett speciellt ställe. Det var inte bara värken i handen som hade gjort det.

"Men jag behöver väl inte ligga kvar här?" sa Aziza, som kände att hon hellre ville se hur det hade gått med Marinas mamma och så snart som möjligt ta kontakt med Martin för att...

Då insåg Aziza att hon inte hade en aning om hur hon skulle få kontakt med Martin. Hon hade inte hans mobilnummer, visste inte var han bodde. Hon visste inte ens hans fullständiga namn så hon kunde leta upp honom på facebook.

Hon var på väg att slå handen i pannan över sin egen dumhet, men hejdade sig i tid.

"Hur är det med... mamma?" sa Aziza, som i sista stund kommit på att hon hade sagt att det var hon som var dotter till Marinas mamma.

"Hon ligger i koma. Hon slog i huvudet när hon föll i gatan, några revben är knäckta, ena armen är bruten. Det är vad jag vet", sa sköterskan. "Du måste stanna här tills läkaren har sett så att du inte har fått hjärnskakning."

"Men jag mår bra! Kan jag få träffa mamma?"

"Vänta så ska jag se vad jag kan göra", sa sköterskan och försvann ut ur rummet.

Aziza såg sig om. I sängen bredvid henne låg en äldre kvinna och sov. Hon snarkade lätt. Aziza såg på klockan och log. Det hade inte gått alltför lång tid sedan hon hade kommit till Malmö. Klockan var bara halv ett.

I nästa sekund drog bekymmersrynkor över ansiktet. Mycket kunde hända på en och en halv timma. Kanske Marina redan var död.

Äsch, varför tänker jag så? Om någon kidnappar en person är det väl inte för att döda henne. Trots den tanken kunde Aziza inte släppa en gnagande oro över att det var bråttom. Hon måste hitta Martin och Marina, nu!

Hon reste sig upp ur sängen. Det snurrade till, men världen stannade snabbt igen. Huvudet kändes okej. Handen värkte värre.

Aziza tog sig fram till garderoben bredvid sängen, öppnade och såg till sin glädje att hennes kläder fanns där inne. Snabbt drog hon på sig byxorna, såg sig om innan hon drog av sjukhusskjortan och tog på bh och tröja. Hon tog snabbt på sig joggingskorna, men tog sig inte tid att knyta dem. Hon var övertygad om att sköterskan skulle stoppa henne från att ge sig av.

Nu visste hon hur det stod till med Marinas mamma. Ingen idé att stanna kvar här längre. Nu var hon tvungen att ge sig iväg.

När hon klev ut i korridoren hörde hon en röst som sa:

"Aziza!"

Tycker du om berättelsen Mördande fotot? Vet du att berättelsen har en egen Facebooksida https://www.facebook.com/MordandeFoto Gå gärna in och gilla den om du tycker om berättelsen. 2016 kommer Mördande foto ut som riktig bok. Vad tycker du om det?

Jag älskar att skriva och har nu skrivit närmare 40 böcker. Här hittar du alla http://kimselius.se/hem/bockerna/index.html Kanske lockar någon av dem?

Den bok som är mest lik den här är min bok Mysrys http://kimselius.se/hem/bockerna/mysrys.html Alla mina böcker finns på biblioteket, både som vanlig pappersbok och e-bok. Fråga efter dem, för de är oftast utlånade. Ha det så bra.

Snart kommer ett nytt kapitel.

Kram Kim