Mördande foto

Kapitel 18

Hjärtat bultade intensivt när han hoppade ur taxin och slängde till taxichauffören en bunt sedlar. Han hade inte tid att stanna för att ta reda på om pengarna räckte, men med den farten chauffören körde iväg antog han att det hade räckt gott och väl.

"Lugna dig!" sa han lågt till sig själv och försökte få pulsen att gå ned, genom att ta långa, djupa andetag.

Han var så nära nu. Han kunde inte låta bli att vara uppspelt och förväntansfull. Idag skulle han äntligen få tag på Marina, efter alla dessa år.

I tankarna gick han igenom vad han skulle göra med henne. Hon skulle få lida för vad hennes mamma hade gjort.

Han skulle strimla henne långsamt, rispa, skära. Kanske lägga ut en bit här och där för den där häxan att hitta. Att hon skulle hitta bitarna var han övertygad om, kanske inte personligen. Någon annan skulle göra det, tillkalla polis och det skulle bli skriverier i tidningar och nämnas i tv. Han skulle bli rikskändis, kanske rent utav världskändis. Inget han brydde sig om, bara hon visste.

Hon skulle veta vem de hade hittat bitar av, hon skulle förstå att det var dags att träda fram och ta sitt straff.

Han skulle dra ut på det och njuta varenda sekund. Alla dessa förlorade år, all jakt, alla resor kors och tvärs över landet så fort han hade trott sig fått upp ett spår. Nu var målet nära.

Först måste han få tag i henne.

Han kom in genom de stora dörrarna till Centralstationen och såg sig omkring. Det myllrade av människor. Hur skulle han hitta henne här?

Han såg sig omkring. Han fick gå på intuition. Det hade fört honom nära dem många gånger tidigare. Han satte på den inre radarn och trängde sig fram mellan människorna. Han stötte till en ung man som såg mycket förargad ut. Han gav honom bara en kall blick innan han skyndade vidare. För i samma ögonblick hade han fått syn på henne, Marina.

Hon såg åt hans håll utan att ha en aning om att han fanns där, så nära henne. Men snart skulle hon bli medveten om det. Snart skulle hon få veta vad hennes mamma hade gjort för många år sedan. De säger att man får lida för fädrens synder. Så sant! Han skulle se till att Marina fick lida för vad mamman hade gjort. Det var enda sättet att skippa rättvisa. En tand för en tand, ett öga för ett öga. Var det inte så det stod i bibeln?

Inte mer än rätt att han slet hjärtat ur kroppen på Marina i slutändan, eftersom hennes mamma var orsaken till hans hjärtproblem.

Han såg Marina hastigt vände sig bort och stirra åt motsatt håll. Perfekt! Han knuffade sig fram mellan människorna, snubblade över en resväska och knöt näven åt personen som dragit den efter sig. Alla dessa människor! Vad hade de här att göra? De var i vägen för honom.

Händerna skakade. Hjärtat bultade. Huden hettade och svetten sipprade nedför pannan, på ryggen, ja över hela hans kropp. Benen darrade. Han var så nära att han knappt kunde bärga sig. Två steg till, ett steg...

Han lade armen om Marinas axlar och klämde till i samma stund som kyrkklockan började sina elva slag.