Mördande foto

Kapitel 30

Det tjöt om däcken när taxichauffören ställde sig på bromsen. Mannen slet upp dörren. Med nävarna knutna och en lång ramsa av svordomar och utländska ord närmade han sig Martin.

"Är ni ledig?" sa Martin och log bevekande mot mannen, som svarade med ytterligare några svordomar.

Taxichauffören slog sig för pannan så turbanen hamnade på sned. Martin fick en skymt av en sedel som stack fram. Han såg på mannen, pekade på sitt huvud och sedan på mannens turban. Taxichauffören verkade direkt förstå vad han menade, fick upp handen, tryckte in sedeln och rättade till turbanen.

"Jag tror att alla ni svenskar är som galna denna dag! Om jag kunnat hade jag slutat nu, direkt. Men passet har nyligen påbörjats och jag måste köra många timmar till. Jag försörjer både svärmor och svärfar och mina gamla föräldrar och syskon och släktingar och..." Mannen tystnade, suckade tungt, vände och gick tillbaka mot taxin.

"Vänta! Jag vill åka med dig!" sa Martin.

En affärsman med liten rullväska skyndade fram mot taxin som om det gällde livet.

Martin var snabbare, han slängde sig fram mot passagerardörren, slet upp den och hoppade in i samma sekund som affärsmannen ryckte upp bakdörren.

"Ledsen! Upptagen!" sa Martin och såg sig om över axeln.

Affärsmannen drog ihop munnen till en bister grimas, drämde igen dörren och stegade iväg med raska steg mot nästa taxi.

Taxichauffören slog sig till rätta på förarsätet och såg på Martin i framsätet.

"Du sitter bättre där bak!" sa han bestämt och blängde på Martin.

"Jag sitter bra här!" sa Martin och spände fast säkerhetsbältet.

Taxichauffören grymtade och drog fram en bok i affärsjuridik som Martin satt sig på. Ömt strök mannen boken och undersökte den för att se om den på något sätt tagit skada av att bli misshandlad. När han konstaterat att boken var oskadd sträckte han sig fram över Martin, öppnade handskfacket och stoppade varligt in boken.

"Så du ska bli jurist?" sa Martin och kände sig dum som satt sig på mannens bok.

"Jag ÄR jurist! Men här i Sverige får jag köra taxi och läsa in allt igen!" sa taxichauffören.

Jurist, tänkte Martin. Hmmm, då måste jag kanske gå varligt fram, eller jag kanske ska skrämma honom och ge honom dåligt samvete.

"Sist jag såg dig köra ifrån Centralstationen, körde du en man och en mycket motsträvig flicka. Jag vill veta vart du körde dem?" sa Martin.

Ljudet av tutande bilar fick taxichauffören att starta bilen och börja köra iväg.

"Vart ska du?" sa mannen.

"Du svarade inte på min fråga", sa Martin.

Han tänkte på alla deckare han hade sett och försökte lägga sig till med ett lika bestämt tonfall som Bruce Willis brukade ha i Die Hard-filmerna. Bestämt, men inte otrevligt.

Taxichaufförens hand flög upp till turbanen och lika snabbt tillbaka till ratten.

Martin såg rörelsen och mindes sedeln han hade sett sticka ut tidigare. Hade taxichauffören blivit mutad av mannen som kidnappat Marina?

"Kör mig till samma adress som du körde mannen du fick pengar av. Han har kidnappat min flickvän och jag är rädd för att han kommer att döda henne. Om du tänker bli advokat vill du säkert ha rent samvete. Om du inte hjälper mig nu, kommer jag att kontakta polisen och berätta för dem att du skyddar en brottsling. Då kan du glömma dina drömmar om att bli jurist även i Sverige. Då kommer du att få köra taxi resten av ditt liv och försörja dina släktingar tills du dör bakom ratten av stresshjärta."