Mördande foto

Kapitel 6

"YES!"

Han flög upp från stolen och började hoppa omkring i en vild krigsdans. Äntligen hade hans sökande gett resultat. Äntligen hade han lyckats. Hjärtat bultade och han var rädd att riskera en hjärtinfarkt om han inte lugnade ned sig.

På skakiga ben gick han fram till skänken, lyfte upp whiskyflaskan och hällde upp ett överfullt glas, som skvätte ut när han lyfte det till läpparna. Han svepte den gyllenbruna vätskan i ett enda drag.

Han andades ut i ett långt, ljudligt och belåtet andetag. Sådär ja, nu fick han ordning på känslorna. Ivrigt skyndade han fram till skrivbordet och slog sig ned framför datorn.

Under lång tid hade han varje dag sökt på nätet, han hade blivit glad när han hade sett fotot på författarens blogg, men det var inget emot hur glad han hade blivit i den sekund han hade sett facebookprofilen. Han böjde sig fram och kysste profilfotot av Marina.

När han lutade sig tillbaka mörknade hans blick och hans händer knöts i ett så hårt grepp att naglarna kördes in i handflatorna. Några bloddroppar sipprade fram mellan fingrarna. Snart skulle han ta hämnd för alla år av lidande, snart, snart. Men ännu fick han ge sig till tåls, han måste vinna hennes förtroende, få henne att öppna sig, få henne att komma till honom, få henne att bli hans i all evighet ända intill döden. Han rös till av förväntan vid tanken på hennes död.

Han öppnade händerna, tog ett djupt andetag och började knattra in text på datorn.

För säkerhetsskull lade han in två fiktiva profiler, efter att ha skummat Marinas profil och läst hennes intresse. Han ville ha två olika personer, som båda skulle vara oemotståndliga. Han var övertygad om att Marina genast skulle acceptera någon av dem som sin vän på facebook, kanske båda två om han hade riktig tur.

Han letade på nätet efter bra foton som skulle överensstämma med de fiktiva profilerna. Till slut hittade han två perfekta foton. Han retuscherade dem något i photoshop för att de inte skulle efterlikna de riktiga personerna helt och hållet, men ändå vara tillräckligt tilldragande för att Marina skulle vilja bli vän med dem.

När han var klar skickade han en vänförfrågan till Marina och väntade på att hon skulle bekräfta. Det tog inte mer än någon minut så var förfrågningarna bekräftade och hans båda facebookprofiler var nu vän med Marina.

Nu kunde katt- och råttaleken börja. Han gnuggade händerna, slickade läpparna och började skriva i Marinas logg.