Ex vs Ex

En till epilog typ

~ ''Vänta va, jag trodde du hade avslutat den här berättelsen?'' Ja men jag kände för att skriva på den iallafall och nej jag kommer inte fortsätta uppdatera, denna gjorde jag bara för att jag var uttråkad och jag saknar karaktärerna lite. Enjoy! ~ 

"Tessi! Tessi! Tessi!" Hejade alla på runt omkring mig. Jag har aldrig varit riktigt bekväm med att stå i rampljuset men alkoholen som jag ovarsamt klunkar ner igenom ett långt rör gör mig en aning mer självsäker.

Alec står på en stol med en tratt kopplat till röret, folk bara öser ner sina drickor. Detta var konstigt nog inte hans ide men det skulle man fan kunna tro.

När det till slut inte kommer något mer i röret tar ut tuben ur munnen och alla jublar. Jag lyfter segrande min näve i luften men det räcker med den lilla rörelsen för att jag ska känna mig yr. Jag snubblar till men fångas av en välbekant famn, Alec.

"Någonting med att se dig förstöra din lever framför alla dessa människor är grymt sexigt." Flinar han och kysser mig hastigt.

"Du-du har alltid drag-gits till den sidan av mig. J-jag skyller detta på dig!" Hickar jag och försöker luta min panna försiktigt mot hans men det slutar med att jag skallar honom istället. Romantiskt.

"Det var din idé, fyllo." Skrattar han och leder mig till en soffa där vi slår oss ner.

"Jag har dumma idéer, du borde veta detta vid det här laget." Jag försöker se sur ut men jag börjar fnissa istället.

"Förlåt, jag ska ha dig i koppel nästa gång." Jag skrattar förtjust som en femåring.

Jag i ett koppel? Haha! Som en hund... vänta, kalla han mig just hund? Jag tror fan att han kalla mig bitch, hur vågar han?

"Jag gör slut!" Sluddrar jag och gör ett misslyckat försök i att resa mig. Alec reagerar knappt, han bara rynkar på ögonbrynen och lägger huvudet på sned. "När du kört hem mig så tänker jag bränna allt du någonsin givit mig!" Fortsätter jag gorma.

"Så du vill alltså gå hem?" Jag nickar bekräftande. "Då går vi, raring." Han tar min hand och leder mig ur huset festen hölls hos. Jag vet inte ens vem, Alec känner dem på något sätt. Jag ser dock till att ta ett känslosamt farväl till alla främlingar jag ser innan Alec drar bort mig.

I bilen hjälper han mig med säkerhets bältet och ger mig en påse ifall jag skulle behöva spy. Alec är så omtänksam, jag ångrar att jag gjorde slut.

"Jag är ledsen, kan vi bli ihop igen?" Jag smeker min hand upp och ner längs hans lår som för att fresta honom.

"Jag vet inte, du sårade verkligen mina känslor." Min syn är helt blurrigt så jag ser inte om han skämtar eller inte, hans röst signalerar dock att han som tur nog inte är allvarlig.

"Jag kan gottgöra dig." Viskar jag i min såkallade 'sexiga' röst i hans öra.

"Som vanligt då." Skrattar han och släpper vägen med blicken i en sekund för att kyssa mig snabbt men passionerat. "Du kommer ändå somna snart." Som på komando gäspar jag men skakar på huvudet.

"Jag somna? Du borde skriva in dig på ett mentalsjukhus för du är galen." Sluddrar jag och lutar pannen mot fönstret, jag tänker bara blunda för en sekund.

"Och sömntåget avgår om 5... 4... 3... 2..." Jag hör inte Alec avsluta nedräkningen för jag är redan långt borta.

*~*~*~*~*~*

"Är ni redo, barn?"

"Ay ay, kapten!"

Vänta va? Svampbob? Va?

Jag öppnar försiktigt ögonen för att sedan bländas av ljus, det tar några sekunder att utgöra vart jag är någonstans, Alecs rum. Han sitter själv på sängen med ögonen låsta på tvn på väggen.

"Jag hör er inte!"

"Ay ay, kapten." Gäspar jag och gnuggar sömnen ur ögonen. Alec upptäcker först nu att jag är vaken men ger mig bara en snabb blick innan han återgår till programmet. Nörd.

Jag sätter mig upp men då revolterar mitt huvud med extrem huvudvärk. Jag stönar av smärtan vilket Alec besvarar med ett "Shush!" Utan att ta ögonen från skärmen.

"Ja tack, Alec. En huvudvärkstablett skulle sitta fint just nu, tack." Jag ser strängt på honom. Alec ser tveksamt mellan mig och tvn som om han ska bestämma vem som ska få leva och dö.

"Satmara." Muttrar han och reser sig besegrat från sängen. "Jag tror faktiskt att jag aldrig sett dig så full."

"Jo ja, du vet ju hur jag alltid vill överprestera." Svarar jag gäspande och schasar iväg honom med ena handen. Alec himlar leende med ögonen och lämnar rummet.

Han kommer tillbaka någon minut senare med en alvedon och ett glas vatten. Jag fylls av fnitter och värme, som jag få ofta gör när jag ser på honom, och sträcker därför ut armarna mot honom som en inbjudan. Han suckar tungt men jag hinner uppfatta ett leende innan han lägger sig ovanpå mig med sitt ansikte begravt i min halsgrop. Jag låter mina fingrar smeka genom hans hår samtidigt som jag drar honom ännu tätare intill mig.

"Ew, kan man inte bara få ge dig en oskyldig kram utan att du ska börja hålla på!" Fnittrar jag i spelad äcklan när han börjat naffsa och kyssa min nacke. Med viss motviljan puttar jag bort honom.

"Vet inte, dina oskyldiga kramar är läskigt lika dina icke-oskyldiga kramar." Muttrar han och stiger upp. Jag sträcker barnsligt ut tungan och sätter mig upp för att ta lite vatten. Då märker jag också att jag bär en av hans t-shirts istället för kläderna jag bar igår på festen.

"Creep." Fnissar jag och grabbar tag i mina kläder som ligger slafsigt ihopvikta på en stol. "Klär av mig när jag är medvetslös, har du inge hyfs unge?" Alec blinkar bara flörtigt åt mig vilket jag ignorerar.

"Jag tar varje chans jag får att se så mycket av dig som möjligt."

"Jag medger att det är en gullig ursäkt men det gör det inte dina sextrakasserier okej." Jag försöker vara allvarlig för att skrämma honom en aning men misslyckas.

"Jaha, vem söp någon full för några helger sen bara för att komma ner i dess byxor?" Försöker han och lyfter hakan trotsigt.

"Det var faktiskt du som kom på mig, och jag behöver inte supa dig full för att komma ner i dina byxor." Försvarar jag mig skrattande och knäpper mina jeans.

"Hur vågar du? Du utnyttjade mig i mitt berusade tillstånd!" Utbrister Alec och lyckas inte dölja sitt leende. "Du ska bara veta hur många gånger jag suttit i duschen och försökt tvätta bort skammen." Snyftar han tillgjort.

Jag skrattar högt och går fram till honom för att ge honom en bamsekram. Detta är varför jag älskar Alec, han får mig alltid att skratta i alla situationer och hur gamla och rynkliga vi än blir så vet jag att det är en sak som aldrig kommer förändras. Vänta lite, bestämda jag precis att jag och Alec ska vara tillsammans för evigt? Haha kommer aldrig att hända.... eller? Igår gjorde vi ju slut i 5 minuter för det dummaste någonsin. Nä, vi är ämnade för undergång.

~ Kolla in min andra verk är ni snälla: Amnesia och Inte min typ ~