Ex vs Ex

Kapitel 6

Kapitel 6

Jag sitter i matsalen själv vid ett bord, även om Madde och Alice fortfarande har lektion så brukar jag alltid ha någon omkring mig. Idag sitter alla mina vänner vid Alecs bord, de bjöd med mig men jag vill inte behöva se Alec mer än nödvändigt.

Jag tittar upp och ser Gabriel resa sig från Alecs bord och komma över till mig, äntligen. Jag är sur, han lät mig sitta själv hela lunchen, vilken vän.

''Varför sitter du här och ser dyster ut?'' Jag älskar Gabriel men han är inte den smartaste.

''Jag vägrar sitta vid mitt arroganta ex och mina vänner överger mig FÖR att sitta med mitt arroganta ex.'' Jag blänger ilsket på honom för att få honom ännu mer skuldmedveten, jag blänger mycket på folk nu för tiden.

''Jag är ledsen, va inte arg.'' Han lyfter upp mig och håller mig fast med en björnkram. Jag kvävs och brister ut i ett hest skratt. ''Jag släpper dig inte förän du förlåtit mig!'' 

''Du kväver mig! Jag förlåter dig, jag förlåter dig! Skona bara mitt liv!'' Gabriell sätter ner mig och klappar mig som en hund på huvudet men jag föser bort hans hand. Hur kommer det sig att Gabriel alltid får mig att må bättre? 

Skolan slutar, jag sätter mig på min vanliga plats längst bak i bussen och lyssnar på musik som den osociala person jag är. Det är fortfarande en klunga runt Alec men inte lika extremt som imorse, betyder detta att jag eventuellt kommer få tillbaka mina svikande vänner? Yay!

Någon sätter sig bredvid mig men jag tänker inte på det, det är ganska fullt på bussen idag så jag tänker inte skälla ut någon random person för att de invaderar min personliga bubbla.

Jag tittar upp i nyfikenhet åt Alecs håll men ser honom inte, istället möts jag av sura blickar från en grupp med tjejer. Vad har jag gjort? 

''De är bara avundsjuka, oroa dig inte.'' Hör jag en för välbekant röst. Jag förmår inte ens mig själv att se på honom utan stirrar bara ut igenom fönstret.

''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' Jag vill inte behöva slå honom, incidenten imorse har nu gett mig ryktet som det bittra, våldsamma exet till Alec Flynn.

''Vad gör du idag?'' Frågar Alec obekymrat.

''Snälla låt mig vara! Jag är inte på humör, varken nu eller någonsin.'' Säger jag kallt, jag möter fortfarande inte hans blick.

''Jag tar det som ett trevligt 'Nej, jag har inget för mig. Hurså, har du några planer?'' Säger Alec i en dålig imitation av min röst. ''Roligt att du frågar, inte idag men imorgon har jag en inflyttningsfest. Jag vill att du kommer.'' 

''Kommer du vara där?'' frågar jag bara och han ser på mig förvirrat.

''Ehm, ja? Den är liksom för mig.''

''Åh, jag tror jag skippar isåfall.'' Bussen stannar på hållplatsen utanför mitt hus och jag ställer mig upp för att gå men Alec sitter kvar. Han sitter i sätet ut mot gången så såvida han inte flyttar på sig måste jag klättra över honom. ''Ska du av eller?''

''Jo, damerna först.'' Han gör en gest mot dörren där framme och jag ser att busschauffören kollar bakåt irriterat. Jag försöker knuffa bort honom men han är orubblig.

''Alec, seriöst. Gå!'' Väser jag mellan tänderna men han rör inte en muskel. Jag suckar och klättrar snabbt över honom men samtidigt ställer han sig upp och fångar upp mig i sin famn. Jag känner hettan stiga uppför kinderna samtidigt som han bär ut mig. Jag försöker slingra mig ur hans grepp men detta leder bara till ännu fler pinsamma positioner. 

Utanför bussen släpper han till sist ned mig och jag väntar inte en sekund för att slunga min knytnäve i hans mage. Han viker sig dubbel men skrattar vilket får honom att se mentalt sjuk ut.

''Vad har jag sagt om att röra mig, ditt peck!'' Jag borstar snabbt av mig med händerna och snappar åt mig min ryggsäck han hängt över axeln.

''Okej, jag fattar, du vill inte att jag ska röra dig. Det kommer troligtvis hända igen men jag ska vara lite mer vaksam.'' Säger han och sträcker på sig.

''Troligtvis?'' Fnyser jag.

''Förhoppningsvis.'' Rättar han sig med en blinkning och med det lämnar han mig på busshållplatsen. Jag känner rodnaden stiga på kinderna igen men inte av samma anledning som innan. Idiot.

''Jag har anlänt!'' Utropar jag när jag stigit in igenom dörren. ''Era liv har nu återfått sin mening.'' Skylar och hennes kompis Mia sitter i soffan och fnittrar förtjust.

''Länge leve konungen!'' Ropar Skylar och Mia skrattar, osäker på vad hennes roll i skådespelet är.

''Undersåtar... baka mig muffins!'' Beordrar jag, de går fnittrande in i köket och letar fram ett recept. Detta är vad jag älskar med att ha en lillasyster, de är så enkla att manipulera. ''Jag tar en tupplur i mitt rum, ge bud när muffisarna är gräddade.''

''Såklart, ers majestät.'' Säger det i mun på varandra och bugar lätt. 

Jag springer upp på mitt rum och slänger mobilen på sängen, samtidigt som jag satt mig framför mitt skrivbord och öppnat min dator vibrerar min mobil. Jag ställer mig upp och plockar upp mobilen, det är ett sms från Alec? Jag hade ju tagit bort hans nummer och blockerat  honom, när hade han tagit min mobil och lagt in sitt nummer.

AlecAKAsexgud: Glöm inte festen imorn! Jag fnyser åt hans löjliga namn, självgod much? Jag byter snabbt namnet till Alec...ew, mer realistiskt.

Jag: Nej!! Sluta störa mig, vad som helst skulle vara roligare än att gå på din fest.

Alec...ew: Jag kan övertala dig men jag ser dig hellre komma krypande tillbaks ;) 
Jag stönar irriterat och ignorerar resten av hans meddelande, inte en chans att jag viker mig! Jag skriver ett snabbt sms till Madde och Alice.

Jag: Hej, vill ni komma över imorgonkväll? Tjejkväll, jag kan verkligen behöva det. Som tur svarar både Madde och Alice ja, skönt att jag har någon på min sida.

 *****

Note:  Nu har skolan börjat så kapitel kommer inte komma ut lika regelbundet, samma sak för er som läser Vad man inte vet...