Ex vs Ex

Kapitel 33

Kapitel 33

''Go shorty, it's your birthday! We gon' party like it's ya birthday, we gon' sip Bacardi lite it's ya birthday. And we don't give fuck cause it's your birthday!'' Sjunger jag samtidigt som jag dansar igenom bussen till Gabriel. ''Grattis på födelsedagen, big boy!'' Tjuter jag och slänger mina armar runt hans hals. Sången var helt spontan, jag hade totalt glömt att han fyllde år idag, jag kom ihåg först när jag såg honom.

''Tack, galning.'' Skrattar han och kramar mig hårt tillbaka. ''Tack för att du inte smsade mig hela natten om hur exalterad du var över att det var MIN födelsedag som du gjorde förra året, dock jag trodde att det första födelsedags smset skulle va från dig. Du hade väll inte glömt?'' Det är inte mitt fel att jag glömde bort min bästa väns födelsedag, jag var som sagt distraherad . Måste hitta på en lögn, måste hitta på en lögn.

''Jag somnade tidigt och pappa kom hem imorse, sen skulle vi ta reda på vilken kompis Skylar sov över hos och jada jada. ''Jag ljuger inte helt, jag väljer bara att skippa biten där Alec var med. Jag skrattar stelt och väljer att byta ämne. ''Det var en ganska hektisk kväll på matchen.'' 

''Åh, juste. Jag hörde att du hamnade i en catfight med Jonna, hur slutade det?'' Mitt försök att distrahera Gabriel funkar perfekt.

''Några äckliga rivsår, inget allvarligt. Jag fick skjuts hem av Alec och så åt vi thai-'' 

''Vi?'' Avbryter Gabriel mig frågande. 

''Vi som i Skylar och jag.'' Tess, tänk innan du öppnar din stora jävla käft!

''Men Skyler sov ju över med någon kompis, du sa det för typ 1 minut sedan.'' Påminner Gabriel mig. ''Var du på dejt med Alec?'' 

''Nej, han frågade om jag ville ta något att äta snabbt och jag bah 'Okej'. Ingen big deal.'' Jag ler mitt stelaste leende och undviker nervöst hans blick. ''Så vad fick du i födelsedags present?'' 

Gabriel ignorerar mitt försök att byta samtalsämne, han verkar seriöst upprörd. ''För guds skull, Tessa-'' 

''Vanära inte guds namn, Gabriel.'' Avbryter jag honom irriterande trots att jag själv inte är religös över huvudtaget. Han lyckas inte hålla minen, han skrattar högt och när han till slut får tillbaka talförmågan har bussen stannat och jag flyr lättat in i skolan. Varför ska jag alltid fly från mina problem?

Hallen är fylld av elever så jag smälter snabbt in i mängden och följer strömmen till mitt skåp. Jag hittar några vänner i mängden som jag slår följe med. Jag får många nyfikna blickar från främlingar, de kanske såg min och Jonnas catfight.

''Tessi, kan jag få fråga dig om något?'' Säger Andrea tyst, en kort och smal tjej med kolsvart hår och olivfärgad hy. Hon är väldigt blyg men när man lär känna henne är hon världens gulligaste person.

''Såklart.'' Nickar jag. ''Vill du veta när nästa vulkanutbrott utbryter? Jag är väl informerad om ämnet.'' Hon ler artigt, osäker på om det var ett skämt eller inte. Jag skriver en mental påminnelselapp till mig själv att mina konstiga skämt inte är roliga, de är bara udda och töntiga. Normala människor förstår sig inte på min humor.

''Faktiskt så handlar det om Alec.'' Nej, inte du också! Du är den sista jag trodde inte gillade Alec. ''Det är en sådan där skoldans för välgörenhet, det är inte obligatoriskt men lärarna håller koll på om man kommer eller inte. Jag tänkte att om jag ändå ska gå så vill jag gärna ta med en dejt och... Alec är liksom... riktigt snygg och rolig.'' Hon rodnar häftigt och fumlar med sin mobil osäkert. 

''Och detta berättar du för mig för att?'' Jag känner mig plötsligt irriterad, ska alla mina vänner ha en crush på Alec eller? Finns det ingen bättre kille i skolan de kan fangirla över?

''Skulle du vara okej med det? Alltså att jag frågade Alec. Först trodde jag att du fortfarande hade känslor för honom men på sättet du-''

''Nej, jag är inte okej med det.'' Avbryter jag hennes skarpt. Hon ser chockat på mig, fram tills nu har jag sagt tusen gånger om att jag inte bryr mig om de dejtar Alec eller inte. Men jag bryr mig, jag kanske inte vill ha något förhållande med Alec men jag tänker inte låtsas som om jag vore okej med MINA vänner tror att det är okej att flörta med honom.

''Men du sa ju att du var över honom... är ni-'' Börjar hon innan jag avbryter henne igen.

''Nej, vi är inte ihop!'' Nästan ropar jag, vi får några konstiga blickar men jag ignorerar dem.

''Förlåt, men om ni inte är ihop är han inte din att undanhålla för oss. Du har själv sagt att du är över honom, om du inte är det så säg det bara.'' Nästan viskar Andrea.

''Jag är över honom!'' Utbrister jag snabbt, för snabbt för att ens låta tillnärmelsevis trovärdigt men Andrea tar det.

''Bra, hitta en dejt så går vi dit tillsammans.'' Jag ler tillgjort och ser hennes gå iväg, som om ens Alec skulle säga ja till henne. 

Jag hör tunga fotsteg bakom mig och vänder mig om till en andfådd Gabriel. Han öppnar munnen för att säga något, antagligen läxa upp mig om att jag kommer få mitt hjärta krossat. 

Jag hinner före ''Gabriel, jag bryr mig inte om vad du än tänkt att säga. Vill du va min dejt på den där välgörenhets dansen?'' Gabriel sträcker på sig, fortfarande flåsande. Han nickar förvirrat och öppnar munnen igen för att säga något, jag hinner före än en gång. ''Bra, vi tar detaljerna senare.'' Jag klappar honom lätt på axeln och går iväg till min lektion.