Ex vs Ex

Kapitel 14

Kapitel 14

Jag smyger in i klassrummet, det är så stökigt och högljutt att läraren inte ens märker min sena ankomst. Just nu står han längst bak och skäller på några killar som tagit sönder ett bänk. Min blick vandrar över klassrummet sökandes efter Madde som skulle ha den här lektionen, jag hittar henne näst längst bak vid fönstret. 

Jag smyger försiktigt förbi läraren och sätter mig vid den lediga bänken bredvid Maddes, hennes mun formar ett glatt leende men det når inte enda till ögonen. Alla tankar på Alec var som bortblåsta, nu var jag extremt nyfiken på hur Maddes föräldrar tagit nyheten.

''Hej! Varför kom du så sent?'' Frågar hon när jag flyttar ihop våra bänkar.

''Försov mig som vanligt. Men du vet vad jag vill höra så spill det.'' Säger jag exalterat och sneglar runt omkring oss, alla verkar upptagna och läraren ser inte ut att ha bråttom att tysta dem.

''Jag berättade i lördsagskväll, de var lite chockade men var jätte stödjande och inget har förändrats i våran relation.'' Hon ler men än en gång når inte leendet ögonen riktigt.

''Det måste vara en stor tyngd lyft från dina axlar, dock du ser inte så överlycklig ut?'' 

''Alice berättade också i lördagskväll, jag har inte hört av henne sen dess. Hon skickade ett sms där det bara stod att hon hade berättat, jag frågade vad de sa men hon har fortfarande inte svarat.'' Jag lägger en tröstande hand på Maddes arm men ser att det inte hjälper.

''Vet du om hon är i skolan idag?'' Frågar jag lite tystare eftersom läraren nu har skickat två av killarna till rektorn, han skulle snart dra igång lektionen.

''Jag tittade förbi på mattesalen där hon skulle ha lektion, hon var inte där och läraren berättade att hon sjukanmält sig.'' Jag ger Madde en tröstande kram innan den frustrerade läraren börjar skrika på klassen att hålla käften, mer än halva lektionen har redan gått men han är ändå beslutsam att fullfölja med lektionen. 

Vid lunch sitter jag med Jonna och resten av mitt kompisgäng, Madde har gått för att igen försöka att få tag på Alice.

Jag hatar att jag och Jonna har så många gemensamma vänner, det tvingar oss att umgås med varandra. Slår vad om att hon köper sig vänner för vem annars skulle vilja frivilligt umgås med det lilla trollet.

Hon har just färgat håret och gått från ljus blont till skinande gult, det ser nästan limegrönt ut.

''Vad glor du på?'' Hon märkte visst att jag stirra, hon upptäcker också att hon lät lite bitchig vilket fick några frågande blickar från resten av tjejerna. Hon lägger till ett gulligt leende och leker dumt halmen på sitt huvud hon kallar hår.

''Ditt hår, jag är så ledsen! Vissa hårtyper är bara inte menade att färgas." Säger jag så snällt och genuint jag kan. Jonna slutar leka med sitt hår och ser osäker ut, sen mörknar hennes ögon och om blickar kunde döda skulle jag vara en askhög just nu.

Hon plastrar på ett leende men jag ser hur hon desperat söker efter en comeback. Hon misslyckas och fnyser buttert, min dag blev just så mycket bättre.

Med ett gulligt leende reser jag mig för att gå och hitta Madde. Jag hittar hennes i hallen precis utanför matsalen. hon står lutad mot ett av skåpen och pratar på mobilen med någon jag gissar är Alice. Hon ser mig och avslutar sitt samtal, hon ser inte glad ut.

''Var det Alice?'' Frågar jag och nickar menande till mobilen.

''Hon är inte sjuk, hennes föräldrar har förbjudit henne att träffa mig.'' Maddes ögon blir blanka och hon glider ner till golvet och drar frustrerat i sitt hår.

''Va?! Alices föräldrar älskar ju dig!''Jag sätter mig på golvet bredvid henne.

''De älskar mig som hennes vän men inte mer än så. De ville att hon skulle hälsa mig att det inte är något personligt, det är bara så deras familj funkar.'' Jag reser mig upp och fylls av ilska.

''Och hon tänker inte säga emot? Hon tänker bara acceptera att de styr vem hon får vara med?'' Madde är också arg men mest ledsen, kanske hon inte betyder lika mycket för Alice som Alice betyder för henne. ''Kom vi åker, nu med detsamma, hem till Alice och fixar den här skiten.'' Föreslår jag. ''Nästa lektion börjar inte förens en timma och om vi missar så gör det inget.'' 

''Va? Det är en dum ide de kommer säkert inte ens låta mig komma in i huset.'' Muttrar Madde. ''Plus att du hatar att komma försent, vi kommer få kvarsittning.'' 

''Sluta, du får mig att låta som en nörd.''

''Det är du ju. Vi har heller ingen bil.'' Jag blir först besviken men kommer sedan ihåg hur jag kom till skolan, Alec.

''Snart tillbaka.'' Med det rusar jag in i matsalen igen, på direkten hittar jag Alec, man bara behöver leta efter den största grupp elever och sedan se vem som står i centrum. Jag tränger mig igenom hans lilla fanclub tills jag står framför honom, jag känner tjejernas blickar bränna i ryggen. 

''Hej, Tessa Hope! Vilken trevlig överraskning.'' Han drar mig närmare, jag ryggar instinktivt tillbaka. 

''Jag måste prata med dig.'' Säger jag.

''Jag hör inte, det är så högljutt här inne. Kom närmare.'' Jag vet att han hör mig klart härifrån men jag tar ett steg närmare honom iallafall och säger det igen fast en aning högre. ''Bättre.'' Ler han. Jag tar ett grepp om hans hand och leder ut honom från matsalen där Madde fortfarande står väntandes. 

''Hej.'' Hon ler nervöst mot Alec som hälsar tillbaka. Hon sneglar osäkert på mig, detta förväntade hon sig inte. Jag och Alec hand i hand... vänta va? Jag märker först nu att jag fortfarande håller i hans hand, våra fingrar har också lyckats fläta ihop sig med varandra. Jag drar snabbt åt mig handen och lägger armarna i kors, jag byter också sida så jag jag istället står bredvid Madde vänd mot Alec.

''Så, vi behöver låna din bil för att utföra ett JÄTTE viktigt ärende.'' Alec höjer på ögonbrynen men ser dessvärre inte särskilt förvånad ut över frågan. Kan den där killen göra något annat än att flina stöddigt?

''Tess, du har väll inte körkort?'' Hur visste han det?

''Nej men Madde har, du kör auto eller?'' Alec pressar ihop sina läppar och skakar långsamt på huvudet, fan! ''Men det är lugnt, jag har flera vänner som kör manuellt.'' Jag rusar iväg men innan jag hinner nån vart tar Alec tag i min arm.

''Tess, jag lämnar inte ut min bil till vem som helst för att ni ska på uppdrag. Fan, jag är tekniskt sätt fortfarande avstängd från den.'' Säger Alec långsamt som om han pratade med en femåring.

''Men Alec... det är viktigt'' Stönar jag bedjande och rycker i hans arm, jag vet inte vad som händer med mig.

''Jag skulle kunna skjutsa er men det krävs nog lite övertalning först.'' Han lutar sig retsamt mot mig och håller sina ögon låsta vid mina. Plötsligt får jag en längtan av att kyssa honom, den växer sig starkare och starkare ju närmare han kommer. 

Du vet att du vill! Säger en pipig röst inom mig.

                - Nej! Jag hatar honom!

Kanske det men han är svår att motstå och innerst inne så vet du att- 

Jag låter inte rösten avsluta innan jag tryckt mina läppar mot hans.