Ex vs Ex

Kapitel 4

Kapitel 4

Jag ligger på min säng med mina fötter upp i luften i ren tristess. Mina föräldrar kom hem några minuter efter mig, ingen har nämnt något om vad som hände och helt ärligt är det nog bäst så.

Att jag ska behöva gå i skolan med den där idioten, se honom 8 timmar per dag. Varför smärtar det mig fortfarande att se honom? Jag är över honom! 

Jag stampar frustrerat i väggen och slår knytnäven i kudden. Jag önskar att kudden var hans perfekta lilla ansikte, jag vill bara slå flinet av den där jäveln. 

''Tess, middagen är klar!'' Ropar mamma från köket. Jag känner mig inte hungrig längre men går ner till köket iallafall. Mina föräldrar ser medlidsamt på mig men jag bara ignorerar deras blickar.

''Tessi, hur mår du? Jag förstår att det kan vara smärtsam att prata om ett ex men-'' Börjar pappa men jag avbryter honom, jag orkar inte just nu.

''Jag mår bra, ni behöver inte oroa er. Jag är över honom.'' Jag ogillar verkligen att prata med mina föräldrar om mitt kärleksliv, eller ex-kärleksliv. ''Ni kan vara med dem så mycket ni vill bara... bara prata inte om mig och Alec, okej?'' Mina föräldrar nickar och resten av middagen går smidigt utan något mer prat om det hela.

Jag drar av mig mina kläder och hoppar in i duschen. Dusch tid är Tessi tid, där går jag igenom händelser under dagen och sjunger ut i Adele style. Jag tycker att jag är ganska bra på att sjunga, men duschen är full av lögner och ger falska förväntningar. 

Mitt i refrängen av Rolling in the deep hör jag någon knacka på dörren.

''Vad?'' Ropar jag och stänger av vattnet.

''Jag och pappa ska över till Ann och ta ett glas vin, vi är snart tillbaka.'' Med det går mamma iväg och jag hör sedan ytterdörren slå igen. Ensam hemma, yay? Jag duschar i några minuter till och stiger till sist ut och avslutar Tessi tid.

Jag torkar mig snabbt och virar handduken runt mig, sedan går jag ut ur badrummet och in till mitt rum för att byta till mjukisbyxor och en stor t-shirt. Jag letar runt i min garderob och ska precis släppa handduken när jag hör en välbekant röst bakom mig.

''Hej, Tessa.'' Jag vänder mig kvickt om och täcker munnen med handen för att dämpa ett skrik. På min säng sitter ingen annan är Alec Flynn och flinar som om det vore helt naturligt.

''Vad fan gör du här? Gå!'' Ryter jag vansinnigt och drar handduken tätare omkring mig.

''Naw, är du blyg? Tess, jag har sett dig naken förut.'' Påminner han mig och rodnad sprider sig över hela mitt ansikte i en ny slags nyans av röd jag inte trodde var möjlig.

''Din jävel. Stick här ifrån, idiot!'' Skriker jag, Alec suckar tungt och ställer sig upp.

''Okej, men sen måste du prata med mig. Jag väntar där ute.'' Jag fnyser och knuffar ut honom ur rummet.

''Varför skulle jag vilja prata med dig?'' Fräser jag och slår igen dörren så hårt jag kan i hans ansikte. Jag tar en stort andetag och börjar sedan rota i garderoben efter kläder. Vad har han här och göra? Hur kunde jag inte ha hört när han kom in?

Jag nöjer mig med ett par svarta mjukisbyxor och en stor, grå hood. Nu är det bara att få ut honom ur huset så snabbt som möjligt, lättare sagt en gjort, det svinet.

Jag joggar ner för trappan där jag ser Alec sitta i soffan väntades på mig. Jag muttrar en svordom och sätter mig ner i soffan mitt emot honom. I några sekunder blänger jag bara på honom för att göra honom obekväm, detta misslyckas såklart för han blinkar bara flörtigt mot mig vilket får mig att väja undan.

''Vad vill du? Varför beter du sig som ett svin?'' Den Alec jag kände var inget svin, han var lite mindre douchey, lite. Han var redan då känd som The Bad Boy och en kassanova men med mig var han annorlunda. Såklart han var alltid retsam men något har förändras under det här året, men vad?

''Specificera vad du menar med 'svin'.'' Svarar han ovetande. Jag blänger ilsket på honom som varning att inte testa mina gränser.

''Vad gör du här?'' 

''Förklarade jag inte det innan? Jag har vänner i stan och-'' Börjar han men jag hinner avbryta honom.

''Nej, i mitt hus.'' Alec ser plötsligt osäker och besvärad ut.

''Förlåt att jag betedde mig-''

''Beter'' Rättar jag.

''Förlåt att jag beter mig som en idiot, det är allt jag ville säga.'' Jag höjer ögonbrynen frågande, jag förvänta mig inte ett stort förlåt-tal men en sådan tam ursäkt rörde mig inte det minsta. Jag ställer mig upp liksom Alec och jag börjar gå mot dörren.

''Hejdå, Alec.'' Säger jag och håller upp ytterdörren för honom. Han suckar tungt och går irriterande långsamt ut igenom dörren. Han stannar i dörröppningen och lutar sig fram som om han tänker kyssa mig.

''En godnatt puss för gamla tiders skull?'' Jag ryggar tillbaka och knuffar ut honom.

''Rör du mig skär jag handen av dig och kör upp den i röven på dig.'' Hotar jag med en mördande blick. Jag hinner se Alec flina roat innan jag slår igen dörren i ansiktet på honom för andra gången idag, en väldigt tillfredställande känsla om jag skulle säga det själv.

''Jag älskar dina kreativa sätt att hota folk!'' Ropar han från utsidan och jag hör sedan hur han går iväg. Jag håller automatiskt andan tills jag inte längre hör hans fotsteg, jag vänder ryggen mot dörren och glider ner till golvet.

''Idiot'' Mumlar jag och reser mig upp. Han kommer inte lyckas ta sig in i mitt huvud, han är samma skitstövel som han var förra året, det har han sannerligen bevisat.

Tre timmar senare hör jag mina föräldrar komma hem, jag vet att dem fått ny information om mitt och Alecs förhållande även om de sa att de inte skulle prata mer om det. Såklart missförstod dem det och antog att det endast gällde när jag inte var med. Men just nu orkar jag inte bry mig, så länge de inte frågar mig massor av personliga frågor är jag nöjd. 

Plötsligt vibrerar min mobil på nattduksbordet, ett sms från Madde.

MaddeSexyMoFo: OMG! Gissa vem som kommer börja i vår skola imorn, du kommer inte att gilla det.

Jag: Alec Flynn?

MaddeSexyMoFo: Va?! Hur visste du?

Jag: Han bor också granne med mig! Är inte livet fucking underbart?

MaddeSexyMoFo: Är du okej? Har du pratat med honom? Har han förändras? Är du fortfarande kär i honom?

Jag vet att Madde bara är nyfiken och det skulle jag också vara men att prata om Alec var tröttsamt och jag vill bara glömma att han existerar. Så jag svarar någorlunda bra på Maddes frågor och går och lägger mig. Förhoppningsvis är allt en mardröm och allt är som vanligt när jag vaknar, inget skulle göra mig lyckligare.