Ex vs Ex

Kapitel 31

Kapitel 31

Stämningen i bilen är tyst och stel, försöker komma på något att säga men har ingen aning om vad. Jag vill skälla ut honom för att han drog bort mig men det var väll för det bästa.

"Jag hatar att behöva säga det men det där var ganska hett." Bryter Alec tystnaden med tillslut och jag sneglar irriterat på honom. 

"Det kan jag tänka mig." Muttrar jag och inspekterar min trasiga och smutsiga tröja. "Det var inte så hett från mitt perspektiv dock."

"Ja du var ju tvungen att stirra ner på Jonnas ansikte." Skämtar han, hans diss mot Jonna får mig plötsligt att må mycket bättre.

När vi stannar på hans uppfart gör jag något dumt som jag vet att jag kommer ångra. 

"Vill du följa med in?" Mumlar jag blygt och tittar ut igenom fönstret. Jag vet inte varför jag frågar, jag tål inte killen men ändå vill jag inget annat än att han följer med mig hem. Jag försöker komma på en anledning till varför att ha honom till sällskap skulle vara nödvändigt men kommer inte på någon annan anledning förutom att jag faktiskt vill det.

"Vad sa du?" Frågar Alec och öppnar bil dörren, måste jag säga det igen? Det var svårt nog första gången.

"Vill du följa med in?" Upprepar jag en aning högre.

"Kan du säga det igen?" Flinar Alec och jag slår honom över armen, jag känner rodnaden bränna över mina kinder. 

"Du hörde mig första gången!" Skrattar jag generat och slår honom igen. Vi stiger ur bilen jag får fjärilar i magen när han följer efter mig över gatan till mitt hus.

"Är Skylar hemma?" Frågar Alec när jag låser upp.

"Tror du verkligen att jag hade bjudit in dig om hon var det?" Flinar jag, skickar medvetet fel signaler.

"Bra, då kan vi vara hur högljudda vi vill." Skämtar han flörtigt, jag slår honom på armen än en gång bara för att jag inte vet hur jag annars ska reagera.

"Sluta, du slår på samma ställe varje gång och det blir ett blåmärke." Klagar Alec.

"Sluta va en idiot så behöver jag inte det." Skrattar jag och stryker honom tröstande över armen där jag tidigare slagit honom.

"Det är min idiotiska sida som du älskar." Säger Alec stöddigt och lägger armen runt mina axlar.

"Visst, vad som än får dig att sova om nätterna." Säger jag retligt och sträcker barnsligt ut tungan åt honom.

"Bra så du håller med." Jag öppnar munnen för att protestera men han tystar mig med en sitt pekfinger över mina läppar. "Shush, inga ord. Nu är jag hungrig och vill ha mat, säg något, jag bjuder."

"Thai eller sushi." Föreslår jag.

"Sist vi åt sushi lurade du mig att äta en sked med wasabi, så det blir thai." Jag skrattar hjärtligt åt minnet, Alec är bara dum och lättlurad.

När vi beställt, plockat upp och återvänt hem sitter vi i soffan, äter och ser på tv. För tre veckor sedan hade jag bara skrattat åt självaste tanken, inte en chans att jag skulle umgås frivilligt med Alec, men ändå sitter jag här i en soffa och äter thaimat med ingen mindre. För tre veckor sedan så såg jag fortfarande på honom med fullständig hat i blicken, det gör jag väll fortfarande men blandat med andra känslor som jag oftast förtränger.

"Du får mig att känna mig omaskulin." Säger Alec plötsligt, jag tittar upp från min tallrik och möter frågande hans blick. "Du äter mer än mig." Muttrar Alec och ser menande mot min nästan tomma talrik. "Och grovare än mig." Lägger han till.

"Måste du peka ut mina operfektioner för att må bättre över dina egna?" Snäser jag och går tillbaka till att äta.

"Det är inga operfektioner, det är gulliga vanor." Försvarar Alec sig. "Du har många gulliga vanor." Hur kommer det sig att det bara krävs en komplimang eller till och med ett leende för att jag ska tappa talförmågan. Jag svarar med ett blygt leende och äter upp.

Helt plötsligt är klockan 12 och Alec är fortfarande här, jag borde gå och lägga mig men vill inte riktigt säga godnatt, liksom honom.

Jag gäspar trött och stänger av tvn. "Det börjar nog bli dags att lägga sig." Uttalar och jag och gäspar igen.

"Du, Tess kan jag kanske..." Börjar Alec och kliar sig tveksamt i nacken.

"Visst." Ler jag och försöker få det att låta avslappnat och helt normalt.

Alec rusar upp för trappan samtidigt som han ropar "Pax för Tessas säng!" Jag skrattar och går upp efter honom.

När jag kommer in i rummet tar han precis av sig sin tröja vilket alltid lämnar mig andlös och nervös.

"Nu, Tess. Jag går bara med på att sova i din säng om du lovar att inte försöka ha sex med mig, jag kan tänka mig att du har det svårt att motstå det här." Säger Alec och referar till sin kropp igenom att dra fingrarna över sin perfekta bröstkorg och fucking perfekta abs. 

Fan han får mig helt yr, jag måste slå tillbaka.

"Inga problem." Jag rycker på axlarna och drar neutralt av mig min trasiga och gräsfläckiga tröja. Alec stirrar skamlöst på mig, klart förvånad över min handling. Jag får redan bättre självförtroende, att få hungriga blickar från Alec då och då skulle verkligen boosta mitt ego.

"Tease." Snäser Alec surt när jag drar på mig en för stor hood, jag tar på mig ett par pyjamas shorts som inte ens syns under den stora hooden. "För mycket kläder för min smak men du ser bra ut i allt så det får väll duga." Säger han charmigt och lägger sig ner utbredd på sängen.

"Sluta smickra mig, det funkar inte." Jag sätter mig ner på sängkanten bredvid honom och gör cirkulära tecken på hans arm med mina fingrar.

Vi sitter tysta ett tag innan jag till slut släcker lampan och kryper ner bredvid honom. Han lindar sina armar runt min midja som om det vore självklart, min naturliga instinkt skulle vara att kalla honom äcklig och sparka ut honom men jag är för djupt inne i den trans att satt mig i för att reagera. Förhoppningsvis så är det bara tillfälligt och allt är tillbaka till det vanliga imorgon.

"Du fattar inte hur mycket jag har saknat dig." Mumlar han mot min nacke och skickar rysningar över hela min kropp. Det känns som om jag borde svara men jag vet inte hur, jag drar bara hans armar tajtare runt mig och slappnar av.

Med ett fånigt leende på mina läppar somnar jag med Alecs beskyddande armar runt omkring mig.