Ex vs Ex

Kapitel 30

Kapitel 30

"Ska du med till matchen ikväll?" Jag tittar upp mot Madde och Gabriel som kommer in i klassrummet. Som vanligt sitter jag ensam i klassrummet och väntar på att läraren ska komma. Ja, kalla mig nörd om ni vill men jag ogillar att komma försent.

"Vilken match?" Frågar jag ointresserat och klottrar lite i min mattebok.

"Fotbolls matchen mellan två lag jag inte kommer ihåg namnen på. Gabbe är iallafall med i ett av dem." Gabriel blänger ilsket på Madde för att hon inte kommer ihåg. Jag nickar som om jag själv har någon aning om vilket lag det är.

"Såklart, ska vi göra något efteråt?" Jag är inget stort fan av fotboll men går bara för att stötta Gabriel.

"Det gör vi säkert, men du är på eller?" Jag nickar slött till svar. "Bra, då plockar Alec upp dig vid 7." Ler hon, Gabriel himlar med ögonen liksom jag. Madde hittar alltid på ursäkter för att få ihop mig och Alec. Först trodde jag att hon var som Gabriel, emot att vi ens pratade med varandra. De går ut igen och klassrummet börjar snart fyllas av min klasskamrater. 

Jag vet inte riktigt hur det står mellan mig och Alec längre, han verkar inte vilja vara bara vänner men jag vet inte om jag vågar erbjuda honom något mer. Murarna jag har hunnit bygga upp på ett år är så välbyggda att den självaste Byggare Bob kunde ha byggt dem. Jag vill gå vidare men varje gång jag tänker på det ringer en varningsklocka i mitt huvud.

Senare på kvällen går jag fram och tillbaka i mitt rum, klockan är prick 7 och Alec har fortfarande inte kommit. Borde jag gå över? Om jag springer till bussen hinner jag ta den in till stan. Jag har gjort mig i ordning och varit klar i snart en timme nu.

Efter några minuters väntande tar mitt tålamod slut, jag låser dörren efter mig eftersom Skylar än en gång sover över med sina kompisar.

Jag knackar på Alecs dörr, några sekunder senare står en sömnig Alec där.

"Du skulle plocka upp mig klockan 7!" Jag kollar snabbt ner på mitt armbandsur. "Nu är klockan 4 minuter efter 7 och du är inte en klar, chop chop." Alec blinkar trött några gånger innan han svarar.

"När bestämde vi en dejt?" Han har fan ingen koll.

"Det är ingen dejt, klä på dig något och så kör vi." En av de saker jag hatar med Alec är att han aldrig är i tid, att vara i tid är vägen till framgång.

"Åh, juste." Mumlar han och går tillbaka in i huset för att göra sig i ordning, jag sätter mig på trappen utanför dörren och väntar tjurigt.

20 minuter senare kommer en nu fullt vaken och fixad Alec ut. Jag blänger surt på honom, han vet att jag hatar att komma försent. Vem tar tupplurar vid klockan 7 på kvällen egentligen?

"Skynda, matchen börjar om några minuter." Hetsar jag honom och sätter mig i passagerarsätet.

"Vänta, va?" Säger Alec och vänder sig mot mig.

"Inte vänta, kör." Uppmanar jag honom stressat.

"Matchen har inte ens börjat och du freakar ändå ut?" Vi har inte tid att bråka nu.

"Jag gillar att vara i tid, så kör nu." Beordrar jag.

"Nej." Flinar Alec. "Om några minuter kanske." Hur övertalar man en envis Alec? Jag lutar mig fram och vilar min haka på Alecs axel.

"Men Alec, då har vi ju mindre tid att hångla under läktaren." Viskar jag intill hans öra sensuellt.

"Du kanske tror att du manipulerar mig men det är egentligen jag som manipulerar dig." Muttrar han och startar bilen. Jag bryr mig inte om vem som manipulerar vem så länge vi kommer dit i tid.

"Jag manipulerar dig för jag vinner på det." Flinar jag stolt.

"Men jag visste att du skulle komma med något sådant så egentligen vinner jag också på det."

"Ha, vi får väll se." Alec surnar till när han inser att vi inte alls kommer sluta upp hångla under läktaren.

Varje mening vi säger känns full med elektricitet och spänning, allt är oklart men jag antar att det är en del av spänningen.

"Vad tänker du på?" Frågar Alec och jag väcks ur mina tankar.

Dig. "Visste du att fågelmammor inte alls överger deras fågelunge om man rör vid den, de bryr sig inte om den luktar människa. Det är en lögn för att barn inte ska pilla på fåglar." Ordspya.

"Okej, ska komma ihåg att aldrig fråga vad du tänker på igen." Jag kan inte låta bli att fnittra, jag är weird men folk accepterar det.

"Vad tänker du på?" Småskrattar jag.

"Ja nu tänker jag på alla de fågelungar jag kunde ha räddat men lät bli." Jag skrattar igen men det är tyst fram tills fotbolls matchen iallafall.

Matchen har precis börjat så jag slösar ingen tid med att sitta kvar i bilen med Alec utan rusar före till läktaren där typ halva skolan sitter.

"Där är ni." Hälsar Madde, hon sitter bredvid Alice på läktaren nästan längst upp. "Jag trodde ni stod under läktaren och hångla eller något." Skämtar hon, jag rodnar och sätter mig ner bredvid dem. Jag kollar snabbt tillbaka för att se om Alec följer efter. Jag ser honom stå med några andra från skolan på en annan del av läktaren, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir besviken över att han inte sitter här.

Jag fnyser åt Maddes realistiska påstående. "Jag och Alec? Hångla under läktaren? Fick du fotbollen i huvudet eller?" Säger jag och skrattar överdrivet högt.

"Ja om ni inte tänker göra det så..." Fnittrar Alice och tar tag i Maddes hand, de går skrattande iväg, man ser Madde attackera Alices nacke innan de försvinner bakom läktaren. Deras gullighet får mig nästan att vilja spy, jag vill också vara så lycklig.

"Ska du inte vara med? Du är lesbisk va?" Jag vänder mig mot Jonnas irriterande röst bakom mig, kan hon inte bara låta mig va! Hon verkar dock har druckit lite vilket inte kan sluta bra.

"Nej, faktiskt inte. Men det skulle jag säkert vara dock om inte du var med i kvinnosläktet." Burn!

"Ja-ag hade aldrig velat vara ihop med dig ändå!" Stammar hon osäkert och flackar med blicken.

"Tack så hemskt mycket!" Flinar jag segrande och vänder mig tillbaka till matchen.

"Jag är så jävla trött på din attityd, bitch! Ska du ha spö eller?" Skriker Jonna frustrerat och knuffar mig så jag faller av min plats och till den nedanför där en tjej förskräckt hoppar åt sidan. "Baksidan nu!" Jag följer efter henne och så fort vi är utom synhåll från alla på planen tacklar jag ner henne på marken. Folk samlas och de flesta ropar 'catfight' runt omkring oss.

"Jävla hora!" Skriker Jonna och drar hårt i mitt hår med ena handen och river min nacke med den andra. Jag sitter fortfarande gränsle över henne och trycker min hand mot hennes ansikte för att få henne att släppa mitt hår.

Vi rullar runt och plötsligt sitter hon på min mage, hon fortsätter riva mig med hennes billiga lösnaglar. Vi rullar runt igen och plötsligt känner jag två armar slingra sig runt min midja och lyfter upp mig från Jonna som blir stoppad att hoppa på mig på nytt  av någon annan kille.

"Tessi, ta det lugnt. Det räcker." Säger Alec nära mitt öra. Jag slappnar av en smula men bryter inte min ögonkontakt med Jonna.

"Snälla bara låt mig döda henne, snälla, snälla." Ber jag när Alec till slut släpper ner mig, han håller fortfarande armen runt min midja men det är säkert för att snabbt kunna stoppa mig ifall jag skulle rusa iväg efter henne.

Alice och Madde kommer springande mot oss, de tog fan sin lilla tid, deras båda nackar är fulla av sugmärken och kärleks bett.

"Tessa, är du okej? Varför hamnade du i en catfight med Jonna?" Frågar Alice och inspekterar de ställen där Jonna rivit och kanske till och med bitit mig på.

"Hon började." Fnyser jag och vänder mig till Alec. "Kan du ta mig hem?" Han nickar tyst och går och sätter sig i bilen. Jag kramar om Alice och Madde innan jag går och gör honom sällskap. Spännande match.