Ex vs Ex

Kapitel 25

Kapitel 25

''Jag är ledsen Levi, om du inte betalar måste jag snart stänga baren.'' Säger jag och rättar till min cowboy hatt, som sheriff måste man vara sträng ibland.

''Du är väldigt orättvis.'' Muttrar Levi och försvinner till ett bakrum för att hämta pengar. Jag plockar upp min drink men i samma stund rusar Gabriel, min kompanion, in i salongen. Han bär en smuttsig, vit skjorta, trasiga jeans och en likadan cowboy hatt som jag. Jag bär i stort sätt samma kläder förutom att jag har en läderväst och en sheriff bricka.

''Tess, det går rykten om att en dålig typ kommer till stan och vill ta din plats som sheriff.'' Säger Gabriel andfått. De vill ha en duell? Ha, lätt som en plätt, jag förlorar aldrig en fight.

''Oroa dig inte, jag har inte förlorat en enda duell.'' Säger jag kaxigt och smuttar på min drink.

''Nej, såklart du är ju fortfarande vid liv. Men den här killen är annorlunda, jag vet inte om det är en sådan bra idé.'' 

''Vad annars ska jag göra? Jag tänker inte bara lämna ifrån min sheriff bricka sådär, jag fixar det här.'' Varför rulla över och spela död när man har de skills som jag har. ''Har denna bandit något namn?''

''Alec.'' Viskar Gabriel, trots att han viskar tystnar hela baren i skräck. 

Alec, jag har hört om honom. En lurendrejare och psykotisk lönnmördare, han kommer inte få ta över min stad.

Plötsligt hörs ett pistol skott, alla får panik och springer ut ur salongen. Jag drar upp min egen pistol från mitt bälte och går ut på gatan tätt följ av Gabriel. Folk tar skydd i husen och kollar nyfiket ut igenom fönstret. 

Jag ser en svartklädd figur som sitter på en svart häst ridande mot mig, hans svarta cowboy hatt skuggar hans ansikte. När han får syn på mig mitt ute i vägen sitter han av sin häst och kommer gående mot mig. 

''Är du sheriffen över den här stan?'' Frågar han och lutar huvudet en aning bakåt, hans glittrande ögon förvillar mig en aning.

''Ja, så det är nog bäst för dig om du sticker just nu med svansen mellan benen.'' Morrar jag hotfullt men han bara skrattar roat åt mig.

''Skulle inte tro det.'' Han blir allvarlig och avlossar ett skott åt mitt håll, han missar men jag tror det var med mening. Jag är snabb med pistolen och avlossar ett eget, den snuddar endast vid hans axel och river upp ärmen på hans svarta läderjacka.

Han skjuter igen och den träffar denna gång min hatt så den flyger av, jag bländas av den heta solen och snappar fort upp den igen. Helvete! Den här grabben menar allvar. Jag fortsätter skjuta men han rör sig snabbt och smidigt, jag får inte in en enda träff.

Plötsligt känner jag en skarp smärta tränga sig igenom min vänster arm, jag är träffad. Jag står fortfarande men blir yr av smärtan.

''Det är inte värt det, ge upp!'' Ropar Madde, Alice och Gabriel från ett öppet fönster. Ett till skott träffar mig precis över knät, jag faller ihop på marken. Min blick är suddig men plötsligt tornar en mörk skugga upp över mig.

Utan att se riktigt höjer jag pistolen och avlossar den, jag hör ett plågat stön från Alec. När jag fått ögonen att fokusera upptäcker jag att jag träffat honom mitt i bröstet. Han hukar sig ner bredvid mig och stönar smärtsamt liksom jag. Jag höjer pistolen igen men skakar så kraftigt att jag inte kan trycka på avtryckaren. 

''Bara stick från stan.'' Mumlar jag och lutar mig tillbaka, mina skador är lindriga men hans är livshotande. Men plötsligt sträcker han på sig, det blödande hålet i hans bröst är nu läkt. Han flinar ondskefull och höjer pistolen, han trycker den mot mig panna. Jag blundar och väntar på skottet som ska ta mig här ifrån, men det kommer inte. 

Jag öppnar förvirrat ögonen, han slänger iväg pistolen, går ner på huk framför mig och lyfter upp mig i sina starka armar. Vänta va? Det känns som mitt ben och arm brinner men det kunde han såklart inte bry sig mindre om. 

Han lutar mig mot en husvägg och trycker sina läppar kraftfull mot mina. Förvirrat lägger jag mina händer på hans bröst för att knuffa bort honom men han tar våldsamt tag i mina handleder och för upp mina armar över mitt huvud. Jag stönar mot hans läppar över den obarmhärtiga smärtan i min vänsterarm.

Jag lyckas lossa hans grepp runt min höger arm och fumlar över hans bälte för att hitta en annan pistol.

''Tess, ett steg i taget va?'' Flinar han mot mina läppar och börjar kyssa mina käke och hals istället. Fan jag njuter av detta alldeles för mycket. Jag hittar en till pistol men väntar ett tag bara för att jag älskar känslan av hans läppar mot min nacke FÖR mycket, jag glömmer nästan smärtan han orsakat mig.

Till sist lyckas jag trycka pistolens mynning mot hans mage med mitt finger på avtryckaren. Han stannar tvärt upp, hans ansikte är fortfarande intill min nacke. Han andas varm luft över min hud vilket får mig att rysa.

''Gör det inte.'' Viskar han mjukt i mitt öra. ''Dem där såren kommer läka det lovar jag dig, snälla, bara låt mig försöka.'' 

''Försöka?'' Alec lutar sig bakåt så att han kan se mig i ögonen, han öppnar munnen för att säga något men då hörs ett skott. Hans ögon fylls först med förvirring, sedan smärta. Hans kropp blir tyngre och vi sjunker båda ner till marken.

''Vem sköt dig?'' Skriker jag och håller hans huvud uppe i mina händer. Jag ser mig panikslaget omkring, det är helt tom, inte ett ljud förutom Alecs tunga, smärtsamma andetag hörs.

''Vem har en jävla pistol i handen?'' Skrattar Alec plågat. Nej, nej, nej, nej! Jag märkte inte ens, det var en olycka! ''Det är lugnt, Tess. Det är bara en dröm.'' Ler Alec obekymrat upp mot mig. Va?

Jag vaknar andfådd och helt dränkt i svett. Det var bara en dröm, jag sköt inte Alec och han sköt inte mig. Jag kollar för säkerhets skull mina armar och ben efter skottskador.

*~*~*~*~*~*~*~*

Hoppas ni gillar kapitlet, det var iallafall väldigt roligt att skriva.

PS. Era fett weird kommentarer är så roliga, skrattar ihjäl mig när jag läser dem! Ni vet vilka ni är.