Ex vs Ex

Kapitel 37

Kapitel 37

''Vad?'' Andas jag.

''Tortyr.'' Och med det krashar hans läppar in i mina. Jag håller inte tillbaka utan trycker mig ännu närmare honom som om det vore möjligt. Hans tunga slinker in i min mun vilket fördjuper kyssen ännu mer.

Vadet, Tessi! Du är en svag förlorare! Jag tvekar i en sekund men känner Alec le mot mina läppar.

''Jag älskar dig.'' Mumlar han och kysser mig kraftfullt igen och med det är jag förlorad, jag kysser honom ännu intensivare än förr, jag kan bara inte få nog. ''Jag älskar dig, jag älskar dig.'' Repeterar han mot min mun. ''Så så mycket.'' Herre gud kan jag inte fördjupa den är kyssen, jag behöver mer av honom.

''Ey, skaffa ett hotellrum!'' Ropar någon bakom oss, jag bryter kyssen och snurrar runt. Vi är omringade av typ alla i skolan. Mina vänner ser minst sagt chockade ut, faktiskt alla ser ganska chockade ut. De fick det intrycket av att vi hatade varandra så detta är nog en ganska besynerlig syn. 

''Shit.'' Mumlar jag, Alec kväver ett skratt. Jag ser Madde och Alice bland folkmassan, de flinar belåtet mot oss. Jag förlorade vadet, fan Alec! Detta betyder att jag måste... vänta det är något jag glömmer. "Jag älskar dig. Jag älskar dig. Så så mycket." Jag tittar upp på Alec vid min sida, Alec älskar mig. Jag vill kyssa honom igen och igen och igen, men vi står framför typ hela skolan så det får vänta till ett senare tillfälle.

"Vad är straffet?" Viskar Alec och alla börjar sakta återgå till sitt eget, fan jag kommer få höra mycket skit de kommande dagarna.

"Va?" Säger jag och låtsas som jag inte hört honom.

"Vad är-"

"Du sa att du älskar mig." Avbryter jag honom tvärt.

"Bra att du lyssna för jag kommer inte säga det igen." Fnyser han stöddigt men jag ser hur han rodnar.

"Säg det igen." Beodrar jag i en mjuk ton.

"Jag älskar dig." Säger han så mjukt och genuint att jag bara vill smälta här och nu. Jag trycker mina läppar mjukt mot hans men vi blir avbrytna än en gång av någon.

''Alec, vafan?!'' Både jag och Alec suckar tungt och vänder oss långsamt mot Ella. Hennes hår är ruffsigt och hon är klart alkoholpåverkad, hennes blick är suddig och ofokuserad men arg ser hon ut att va. ''Så det var någon mellan er!'' Sluddrar hon anklagande.

''Ella, du är full. Vill du att jag tar dig hem?'' Erbjuder sig Alec och tar ett steg emot henne för att hålla henne på fötter. 

''Om du menar det jag tror så ja, gärna.'' Flinar hon och virar sina armar över hans axlar. ''Det var fantastiskt förra gången.'' När hennes ord träffar mig blir jag mållös, jag vet inte vad jag ska säga. När låg de med varandra? Var det efter att vi gjort slut? 

Alec ser direkt hur hennes ord påverkat mig och knuffar snabbt bort henne, han kommer fram till mig och håller mitt ansikte i sina händer. Jag drar mig istinktivt bort från honom, jag ser i hans ögon hur det sårar honom. Jag vet inte hur jag ska reagera så jag flyr, ut ur lokalen med Alec hack i häl. När vi kommer ut i mörkret kommer han ikapp och stannar mig.

''Tess, lyssna, lyssna okej. Lyssna på mig, Tess.'' Han pratar snabbt och tar desperat tag i min arm. ''Gör inga förhastade beslut, okej.''

''Lekte du med mig? mina känslor.'' Frågar jag tomt, Alec tvekar innan han svarar.

''Jag trodde inte att jag hade kvar känslor för dig, jag var dum, och jag ville bevisa för mig själv att om jag ville ha tillbaka dig så-''

''Så kunde du.'' Avslutar jag för honom tyst. 

''Men jag förälskade mig i dig på nytt, snälla Tess, jag talar sanning.'' Jag backar bort från honom men han hindrar mig genom att lägga armarna över mig i en omfamning. Jag får en déjà vu från ett år sedan när jag sprang ifrån hans hus i tårar, jag vill inte repetera historia.

''Detta påminner mig om för ett år sedan.'' Mumlar jag mot hans axel.

''Snälla försvinn inte igen, jag klarar inte av att gå igenom samma sak igen. Snälla stanna.'' Ber han och kramar om mig ännu hårdare. 

''Fan.'' Snyftar jag och plötsligt gråter jag, jag har inte gråtit på nästan ett år och jag hatar det. Efter de två veckor av att gråta mig till sömns varje kväll stängde jag helt enkelt av känslorna. Jag vägrade att gråta över eller framför Alec någonsin igen, men se på mig nu. 

''Nej, Tessa. Gråt inte, snälla gråt inte. Förlåt, Fölåt!'' Han drar sig tillbaka så han kan se mitt ansikte, han torkar bort mina tårar med sin tumme. 

''Kolla bort, jag lovade mig själv att aldrig gråta framför dig igen.'' Snyftar jag och gömmer mitt ansikte i mina händer. Varför är jag så känslig över detta? Är det för att jag var så lycklig när han sa att han älskade mig och det gör så ont att veta att allt bara är en lögn eller för att jag går tillbaka till förra året och vet inte vad jag ska göra för att undvika att samma sak händer igen.

''Tess, det kanske inte verkar som det men jag har förändrats, det har jag verkligen. Bara stanna med mig, snälla. Jag älskar dig!'' Jag tittar upp honom samtidigt som jag frustrerat torkar mina blöta kinder, mina fingrar blir helt svarta av den rinnande mascaran. 

''Om du kom hit med avsikten att såra mig så har du väll fan inte förändras.'' Fräser jag och knuffar tillbaka honom, sorgen har nu omvandlats till ilska. ''Vi repeterar historia här, kan du inte se det?'' 

Det ser ut som om Alec inte har något mer att komma med, han bara står framför mig med blanka ögon. Jag borde gå, men jag står kvar. Vi stirrar bara på varandra, under tiden försöker jag finna kraften att gå min väg. Lämna den onödiga hjärtesorgen och dramat bakom mig, jag behöver det inte. Jag behöver inte smärtan när han bedrar mig än en gång, jag behöver heller inte lyckan av att få röra honom eller se honom le ett bländande leende.

"Jag är en idiot." Snörvlar jag och torkar mig om ögonen. "Jag är en jävla idiot som är kär i en ännu större idiot." Med det slänger jag mina armar runt hans hals och kysser honom hårt.

Han ler mot mina läppar och mumlar "Jag älskar dig." Mellan varje kyss.

*~*~*~*~*~*~*

Vad tycker ni? Nöjda? Missnöjda? Tack för alla snälla kommentarer!

//Pia <3