Ex vs Ex

Kapitel 32

Kapitel 32

"Nahbidab dibi lala dobi macarena, nambinambu cocolulu macarena, puttiboopi nah nah cocolulu macarena, heey macarena!" Sjunger jag högljutt samtidigt som jag steker äggen till frukost. Ingen kan orden til Hey macarena, ingen kan! 

Klockan är nästan lite över 7, av någon anledning blev jag inspirerad att gå upp tidigt och steka ägg till frukost. Den anledningen sov just nu fortfarande i min säng.

"Tess, vad har jag sagt om att strypa katter... på vad jag gissar är din version av spanska?" Ropar Alec från övervåningen, dissar än en gång min sångröst.

"När jag står på en _scenöåäpio framför mina miljoner fans och sjunger ut mitt hjärta, på spanska, kommer jag räcka dig fingret i tv kameran!" Ropar jag tillbaks. Alec kommer joggande ner för trappan utan tröja, kan han bara tona ner sexigheten för en gångs skull? Det är distraherande.

"Du kommer inte hinna för vakterna kommer be dig att stiga av scenen. Du kommer vägra och det slutar med ett vilt slagsmål som jag räddar dig ifrån, typ som igår." Viskar han skämtsamt i mitt öra och håller om mig bakifrån, skickar rysningar längs min ryggrad.

"Åh, jag är inte bara en världsberömd sångerska, jag är också en ninja med feta skills. Ingen hjälp behövd från dig." Snäser jag men lutar mig samtidigt bakåt mot honom.

"Ninjor är smidiga och icke klumpiga." Påminner Alec mig och lutar sin haka ovanpå mitt huvud.

"Där krossade du min dröm, tack så mycket." Fnyser jag men kan inte låta bli att bli helt fnittrig av hans närvaro. Jag kan inte börja fokusera på äggen igen tills han släppt mig, de blir såklart brända. ''Sluta distrahera mig, dem blir brända.'' 

''Med glädje.'' Jag kollar snabbt ner men när jag ser upp igen kollar Alec intensivt men tankfullt på mig, hur kan han göra mig helt svimfärdig med en jävla blick. Har han någon manual på hur mina dumma hormoner funkar eller vad?! Frustrerande.

''Sluta glo på mig, creep.'' Flinar jag och försöker rädda det sista av äggen.

''Du kan omöjligt be mig att sluta med det.'' Precis vad jag förväntade och ville höra, jag rodnar och Alec lutar sig knappt märkbart framåt. Jag släppar stekspaden, bara låter vad som än kommer hända hända, han sneglar snabbt på mina läppar och precis innan våra läppar möts hör jag en bil köra in på uppfarten.

Vem vågar avbryta? När skulle pappa komma hem nu igen? Helvete!

Jag knuffar hastigt bort Alec ifrån mig och fortsätter knuffa honom uppför trappan och in i mitt rum utan någon som helst förklaring. Jag stänger dörren efter honom samtidigt som jag hör pappa komma in igenom ytterdörren.

''Hej!'' Hälsar jag andfått och kommer joggande ner för trappan, jag ger honom en lätt kram men fortsätter snegla nervöst på trappan. ''Hur mår farfar?'' 

''Det gamla vanliga, lagar du ägg innan skolan?'' Frågar pappa klart förvånad och studerar dem brända äggen.

''Ja, när inte ni är hemma så beter jag mig väldigt moget faktiskt. Jag har lagat egen middag varje kväll och igår så... städade jag?'' Man ser glasklart hur jag ljuger mig fram.

''Jag ser det, så var är Skylar?'' Jag gäspar stort innan jag svarar för att ge mig lite extra tid att komma ihåg.

''Hon sover över hos en kompis, jag är en cool storasyster och litar på att hon kan sova över på en skolkväll. På tal om skolan så borde jag verkligen börja klä på mig nu.'' 

''Vilken kompis?'' Frågar pappa nyfiket. Helvete! Hon sa det men jag lyssnade inte riktigt.

''S...Selm... Selma.'' Tvekar jag. Jag hoppas verkligen hon har en kompis som heter Selma.

''Selma bor långt härifrån, jag ringer henne. Klä på dig till skolan så länge.'' Jag är så jävla grym! Det var säkert inte Selma hon skulle till men close enough! Tänker jag stolt till mig själv. Jag flyr lättat upp till mitt rum.

Alec sitter på min säng fullt påklädd, jag hoppar till i förvåning trots att det var jag som knuffade in honom i rummet.

''Det blir inga brända ägg, stick!'' Viskar jag högt och nickar mot fönstret.

''Jag tänker inte hoppa ut igenom fönstret.'' Alec reser sig och går långsamt fram till fönstret och kikar ut.

''Du har gjort det förr.'' Påminner jag honom, dock det skulle inte förvåna mig om han inte gjorde det, det var ett ganska hårt fall.

''Jag hoppade inte, du knuffade mig!'' Fräser Alec bittert, åh juste. 

''Behöver jag göra det igen?'' Jag går fram till Alec och vilar händerna mot hans mage, jag ler gulligt upp mot honom som för att mildra mitt hot.

''Du är en kallhjärtad bitch.'' Snäser Alec och öppnar besegrat fönstret.

''Och du är en feg skitstövel, gå nu!'' Skrattar jag. Alec blänger ilsket på mig en sista gång innan han sätter sig ner på fönsterkarmen och hoppar, jag ser honom landa lite ostadigt på marken men lyckas ändå hålla sig på fötter. "Wow, imponerande." Berömmer jag.

"Jag vet, det är enklare att landa när man inte blir KNUFFAD!" Ropar han tillbaks surt. Jag skrattar högt och stänger igen fönstret men står kvar tills han försvunnit in i sitt eget hus.

Realisationen har än inte slagit mig att jag just spenderat natten med Alec/Ex/Skitstövel. Jag vet inte om jag ångrar det eller inte men just nu känner jag mig helt pirrig och spenderar gärna ännu mer tid med honom. Dålig ide? Jag vet, men nu för tiden kan jag inte riktigt urskilja bra från dåliga idéer.