Ex vs Ex

Kapitel 20

Kapitel 20

Väckarklockan väcker mig som vanligt, alarmsignalen låter mindre och mindre som ett pip och mer som ett hånfullt skratt. 

Mitt hår är jobbigt vågigt så jag sätter upp det i en hög toffs. Jag känner att detta är en dag då jag inte ger några fucks över huvud taget om vad folk tycker så jag låter bli att sminka mig och lägger inte någon tid på att välja outfit heller.

''I'm walking on sunshine, woooah! And don't it feel good?'' Sjunger jag glatt samtidigt som jag dansar ner för trappen. Mina kära familj som sitter vid matbordet och ser plågade ut harklar sig tveksamt.

''Tessa, kan du dämpa dig?'' Säger pappa ''hjärtat'' lägger han till när han ser min buttra min. Inte dem också, varför har alla börjat vara ärliga om min sångröst helt plötsligt? 

''Förlåt då, ville bara sprida lite kärlek.'' Muttrar jag och letar efter ingredienser att göra en smoothie av. 

''Är det sant att du var med Alec hela kvällen igår, Tessi?'' Fnittrar Skylar och sneglar mellan mamma och mig, jag blänger irriterat på mamma. 

''Nej, han var inte hemma. Jag tuppade av på deras soffa, sov i några timmar och kom tillbaka hem.'' Muttrar jag till försvar.

''Tessa, han krossade ditt hjärta. Du kan inte gå tillbaka till honom, han kommer bara såra dig igen.'' Säger pappa allvarligt och jag stönar trött, måste vi ta detta nu? Kan inte bara alla ha lite tillit till mig.

''Alltså, vi vill ju inte utesluta något, det är ditt liv. Om du anser att Alec har förändras så säger jag bara att ni skulle vara ett sött par, vilket ni också var.'' Fortsätter mamma och tittar menande på pappa.

''Åh, snälla. Du vill ju bara ha något nytt att prata med Ann om.'' Fnyser pappa och de fortsätter bråka om mitt kärleks liv. Jag gör klart min smoothie innan jag lägger mig i konversationen igen.

''Jag kommer inte bli ihop med Alec igen, men det är inte eran ensak ändå så.'' Säger jag och resten av frukosten går smort utan att någon ens nämner hans namn.

På busshållplatsen står jag än en gång själv, Alecs bil är borta så jag gissar att han redan åkt. Jag hatar att medge det men jag saknar faktiskt lite mina och Alecs morgon gräl, nu står jag bara här helst ensam.

''Hej, solstråle.'' Jag vänder mig om och ser Alec veva ner rutan på sin bil samtidigt som han kör fram till mig. Hans ögon är blodsprängda, hans bruna hår är ruffsig och han bär samma blåa skjorta som han hade när jag lämnade honom i natt. Trots hans slarviga stil får han fortfarande till det där satans flinet.

''Du ser hemsk ut.'' Påpekar jag ärligt. Han skrockar tyst och skymmer sina trötta ögon med ett par solglasögon. ''Vart har du varit?'' 

''Morgon ärenden.'' Svarar han simpelt och viftar bort det. ''Vill du ha skjuts till skolan eller känner du för att förolämpa mitt utseende ytterligare?'' Jag tvekar först men stiger sedan in i bilen, kan väll inte skada.

''Så, Esmeralda?'' Börjar Alec och startar bilen. Jag ångrar genast att jag stigit in i bilen, jag blir dock nyfiken över hur mycket han kommer ihåg ifrån natten. ''Hur länge befann du dig i mitt hus igårkväll?''

''Hmm, beror på. Hur mycket kommer du ihåg?'' Frågar jag.

''Jag satte mig i bilen och körde hem, du var där och... ja.'' Vilken tur, han ska helst inte veta att jag stannade och tog liksom hand om honom. ''Dock jag hittade en hink och ett vattenglas bredvid mig när jag vaknade i gästrummet så.'' Flinar han och sneglar på mig. Fan!

''Din mamma hade säkert skällt ut mig och jag vill inte riskera en möjlighet att tjäna pengar.'' Fnyser jag bara nervöst.

''Nej det hade hon inte, det har hänt förr.'' Han säger det som ett skämt men det kommer ut mer bittert, han skrattar tvingat.

''Har det? Ofta?'' Alec släpper fejk leendet och svarar inte. Jag väljer också att släppa ämnet, resten av bilresan till skolan är spänd och vi säger inget till varandra. Har Alec ett alkohol problem? Hans mamma nämnde något om att han kom hem stupfull varje kväll efter att vi gjort slut, men fortfarande? 

''Tack för skjutsen.'' Mumlar jag och öppnar snabbt bildörren för att fly ur denna pinsamma situation. Jag känner en hand grabba tag runt min arm och dra tillbaka mig i bilen.

''Jag har inget problem med alkohol, om det är det du tänker.'' Mumlar han och stirrar rakt in i mina ögon, det är precis det jag tänker.

''Jag bad inte om att bli tilldelad någon sådan information.'' Nästan viskar jag och kollar överallt förutom på Alec. ''Men det är väll bra, antar jag.'' Jag höjer misstänksamt på mitt ena ögonbryn som för att säga 'säg det du men jag är väldigt skeptisk.'

''Tänkte bara dela det eftersom det är solklart att du fortfarande har en crush på mig och jag vill inte att du ska ligga uppe om nätterna och oroa dig.'' Jag gapar stort och han flinar som vanligt stöddigt tillbaka. Det där förväntade jag mig inte. Vem tror han att han är? Skämtar han med mig?

''Det har jag inte, du är en fåfäng idiot som inte kan acceptera att någon ogillar dig.'' Fnyser jag men känner hur det hettar till på kinderna.

''Så bevisa det, kyss mig och säg om det där.'' Utmanar han och tar av sina solglasögon, han lutar sig knappt märkbart närmare mig men det räcker för att få mitt hjärta att bulta vilt. Ska jag kyssa honom? Tänk så är det en fälla? Eller ännu värre, tänk så kan jag inte sluta och förlorar?

''Du-du använder bara det som en ursäkt fö-ör att få kyssa mig.'' Stammar jag nervöst. ''Det är du som har en crush på mig.'' 

''Åh, Tess. Jag skulle kunna hångla sönder dina läppar just nu och gå och-'' Han sträcker på sig och ser sig omkring på skolgården utanför bilen, han får syn på Jonna med hennes kompisar lite längre bort. Han ler ondskefullt och vänder sig tillbaka mot mig. ''-gå och göra samma sak med Jonna utan att ens tänka om. Du skulle dock sitta kvar här i bilen och gråta ut dina ögon.'' Hans ansikte är nu ännu närmare mitt. ''För du är helt klart inte över mig.'' Jag sväljer tveksamt men håller stadigt fast hans blick. 

''Alec, jag kommer mycket väl ihåg vilket svartsjuk typ du var. Jag kunde inte ens prata med en annan kille utan att ha dig andandes ner för min nacke, om jag skulle kyssa någon annan skulle det krossa det där svarta hål du kallar hjärta.'' Säger jag kaxigt och petar honom på bröstet. Min nervositet är som bortblåst, detta känns som en tävling, en tävling jag vägrar förlora. 

''Gör dig beredd för fyrverkerier för du kommer komma krypande tillbaka.'' Retar han och lutar sin panna mot min.

''Jag kan säga det samma till dig.'' Säger jag utmanande. Han ler roat i en sekund innan han trycker sina läppar hårt mot mina och den heta elden sprider sig inom mig.