Ex vs Ex

Kapitel 13

Kapitel 13

Måndagen rullar på och ännu en händelselös helg är över, eller händelselös. Om man inte räknar med det faktum att två av mina bästa vänner bekände att de är gay, på G och att jag nästan kysste Alec så har den varit relativt lugn.

Jag har inte fått några uppdateringar från varken Madde eller Alice om de berättat för sina föräldrar eller hur de tog det. Både Alices och Maddes föräldrar är fett coola och skulle aldrig överreagera över något sådant, tror jag iallafall.

Situationen med Alec är oklar. Jag sneglar över på morgonrocken han lånade mig, den är antagligen hans mammas och jag borde gå och lämna tillbaka den. Men tänk så är det hon som öppnar och undrar varför jag har hennes morgonrock, nu när hon är bundis med mina föräldrar går hon inte att lita på.

Jag suckar tungt och drar fingrarna snabbt igenom mitt hår innan jag packar med morgonrocken i min väska ifall jag skulle springa in i honom under dagen. 

I köket  tar jag en nötbar och lite frukt, försov ju mig som vanligt och har inte tid med någon stor frukost.

''Tess! Jag skickade en vänförfrågan till dig på facebook, du har inte besvarat den.'' Hör jag Skylar säga i en irriterande röst bakom mig.

''Har du skaffat facebook? Du är för liten för sådant.'' Skylar lägger armarna surt i kors vilket får henne att se ännu mindre ut.

''Nej, jag fyller 12 i höst.'' Argumenterar hon tillbaka. ''Och alla i min klass har det.''

''Man måste va 13, är man yngre så kostar det. Visste du inte att man i går med i ett avtal vilket innebär att du måste betala 100 kronor i månadsavgift.'' Skylars ögon blir stora som tefat och fyllda med skräck.

''Va?! Men hur?''

''Ifrågasätt inte! Spring, Skylar, spring upp på ditt rum och radera det nu innan du blir skuldsatt och sutten i fängelse.'' Skylar fnyser osäkert men när jag vänder ryggen till hör jag hur hon springer upp på sitt rum i panik. Åh, jag älskar min lillasyster!

På busshållplatsen står jag idag ensam. Trots att jag försov mig än en gång och bråkade men Skylar så har bussen fortfarande inte anlänt.

Jag gör mitt bästa för att inte undra vart Alec är men det dröjer inte länge förens han kommer ut ur sitt hus och sätter sig i en av de lyxiga bilarna på avfarten. Jag hoppas att han inte ska lägga märke till mig och bara åka förbi mig men han saktar in och stannar på vägen framför mig. Han rullar ner fönstret och ler obekymrat.

''God morgon, sockertopp!'' Jag blänger irriterat på honom men går ändå fram till bilen.

''Trodde att du var avstängd från bilen?'' Säger jag undrande dock jag vet inte ens varför jag inleder en konversation med den här idioten.

''Det är en rolig historia som jag gladeligen berättar påväg till skolan så hoppa in.'' Jag fnyser och skakar roat på huvudet, som om det skulle hända.

''Nej, tack. Jag rider hellre på en luffares rygg till skolan än att sitta i samma bil med dig i en kvart, bussen är ändå här när som helst.'' Jag tar upp min mobil och kollar klockan, skolan börjar om 9 minuter och bussen är 11 minuter sen.

''Åh, lilla gryn!'' Skrattar Alec, jag rynkar äcklat på näsan över mitt nya smeknamn. ''Bussen har redan gått och såvida det inte finns någon luffare i närheten som du kan rida på kommer du försent, men lyckligtvis för dig så erbjuder jag dig en plats i min bil.'' Men helvete! Min cykel har punka och om jag går missar jag hela första lektionen och jag vill inte låta som en nörd eller något men jag gillar inte att hamna i trubbel. Jag har fått kvarsittning några få gånger och jag klarar inte av skammen.

''Fine, men sluta med de konstiga smeknamnen.'' Jag går runt bilen och sätter mig i passagerarsätet, Alec skrattar triumferat.

''Jag vet att du älskar dem.'' 

''Nej, de är förnedrande och tråkiga.'' Muttrar jag.

''Påstår du att jag är okreativ? Kan du några bättre?'' 

Under hela bilresan till skolan diskuterar vi om olika smeknamn och vi hittar på nya, kreativa smeknamn. Vi kom på så många roliga att jag nu har fått abs från allt skrattande. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att inte skratta för hårt, jag ogillar honom och jag vill inte att han ska tro något annat.

''Du har fortfarande inte berättat historien om hur du blev avstängd från bilen, det var liksom meningen.'' Påminner jag honom samtidigt som vi kör in på skolans parkering. Han parkerar bilen och ler sådär som får hjärtan att smälta.

''Vill du alltså höra den?'' Mina kinder hettar till när jag inser att jag blivit påkommen att ta intresse i hans liv, och han vet det.

''Nej!'' Utbrister jag och kollar snabbt på min mobil, vi började för en kvart sedan! ''Vi är sena! Det tar typ 10 minuter att köra med bil till skolan, 5 för dig eftersom du är en rubbad fartdåre.'' Jag knäpper upp säkerhetsbältet och öppnar bildörren.

''Åh nej! Jag måste ha kört fel, vilken skam!'' Utbrister Alec i spelad sorg, jag ger honom en sista ilsken blick innan jag rusar från bilen in till skolan.