Justin Bieber- Fangirl or girlfriend

Kapitel 14

Justins POV

Jag måste ringa henne, jag måste prata med henne och förklara allt.
Hon åker hem i morgon. Jag klarar inte av att låssas som om inget har hänt.
Mina känslor är så otroligt svåra att tolka. Men jag vet att jag aldrig känt så här för någon på sådan kort tid.
Det känns som om jag behöver henne, men mitt kändisskap sabbar det.
Jag kan inte erkänna för henne, jag kan inte säga att jag skulle vilja va med henne varje dag.
Hon måste få ett avslut, hon får inte tro att det skulle kunna utvecklas till något mer.

Åhh jag orkar inte bara gå runt och tänka längre.
Jag tog upp mobilen och knappade in Violets nummer. Men precis när jag skulle ringa började min mobil att vibrera.
Det stod Violet på hemskärmen.
Jag började le automatiskt när hennes namn kom till min tanke igen.

"Hej" sa jag och log fortfarande.
"Kan vi träffas? Jag måste prata med dig" sa hon. Det lät nästan som om hon grät.

~~~

Violets POV

"Kan vi träffas? Jag måste prata med dig"
Sa jag medan jag försökte hålla tillbaka tårarna.
"Visst, jag kan komma till dig. Är du okej?"
Sa han, tårarna forsade ner för mina kinder.
"Det blir bra, kom när du kan"
Sa jag, ignorerades hans fråga.
"Kommer om 10min"
Jag nickade även fast jag visste att han inte kunde se mig.
Jag la på och kastade mig på sängen.

Helvete Violet skärp dig.
Sa en röst i mitt huvud.
Den rösten har rätt, jag kan inte hålla på såhär. Han får inte se mig ledsen.
Jag torkade mina tårar och la på concealer under ögonen bara för att jag inte skulle se så trött ut.

Jag tittade mig i spegeln, jag såg hel ut på utsidan. Men på insidan var mitt hjärta trasigt.

Jessica och Alex hade åkt, dem förstod att jag ville vara ensam  med Justin en sista gång.

Det knackade på dörren.
Jag tittade mig snabbt i spegeln igen innan jag sprang ner för att öppna dörren.
Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren.
För första gången log inte Justin.
För första gången såg han lika förstörd ut som jag.
Jag kände hur tårarna la sig i min ögonvrå men jag lät dem inte falla.
"Kom in" sa jag lugnt och flyttade mig så att han kunde komma in.

Vi gick och satt oss i vardagsrummet.
Vi satt bara och kollade på varandra i någon minut innan jag bröt tystnaden.
"Du vet att jag åker hem imorgon"
Hans blick gick ner till hans fötter.
Han suckade tungt och nickade långsamt.
Wow han reagerade starkare än vad jag trodde.

"Jag ville bara ses en sista gång innan jag ska hem"
Sa jag och hans blick gick upp till mina ögon igen.
Han såg lika krossad och förstörd ut som mig.
"Jag vet inte vad vi har hållit på med, men jag vill att du ska veta att jag aldrig fått upp sådana här starka känslor för någon. Jag önskar att vi kunde fortsätta. Men det funkar inte"
Sa jag och hans ansiktsuttryck ändrades och det blev oläsligt.
"Men snälla Violet, du tror bara att du har känslor för mig för att du är ett fan"
Sa han, mitt hjärta sprack.

~~~

Justins POV

"Men snälla Violet, du tror bara att du har känslor för mig för att du är ett fan"
Sa jag och kände hur jag blev illamående av mig själv.
Jag ville bara säga att jag kände samma sak. Men jag är för svag för det.
Jag måste ge henne ett avslut, hon kan inte tro att det skulle kunna lösa sig.

Jag såg hur hennes tårar la sig i hennes ögonvrå. Jag mådde dåligt att jag fick henne att känna såhär.

"Hur kan du ens säga så"
Sa hon
"För det är så"
Sa jag känslokallt.
"Så det här har inte betytt något för dig?"
Sa hon med hopp i ögonen om att jag skulle ge henne ett annat svar än vad hon trodde.
"Nej"
Sa jag och ställde mig upp.
Hennes tårar föll nu gränslöst ner för hennes kinder, hon tittade bort för att inte möta min blick.

Gud jag är en idiot.

"Violet jag"
Började jag men blev avbruten av Violet.
"Jag älskar dig"
Sa hon och jag blev chockad. Jag ville bara säga samma sak till henne.
"Men den killen jag föll för är inte du! gå"
Sa hon och mitt hjärta brast.
"Violet snälla jag"
"GÅ"
Skrek hon och puttade mig så hårt hon kunde.
Jag snubblade till lite och blev chockad av hennes handling.
Men jag förstod henne, jag är ett svin

~~~

Violet POV

Jag kunde inte fatta att allt vi gjorde inte betydde något.

"GÅ"
Skrek jag och puttade Justin så hårt att han tappade balansen i någon sekund.
Han såg chockad ut, men ändå ledsen.
Usch jag hatade att titta på han, hans blick gjorde mig illamående.

Han backade sakta ut och jag smällde igen dörren rakt i hans ansikte.
Jag gled ned för dörren och satt mig ner och började tok gråta.
Jag orkade inte ens bry mig om han kanske hörde mig.
Jag är för trasig för att låssas bry mig.
Jag visste att vi skulle göra ett avslut idag, men jag hade iallafall hoppats på att han kände samma sak för mig.

~~~

Jag låg i soffan och torkade de sista tårarna innan jag ställde mig upp för att äta något.
"Violet?"
Jag kollade mot ytterdörren och såg att det var Jessica och Alex.
De såg jätte oroliga ut och närmade sig mig försiktigt.
"Hur gick det?"
Frågade Alex och då brast det igen. Jag föll ner på golvet med händerna för mitt ansikte.
Det tog bara någon halv sekund innan Jessica och Alex satt bredvid mig med händerna runt mig för att försöka lugna ner mig.

"Vad hände?"
Frågade de när jag lugnat mig.
Jag berättade allt, jag berättade vad Justin hade sagt och vad jag hade gjort.
De bara satt som frågetecken och tittade på varandra.
"Idiot"
Mumlade Jessica.
"Mm" sa jag och skakade på huvudet.
"Nej men Violet fattar du inte"
Jag bara tittade på henne, vad fanns det att fatta?
"Huh?" Jag kollade på henne konstigt.
"Han sa ju bara sådär för att han inte ville erkänna att han hade känslor. Jag vet att han har känslor för dig. Men han ville väl inte ge dig falska förhoppningar"

Jag kollade på Jessica som om hon var dum i huvudet.
"Hur många gånger måste jag säga att han inte gillade mig, att han utnyttjade mig?"
Sa jag och började bli arg.
"Men Violet han gjorde inte det han"
Men jag avbröt henne.
"Jessica sluta"
Sa jag och en till tår lämnade min kind.
"Men du" försökte Jessica men jag lät hon inte.
"SLUTA"
Skrek jag och sprang upp till mitt rum.

Jag smällde igen dörren och kastade mig på sängen i ilska.
Hur fan kunde hon säga sådär, hur kunde hon ta hans parti?
Men tänk om hon har rätt då? Tänk om han faktiskt gjorde det för att skydda mig?
Två röster snurrade runt i mitt huvud. Dessa två röster gjorde mig ännu argare.

Jag blev så arg på allt. Han var en idiot men jag måste prata med han en sista gång.
Jag måste veta om det Jessica säger stämmer eller inte.
Jag ställde mig upp ur sängen och sprang ner till hallen för att ta på mig ytterkläderna.
Jessica och Alex ropade på mig men jag brydde mig inte om att svara.
Jag sprang ut och kastade mig i den första bästa taxin sedan åkte jag till hotellet han bodde på.

~~~

Jag tog hissen upp, vetandes vart han bodde eftersom han berättat vilket nummer.

Jag stod utan för hans dörr och för första gången var jag inte ens nervös. Jag var bara arg.
Jag bankade på dörren och tillslut öppnades den.
Justin hade gråtit, jag såg det för han var alldeles röd i ögonen och en tår höll på att falla ner längst hans kind.
Han torkade snabbt bort den när han såg mig.
"Hej" sa han men jag gick bara rakt in.