Justins POV
Jag tittade på mamma som studerade mig med en allvarlig blick.
"Så?"
Jag bara kollade på henne utan att svara något.
"Hur tänker du göra?"
Frågade hon mig igen och jag bara ryckte på axlarna.Jag visste att om jag skulle ge det tid så skulle jag komma över Violet.
Jag visste att jag skulle bli lycklig ändå.
Och på grund av att jag vet det så känns det inte värt det.
Om jag åker dit och säger hur mycket jag älskar henne, så visst hon kanske tar mig tillbaka.
Men vad säger att vi inte kommer hamna på samma punk igen?
Vem säger att vi inte kommer börja bråka och skiljas igen?Jag älskar henne... Men det är inte värt det.
~~~
Violets POV
Jag stod vid kön för att komma in till min gate.
Det var ganska mycket folk som skulle på samma plan som jag.Jag hade säkert stått i kön i 20 minuter och den rörde sig nästan inte alls.
Jag var så trött och nedstämd.
Jag ville bara hem och glömma allt som hänt.
Jag ville komma över Justin, men jag vet att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för att jag sumpade allt.Jag hade redan sagt hejdå till Ryan.
Det var jobbigare än vad jag trodde.
Trotts det som hände så känns han ändå som någon typ av storebror, han bryr sig så mycket.
Jag kommer verkligen att sakna honom."Biljett?"
Frågade en tant vilket fick mig att vakna ur mina tankar.
"Ja oj förlåt"
Sa jag bara och visade henne min biljett.
Hon tog biljetten i handen och studerade den noggrant.
"Hoppas du får en trevlig resa"
Sa hon och gav mig ett leende som tydde på att hon hade gjort samma sak säkert 1000 gånger idag.
Jag gav henne ett tacksamt leende och gick in.Mitt plan avgick om 20 minuter så jag gick och satt mig nära ingången på en gång.
Jag tog ut mina hörlurar och lät Justins lena röst strömma igenom min kropp.
Jag blev lugn av hans röst och jag kunde fantisera mig bort med alla de vackra ord han sjöng."Planet till Sverige lyfter om 10 minuter, var vänlig och stig om bord"
Hördes en röst som jag hörde igenom min musik.
Jag reste mig upp och fortsatte min väg till ingången.~~~
Efter några minuter av desperat letande efter min plats hittade jag den äntligen.
Jag slog mig ner bredvid en tjej som verkade vara i min ålder.
"Ursäkta"
Sa jag vänligt då jag satt närmast fönstret.
Hon log vänligt och aktade sig snabbt.
Jag gav henne ett varmt leende.Planet började röra på sig, och jag var ju fortfarande inte flygvan.
Jag började andas tungt och greppade hårt tag om handtagen bredvid min stol.
Jag hörde ett lätt skratt bredvid.
"Har du inte flugit förut"
Frågade tjejen bredvid mig och jag kände hur mina kinder blev röda av pinsamhet.
"Nä inte så mycket"
Sa jag och skrattade lite.
"Det kommer gå bra"
Sa hon och la sin hand på min arm vilket fick mig att slappna av.
Det gav mig minnen från första gången jag flög med Justin.Jag kände en klump i min hals av tanken.
"Förlåt, gjorde jag något fel?"
Frågade hon och kollade oroligt på mig.
Jag skakade på huvudet.
"Nej nej! Jag fick bara lite minnen från mitt ex"
Sa jag och det gjorde ont att ens säga ex.
"Jag är ledsen, vill du prata om det?"
Jag visste inte vad det var men det kändes verkligen som om hon förstod mig.
"Jag och Justin, vilket är hans namn då"
Sa jag och hon nickade.
" Vi blev tsm på ett lite speciellt sätt, men min kärlek till honom är enorm.
Vi har varit med om mycket på väldigt kort tid och han kände helt enkelt att han inte klarade av att ha mig i hans liv längre"
Sa jag och hon nickade förstående.
"Jag vet hur det är, jag och min kille Mike gjorde precis slut vi också.. Det är därför jag åkte till USA, för jag behövde en paus"
Sa hon och jag tittade på henne med stora ögon.
"Antar att vi har mycket gemensamt"
Och hon log av det jag sa.
YOU ARE READING
Justin Bieber- Fangirl or girlfriend
FanfictionViolet är en 21år gammal tjej som bor tillsammans med sin bästa vän Jessica. Violet är fortfarande krossad och förstörd sedan förhållandet med sitt ex Nick inte slutade som hon ville. När Violet åker på Justin Biebers konsert i Stockholm med Nick fö...