Justin Bieber- Fangirl or girlfriend

Kapitel 18

Justins POV

Jag hade kört i fyra timmar och min GPS sa att jag snart var framme i den lilla staden Timrå.
Jag log åt tanken över hur glad och överraskad Violet skulle bli.

"5 minuter till du mött din destination"
sa min GPS och jag kände hur min mage började pirra.
Klockan närmade sig 23:00.
Jag gäspade stort.
Jag skulle vara hos Violet vid 13:00 imorgon så jag lär bli tvungen att sova i bilen.

Jag svängde in på en enskild väg precis vid en skogsknut. Jag parkerade försiktigt och kände snabbt hur sömnen tog över.
Jag lutade bak mitt säte och somnade fort efter det.

~~~

Jag vaknade av att solljuset sipprade in genom mitt bil fönster. Jag sträckte på mig och kollade på min klocka.
Klockan var 12:30, det betyder att det är en halv timme innan jag skulle till Violet.
Jag log automatiskt när jag tänkte på Violet.
Det hade gått en dag och jag saknade henne redan.

Visst, jag har varit kär förut. Men jag har aldrig fallit så här hårt för någon förut, speciellt inte såhär snabbt. Jag har aldrig vetat att någon skulle vara den rätta genom att bara se dem i ögonen. Känslorna jag hade fått för Violet gick inte och stoppa. Jag faller hårdare för var dag. Att säga att inget av det vi gjorde betydde något för mig var nog den största lögnen jag någonsin sagt.
Jag behövde henne, jag behövde henne på ett sätt jag aldrig behövt någon innan.

Jag slog in Violet och Jessicas adress på min GPS. Jag var bara 20 minuter ifrån huset.
Jag började genast köra dit med det största leendet jag någonsin haft.

~~~

Mitt hjärta slog hårdare och snabbare än vanligt. Jag var nervös men samtidigt otroligt spänd och glad över att snart få hålla min Violet i mina armar.
Jag har aldrig känt att jag är villig att riskera allt. Jag är verkligen det! Jag är villig att riskera hela min karriär för denna tjej.

Jag tog ett stort andetag och öppnade försiktigt dörren till deras hus.
Jag tänkte smyga på henne bara så att hon skulle bli mer överraskad, därför knackade jag inte.

Mitt leende jag hade på läpparna, alla förhoppningar, all nervositet, allt försvann när jag öppnade dörren och såg vad som väntade på andra sidan.
Jag svalde hårt och kände hur all glädje ersattes av sorg och besvikelse.
Tårarna tryckte bakom mina ögon.
"Violet?"
Sa jag, men innan hon han svara eller se mig stack jag därifrån.

Jag kastade mig in i bilen och körde så snabbt jag kunde, mitt synfält var suddigt av alla tårar som brände på mina kinder.
Hur kunde jag ens tro att jag var något speciellt för henne?
Men hon var en jävligt bra skådespelare, det får jag ge henne.
Jag kände hur jag förlorade kontrollen och innan jag gjorde något dumt stannade jag på sidan av vägen.

Ilskan tog över mig. Jag var så besviken och arg på samma gång. Mina tårar vällde ut från mina ögon.
Jag slog knytnäven rakt på biltutan vilket fick bilen att ge av sig ett högt ilande ljud.
Jag tittade på mina händer och smärtan var inte längre bara psykiskt utan även fysisk.

Jag kände mig äcklad, ledsen, förråd och så fruktansvärt arg.
men det spelar ingen roll längre för hon är inte värt det.

Hon kommer aldrig vara värt det.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Heej! Förlåt för väldigt kort kapitel, det kommer längre sedan.