Justin Bieber- Fangirl or girlfriend

Kapitel 31

Violets POV

Vad är det med mig?
Jag stod fortfarande utanför Ryans hus och kollade på platsen som Justins bil hade stått på.
Det hade gått 2 minuter, kanske 3 men jag ville fortfarande inte gå in.
Mina tårar föll fortfarande, men de brände inte längre på samma sätt.

"Violet?"
Hörde jag Ryans lugna och osäkra röst bakom mig.
Jag torkade mina tårar och vände mig om.
Ryan hade fått ett blått öga av Justins smäll.
Jag skämdes, jag skämdes nå fruktansvärt över vad vi gjort mot Justin.
"Ryan v-vi kan inte"
"Jag vet"
Avbröt Ryan mig och jag andades ut lugnt.
Det var skönt att Ryan fattade utan att jag behövde säga det.
Jag och Ryan kan inte fortsätta som vi gjort.
Om det vi börjar känna räknas som känslor så måste de försvinna fort.

Jag ville bara hem, jag vill inget hellre än att krama om Jessica och gråta ut.
Den här resan har varit helt fucked up.
Helt ärligt har hela mitt och Justins förhållande varit det.
Vi bråkar, löser det, bråkar, löser det osv
Men denna gång känns det olösligt.
Jag och Justin är väl bara inte gjorda för varandra.
Även fast jag inte vill något hellre än att ligga i hans famn och somna till hans lugna andning och fina ord.

Vad fan har jag gjort...

Jag tittade på min väska som låg i hallen. Den väska som fick Justin att komma hit.
Jag önskar så att han inte hade gjort det, jag önskar att han inte sett det han såg.
Även fast jag aldrig skulle kunna undanhålla något sådant för honom.

Jag tog upp väskan och gav Ryan en blick innan jag började gå upp till rummet jag sov i.

Jag slängde väskan på golvet och kastade mig sedan på sängen.
Jag la mig till rätta och släckte sedan ljuset.
Men när mörkret tog över rummet blev rädslan större och mina tårar föll, och för första gången gjorde jag inget för att stoppa dem.

~~~

Justins POV

Jag hade precis lämnat Ryans uppfart.
En tår lämnade min ögonvrå och jag lät den falla.

Jag körde lugnt hem.
Jag var så tom, jag hade inga känslor för något längre.
Jag menar hur skulle jag reagera när jag får reda på att min största kärlek fått känslor för min bästavän och att de dessutom är besvarade.

Jag skrattade till.
Denna situation är fan skrattretande.
Jag bara skakade på huvudet, tårarna fanns inte där längre.
Det ända jag kunde göra nu var att skratta, jag orkar inte gråta längre.

Jag körde upp på min uppfart som såg mörkare ut än vanligt.

Jag var ledsen över att Violet hade fått känslor för Ryan men jag visste själv att det inte fanns något jag kunde göra åt det.
Jag tror inte heller att det hon ser som känslor är det på riktigt.
Jag tror bara att hon föll för den människan som fanns där när hon trodde att jag hade svikit henne.

Jag klev ut ur min bil och började gå mot ytterdörren.
Jag var fruktansvärt trött, mitt huvud dunkade av förvirring och svek.

"Hur är det?"
Sa mamma när jag klev in innan för dörren.
"Helt ärligt vet jag inte"
Sa jag bara innan jag gick in till mitt rum och stängde dörren.

Jag tyckte det var konstigt att jag inte var ledsnare än vad jag var, jag hade kanske mentalt redan ställt in mig på att detta skulle hända.
Jag trodde bara inte att min bästakompis skulle göra så.

Jag drog av mig kläderna och kröp ner i sängen.
Sömnen tog över mig snabbt och jag somnade med en huvudvärk starkare än någonsin.

~~~

Violets POV

Vi stod på en klippa.
Ryans och Justins händer var fastbundna och de stod nära klippkanten.
Jag försökte skrika men jag kunde inte.
En röst sa till mig att välja den jag ville ha och putta ner den andra.
Jag gick fram och mina tårar kändes som nålar när de rullade ner för mina kinder.
Jag puttade ner Ryan för klippan, men när jag vände mig om till Justin så var det ändå Ryans ansikte jag såg.
Jag grät och grät, helt förtvivlad över att jag puttade ner fel kille.
Jag lyckades äntligen skrika och när jag kände hur jag ångrade mig, när jag kände att det verkligen var Justin jag ville ha så ändrades det tillbaka till hans ansikte igen.
Ryan försvann och ersattes av killen jag älskar.

Jag vaknade upp med en huvudvärk.
Mitt hjärta bultade hårt i mitt bröst och min andning var ostabil.
Jag tittade mig skräckslaget omkring när jag tillslut insåg att det bara var en mardröm.

Jag hatade mardrömmar men den här hjälpte mig faktiskt mer än att skada mig.
Jag hade varit en idiot.
Ja jag hade börjat fått känslor för Ryan men varför?
Jo för att jag trodde att Justin hade svikit mig.
Jag trodde han ville ha en annan tjej och känslan av att känna mig övergiven skrämde mig.
Jag behövde Ryan då.
Men nu, nu när jag inte gör det så tänker jag inte på honom på samma sätt.

Jag slog mig lätt på pannan tänkandes på vilken idiot jag är.
Hur kunde jag låta kärleken i mitt liv försvinna?
Hur kunde jag låta honom tro att den kyssen jag och Ryan delade gav mig samma underbara känsla som hans och min gjorde?

Jag var besviken, besviken på mig själv.
Och nu, nu är det försent.