Memories

F Y R A

"Vår första dejt är någonting jag aldrig kommer glömma. Hur nervös du var, sättet du alltid log när du blev generad"

Jag stryker mina fingrar genom ditt ovårdade hår om och om igen; låtsas som att du bara ligger och sover. Ditt felfria ansikte ser fridfullt ut och din bröstkorg rör sig i en jämn takt med hjälp av en maskin.

"Om du hör mig, snälla vakna. Jag behöver dig"

2 april 2014

Jag hinner rätta till den blåa klänning en sista gång innan jag hör hur dörrklockan ljuder genom huset. Snabbt tar jag mig ifrån badrummet där den enda helkroppsspegeln i huset befinner dig till hallen där jag försiktigt öppnar dörren. Det första jag möta av är ditt lysande ansikte och din glada utstrålning smittar genast av sig på mig. Dina ögon skannar mig och ditt leende växer sig allt större.

"Du är jättevacker" säger du lågt med ett generat leende och stiger in genom dörren.

"Tack, du med" säger jag och granskar diskret ditt utseende medan jag klär på mig mina ytterkläder bestående av ett par enkla ballerinaskor och en kofta. Du har på dig ett par blåa jeans som sitter tajt på dina ganska taniga ben och din överkropp kläs utav en vit skjorta, som sitter otroligt bra på dig trots din ganska smala och slanka figur. Ditt hår ligger lite rufsigt över din panna, men det klär dig. Allt du tar på dig passar dig otroligt bra.

"Redo?" frågar jag när jag fått på mig alla kläder och du nickar. Jag ropar ett hejdå ut i luften för att meddela min familj att jag går. Utan att invänta svar fortsätter vi ut i den ljumma vårkvällen. Eftersom ingen av oss har körkort har vi valt att ta bussen, men som tur är så finns det en busstation bara en gata bort ifrån mitt hus. Vi tar oss snabbt dit och innan jag vet ordet av sitter vi på bussen på väg mot restaurangen skrattandes över ett skämt.

När bussen stannar vid vår station missar vi nästan att gå av eftersom vi är så uppslukade i ett samtal. Vi springer ut genom dörrarna och när jag kollar bak mot ser jag att busschauffören blänger på oss vilket får mig att brista ut i skratt.

Restaurangen är vi snabbt framme vid efter en kvart promenad under en bekväm tystnad. Stämningen inne i restaurangen är mysig. Ett behagligt ljus sprids ifrån stearinljus och ljusslingor i taket. En servitris kommer fram till och med två menyer och visar oss till ett avskilt bord för två.

"Ta vad du vill, jag bjuder" säger du medan jag granskar menyn.

"Nej Felix, det är ju jätte dyrt, jag kan inte låta dig betala allt det här" kontrar jag och chockas av de höga priserna. Om du visste om det när du valde just den här restaurangen vet jag inte och jag antar att det kommer förbli ett mysterium.

"Jag vill betala. Det var ju trots allt jag som bjöd ut dig" säger du och en svag rodnad uppstår på dina kinder som får mig att le. Efter många om och men väljer jag en inte allt för dyr pastarätt medan du väljer potatis och kött.

"Jag tycker verkligen om dig" säger du och jag ser upp från min mat och möts av ditt högröda ansikte med ett leende. "A-alltså, j-jag tycker om att s-spendera tid med d-dig"

Ett fullt äkta leende tar plats på mina läppar och det får dig att rodna ännu mer, om det ens är möjligt.

"Jag tycker om dig med, Felix" säger du och någonting i dina ögon gnistrar till. För det är sant. Jag tycker verkligen om dig.

. . . . .
Hur gamla är ni som läser den här? Kul att veta haha :)