"Dagen vi tog studenten var du så geunint lycklig, inifrån och ut" yttrar jag och låter mina fingertoppar svepa över fotografiet från vår student. Din studentmössa sitter snett på ditt huvud, ett stort leende sträcker sig på dina läppar och din ena arm håller om min midja. Att du i slutet av tredje ring var skoltrött kunde man inte missa, så studenten för dig var någonting stort och mirakulöst.
"Jag vill vrida tillbaka klockan, resa tillbaka i tiden och göra om allting på nytt. Jag skulle ta vara på varenda liten sekund, njuta av varenda litet leende och minnas varenda lilla skratt. Jag skulle göra tiden minnesvärd, för vem vet om det som hände innan olyckan var det sista som hände dig? Tänk om studenten var det sista tillfället jag fick se dig så lycklig? Tänk om du inte vaknar..."
6 juni 2015
Jag överösas med kramar, gratulationer och andra lyckliga gester. Mamma tar ett hårt tag om mig och strycker mig längs ryggen.
"Åh älskling, jag är så stolt över dig!" Säger hon och jag ler varmt. Hela min släkt har varit med på mitt utspring och även om det är jättetrevligt att träffa dem är det dina ögon jag letar efter bland folkmassan. Jag får syn på din blonda kalufs där du står och pratar med dina föräldrar.
"Gå till honom, vi åker hem så länge och förbereder maten" säger mamma och kramar om mig en sista gång.
"Tack" yttrar jag svagt innan jag vänder mitt uppmärksamhet till dig. Du får syn på mig och reaktionen från dig får mitt hjärta att slå några extra slag. Ditt leende breddas till max och dina ögon lyser av lycka. Du möter mig med öppna armar och jag går rakt in i din famn och andas in din doft.
"Vad vacker du är" säger du och jag rodnar lätt av komplimangen. "Detsamma" yttrar jag kort men ärligt innan jag ställer mig på tå för att kunna koppla ihop våra läppar. Ett svagt klick får oss att avbryta kyssen och jag ser din mamma som står med kameran i högsta hugg.
"Åh, ung kärlek! Kommer du ihåg när vi var så, Anders?" Säger din mamma till din pappa som skrattar dovt och ler mot sin fru.
"Se så, ställ er bredvid varandra. Det här ögonblicket vill vi inte glömma!" Säger din mamma och vi gör som hon säger och du slingrar din ena arm runt min midja. Jag lutar huvudet mot din axel och ser in i kameran med ett glatt leende.
Att få dela ett sånt här speciellt tillfälle med en sån speciell person som dig gör ögonblicket perfekt. Och jag behöver inget foto för att komma ihåg lyckan som sprudlar genom min kropp när jag ser in i dina tindrande ögon innan vi återigen möts i en kyss.
YOU ARE READING
Memories
Teen FictionThe memories of you is what's keeping me alive. ~~~~ Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 •••••Det här är INTE en TFC-fanfiction! Det är inte meningen att en av huvudpersonerna ska vara Felix Sandman!••••• "Du fick mina ögon att tåras och än en gång...