Memories

N I T T O N

"En sak du och jag hade gemensamt var att vi aldrig ville vara inomhus när det regnade. Såklart var det mysigt att bara ligga och dra i sängen en hel dag, men våra spontana roadtrips slår nog det" säger jag och ser ut genom fönstret där regnet smattrar mot asfalten. Det är gråa dagar som denna jag saknar dina ögon som enkelt kan lysa upp dem.

17 juli 2015

"Felix" viskar jag och kysser dina läppar. Du mumlar någonting ohörbart och byter position i sängen. Det mönstrade täcket är virat runt dig likt en burrito och jag fnittrar svagt.

"Felix, du måste gå upp nu" säger jag, nu lite högre men du visar inget tecken på att du är vaken. "Felix det regnar" viskar jag tätt intill ditt öra och du slår upp ögonen.

"Regnar?" Upprepar du med en hes och sömndrucken röst. Jag nickar och du vänder blicken mot fönstret som bevisar att det utanför faller vatten ifrån himmlen. Du vänder tillbaka blicken till mig med ett lysande leende och jag skrattar lätt åt ditt nyvakna utseende.

"Roadtrip?" Frågar du och slänger av dig täcket. "Roadtrips" konstaterar jag och kysser dig innan jag låter dig göra dig i ordning.

När vi lite senare sitter i bilen sitter jag i passagerarsätet medan du kör. Jag har ännu inte fått ta körkort eftersom jag fyller år i december, men eftersom du har turen att precis fyllt 18 är du ganska ny bakom ratten. Nästan varje gång det regnar bestämmer vi oss för att åka ut på en kort roadtrip istället för att slöa framför en film, och personligen tycker jag det här är tusen gånger mysigare och ett bättre sätt att skaffa minnen.

Vi sjunger tillsammans med i låten som spelas ur radion men när ett konstigt ljud förstår vår lilla duett sänker du musiken och parkerar vid vägkanten.

"Snälla säg inte..." Mumlar du och öppnar bildörren. Himlen har verkligen öppnat upp sig och regnet faller ner runt omkring. Du skyndar dig ut men på bara några sekunder igen är du tillbaka och nästan helt genomvåt.

"Fan" suckar du och slår bak huvudet mot sätet. "Varför händer alltid sånt här mig?" Muttrar du och tar upp din mobil för att knappa in ett nummer.

"Vad händer?" Frågar jag och du suckar igen.

"Vi har fått punka" yttrar du irriterat och ett bubblande skratt stiger inom mig. Du har berättat om under dina första körlektioner lyckades du punktera ett däck flera gånger och det här är andra gången efter du tagit ditt körkort som det händer dig.

"Hur fan lyckas man?" Utbrister du och jag kämpar för att hålla skrattet inne.

"Du får väl ringa en bärgningsbil eller något... Igen. Du borde kunna deras nummer by now" (kan inte svenska ahahah)

säger jag och du fnyser, men jag kan ändå se ett leende spela i mungipan.

"Vi kommer antagligen vara fast här ett tag" säger du och ser på mig.

"Vilken tur att jag är fast tillsammans med dig då" yttrar jag och du spricker upp i ett leende.

. . . . .
Idag hade jag mitt sista prov för 8an och asså finally säger jag bara