Memories

F E M

"Glöm allt det där med fjärilar i magen och fyrverkerier under en kyss. Vår första kyss var någonting alldeles speciellt, bortom alla klyschiga förklaringar som beskrivs i böcker" säger jag ut i tomma intet med ett leende som skuggar mina läppar. Jag ställer mig upp ifrån fåtöljen bredvid don säng och rör mig istället mot fönstret som står på gavel. Min blick fästs på de små människorna som går nedan för oss. Solen börjar gå ner och jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag och fyller mina näsborrar med den friska luften som strömmar in.

"Allt jag önskar är att få uppleva en sån kyss med dig igen" mumlar jag och vänder mig mot ditt bleka och sovande ansikte med sorg i ögonen.

7 april 2014

Jag försöker förgäves lösa ekvationen i min mattebok som ligger placerad framför mig. En låg suck slinker ur mig och jag masserar irriterat mina tinningar som börjat värka efter allt tänkande. En duns får mig att se upp och bredvid mig sitter nu du och ler svagt.

"Hej" säger du lågt och plockar fram dina skolböcker. Jag repeterar frasen och håller ljudnivån lika låg som du eftersom vi befinner oss i skolans bibliotek. Jag ser mig omkring och ser att vi är de enda här, antagligen för att de flesta faktiskt slutade för en halvtimme sen, men jag bestämmde mig för att stanna och göra klart lite skolarbete. Istället för att fortsätta med mina uppgifter landar min blick på din koncentrerade profil. Din pennspets flyger över pappret och en rynka framträder mellan dina ögonbryn samtidigt som din tungspets sticker ut i din högra mungipa. Sen vår dejt har vi umgåtts allt mer och mer, både utanför skolan och på raster. Mina vänner har ofta klagat på min frånvaro, men de vet inte om din existens. De vet inte att jag kommer på bortförklaringar som att jag till exempel har ont i magen så att jag istället kan umgås med dig än ha en tjejkväll med dem. Om de fick reda på att du finns skulle de genast leta upp dig och börja korsförhöra dig, och med tanke på din blyghet är jag rädd att de kommer skrämma bort dig. Därför har jag istället valt att hålla tyst om dig, tills vidare i alla fall.

Du verkar märka av mina indiskreta blickar och vinklar upp ansiktet och möter min blick under din lugg. En svag rodnad tar plats på dina kinder och ett kort skratt slinker ur mig. Du viker ner blicken och rodnar, om möjligt, ännu mer.

"Felix"

Min röst är låg, lugn och du tar ett hackigt andetag innan du möter min blick. Du hummar svagt och ett leende pryder mina läppar. Avståndet mellan oss är inte långt och en lockande tanke av att minska det får mig att långsamt lutar mig framåt. Dina ögon spärras upp en aning när du inser vad jag försöker göra, men till min förvåning ler du svagt och när jag stannar upp för att granska ditt ansikte tar du det sista steget och raderar avståndet mellan våra läppar. Kyssen är lugn och långsam. Passionen mellan oss sprakar men samtidigt är det som om man kan ta på nervositeten i luften. Ett lyckorus far genom min kropp och när jag avslutar kyssen är bådas kinder aningen rosiga och tillsammans bubblar vi upp i ett skratt; för det är galet, att jag på så kort tid redan känner så här för dig.

. . . . . . . .
Vad tycker ni om den här än så länge?