Memories

T J U G O T V Å

Med ett sorgset leende granskar jag ringen som pryder mitt vänstra ringfingrer. "Vi hann knappt börja planera bröllopet" säger jag och biter mig i läppen och försöker trycka tillbaka tårarna som hotar att svämma över. "När du vaknar ska vi börja planeta bröllopet, och det kommer bli perfekt tid för ett vinterbröllop, precis som vi vill ha det"

Jag lutar armbågarna mot sängkanten och begraver ansiktet i mina skakande händer. "V-vi ska j-ju gi-gifta o-oss" snyftar jag och försöker dämpa ljudet av mina hulkningar med hjälp av mina händer. "Vi sk-a spen-dera r-resten av l-livet tills-ammans" Jag snörvlar ljudligt och torkar bort tårarna vilket egentligen är meningslöst då det bara kommer fler och fler.

"Vakna och vi hjälper varandra genom livet. Vakna och jag blir din hustru"

14 mars 2016

Vi vandrar hand i hand under den klara stjärnhimlen. Våra andetag förvandlas till vita moln framför våra ansikten och det märks tydligt att vintern fortfarande ligger kvar i atmosfären.

"Syd?" Din röst är svag, nervös och dina ögon är stirriga. Jag hummar svagt och låter mina frusna fingrar krama om din hand lite extra, lägger inte ens en andra tanke åt ditt nervösa beteende. Du stannas plötsligt till vilket får även mig att stanna och tillsammans står vi mitt på den ödelagda vägen klockan tolv på natten.

"I-innan du säger något, så måste jag få prata klart, okej?" Säger du och släpper min hand för att torka av din handsvett på jackan. Jag rynkar förvirrat på ögonbrynen men nickar tillslut.

"Jag, eh... Fan-" Du avbryter dig själv och drar en nervös hand genom ditt hår. "Okej, alltså, grejen är att... Jag gillar inte dig" säger du och ditt yttrande får det att kännas som om någon vrider om en kniv i mitt hjärta. Jag drar loss min hand från ditt grepp och känner direkt hur tårarna börjar trycka på.

"V-va?" Får jag svagt fram och min underläpp börjar darra svagt. Jag tar ett steg tillbaka och första tåren rullar ner för min kind.

"Nej, inte så. Fan det där kom ut helt fel" säger du snabbt och fångar upp mina händer. "Jag menar att jag inte gillar dig, jag älskar dig, så otroligt mycket" Jag ser förevigat på dig och du suckar lågt.

"Jag vet att jag alltid säger att jag älskar dig, men jag tror inte du förstår hur mycket jag älskar dig. Det är sjukt" yttrar du och det känns som om en sten lyfts från mina axlar.

"Tro mig, jag vet" säger jag och du ler svagt. Du släpper mina händer och tar upp något ur din jackficka. Du fumlar nervöst med föremålet och när jag ser att det är en svart liten ask drar jag efter andan. Du går långsamt ner på knä och öppnar asken och en vacker ring blänker till i ljuset av en avlägsen lyktstolpe.

"Sydney Trey, ända sen dagen jag la ögonen på dig har jag tyckt att du är den mest vackraste personen på jorden. Ända sen dagen vi hade vår första konversation har jag varit fast och ända sen dagen vi hade vår första kyss har jag älskat dig. Jag vill ända in till döden fortsätta tycka du är den mest vackraste personen, fortsätta vara fast vid dig och fortsätta älska dig oändligt, om du låter mig. Sydney... Vill du gifta dig med mig?"

Tårarna som rinner ner för mina kinder är nu utbytta till lyckotårar. Att det här faktiskt händer, att världens gulligaste kille står på knä framför mig är galet.

"Ja, ja!" Utbrister jag mellan tårarna och du spricker upp i ett stort leende och omfamnar mig i en kram. Du tar ett varsamt tag om min hand och trär försiktigt på ringen.

"Jag älskar dig" mumlar jag innan jag kysser dig hårt, länge och passionerat. Och det är första gången jag kysser dig som min framtida make.

. . . . .
Jag vill aldrig mer vara målvakt. Aldrig, men det är i alla fall bara max 3 matcher kvar :)