Memories

S E X T O N

"Du fanns alltid där för mig. I vått och torrt, alla tider på dygnet, varje dag. När min mamma dog var det nog en av de värsta dagarna i mitt liv. Men när jag låg i min säng, önskade att jag bara kunde sjunka genom jorden och slippa all smärta och sorg kom du och delade känslorna med mig. Du hjälpte mig igenom det som ingen ska behöva uppleva. Du fick mig att påminnas om allt det goda här på jorden. Du var en av anledningarna till varför jag sitter här. Du är anledningen till att jag ville fortsätta kämpa, så du kan inte lämna mig nu, Felix. Du kan inte låta mig gå igenom samma sak igen utan dig vid min sida. Jag behöver dig, snälla kom tillbaka"

3 mars 2015

Tårarna rinner hejdlöst ner för mina kinder. Varje gång de blir någorlunda torra börjar tårarna som på beställning rinna ner för kinderna igen och det känns som att det mörka hålet inom mig växer allt mer för varje gång. Att förlora en närstående är ingenting man kan beskriva ord. Det finns inga förklaringar eller meningar som kan förmedla den sorg som ligger över mig. Jag trodde aldrig jag skulle få veta hur denna smärta känns. Inte heller trodde jag att ett enda samtal kunde få hela min värld att rasa.

En svag knackning hörs från dörren men som vanligt är jag helt tyst och fortsätter stirra in i väggen med tårarna som stillsamt silar ner för mina kinder.

"Sydney..?" Din röst är inte högre än en viskning och låter plågad och det får mig att gråta ännu mer. Inget av det här är ditt fel, ändå trycker jag bort dig. Jag stänger dig ute, ignorerar dina samtal, läser inte dina sms. Jag känner hur du sätter dig ner på sängkanten och lägger en hand mot min höft.

"Sydney jag är så ledsen" yttrar du lågt och jag börjar svagt skaka av sorgen som tar över mig.

"H-hon är bo-borta. M-min ma-mamma ä-är dö-öd" stammar jag hysteriskt fram och jag inte hålla tillbaka smärtan och sorgen som väller ur mig. Du tar ett fast tag om min skakande kropp och lyfter upp mig i din famn. Jag försöker panikartat dra mig bort och desperat få kontroll över min andning. Du håller dina armar tajtare runt mig och vaggar mig fram och tillbaka.

"Lugn Syd, schh" säger du och håller mig hårdare vilket får mina nerver att slappna av allt mer och mer.

"H-hon är b-bor-ta" får jag kvävt fram och jag kan även höra hur du snyftar till. "Lämna m-mig a-aldr-ig F-Felix"

"Aldrig, jag lämnar dig aldrig. Jag älskar dig Sydney"

. . . . .
Förlåt för jättesen uppdatering men vet inte varför men kapitlet har varit jättesegt att skriva. Har även varit upptagen med prov osv. Men ja, hoppas ni iaf tyckte om kapitlet :)