Memories

T R E

"Kommer du ihåg den gången vi träffades i skolan? Jag visste aldrig att vi gick på samma skola, även om du gjort det ett tag. Vi hade ju nästan aldrig raster tillsammans och jag la aldrig märke till parallellklasserna" säger jag och lutar mig tillbaka i fåtöljen som några sjuksköterskor har ställt bredvid din säng istället för den hårda platsstolen. Min blick vandrar över din kropp och jag skakar på huvudet och ger ifrån mig ett humorlöst skratt. Du ligger i en koma framför mig, kan inte andas på din egna hand men du är ändå den vackraste skapelsen jag någonsin skådat. Det är så absurt, men du är perfekt i mina ögon.

"Jag minns när du kom fram till mig i matsalen och hur vi alltid åt tillsammans efter den dagen. Tänk om du aldrig kommit fram? Det förvånade mig faktiskt att du kom fram till en början. Du var ju trots allt väldigt blyg"

2 mars 2014

Jag lassar på med spagetti och köttfärssås på min tallrik. Skolmaten är inte någonting jag vanligtvis tar mycket utav, men idag slutar jag halv fyra och jag behöver energin för att orka med dagen. Jag blickar ut över matsalen i hopp om att hitta någonstans att sitta. Varför jag inte sitter med mina vänner är för att de stannade kvar längre efter svenska lektionen för att prata med läraren om en uppgift.

En knackning på min axel och en svag harkling får mig att snurra runt och synen jag möts av får mig att le.

"Du såg lite ensam ut" säger du och ler så skrattgropar syns.

"Felix" yttrar jag och glädjen i min röst går inte att gå miste om. Vi har endast känt varandra i några dagar, umgåtts under en utav dem, men du är redan någon jag tycker om att spendera tid med. "Går du här?" frågar jag och det får dig att bubbla ut i ett skratt.

"Ja, antagligen" säger du med en retsam underton och jag skakar på huvudet åt min egna dumhet. Om du inte skulle gå på den här skolan, varför skulle du stå här med en tallrik fylld med mat och varför skulle dina vänner från Starbucks stå en bit bakom oss?

"Kom, det finns ett ledigt bord där borta" säger du och nickar mot ett tomt och avskilt bord. Vi sätter oss vid bordet och inte långt därpå kommer dina vänner och ansluter sig med oss. Vi hälsar artigt på varandra och när killen bredvid mig, som presenterade sig som Albin, tror att jag inte ser gör han ett tummen upp. Jag låtsas som att jag inte ser hans gest och håller istället blicken på dig som ser ner i din mat med rosiga kinder och ett litet leende som skuggar dina läppar.

. . . . . .
Glad påsk everybody