Med en svag kraftansträngning öppnar jag dörren till ditt rum och som vanligt ligger du orörlig på sängen. En maskin piper med jämna mellanrum och visar dina hjärtfrekvenser. Din bröstkorg höjs och sänks i en lugn takt med hjälp av en tub i din hals. Varje gång jag kommer in genom sjukhusdörrarna är det som ett knivhugg i hjärtat och att veta att jag till en del är ansvarig över det som hänt dig får mig att vilja ge upp på en gång. Varje kväll somnar jag i hopp om att inte vakna upp för ens du är vaken, men varje morgon slår jag upp ögonen. Varje dag går jag upp ur sängen och tar mig igenom skolan i en dimma för att sen bege mig mot sjukhuset och besöka dig. Det är min vardag, att leva i konstant oro över ett samtal som bekräftar din död eller att jag kanske missar ögonblicket du öppnar dina ögon. Jag vill inte att det första du ska se är massa läkare med sprutor. Jag vill vara där för dig.
"Jag kommer vara här den dagen du vaknar igen. Jag kommer komma hit varje dag och inte glömma en endast gång. Jag kommer aldrig glömma ett tillfälle att komma hit, på samma sätt som du aldrig glömde bort mig eller olika saker vi firade" säger jag och sätter mig som vanligt ner i fåtöljen vid din säng. "Jag finns här för dig, så när du är redo kan du öppna dina ögon igen och då kommer jag vara den första du ser"
7 april 2015
När jag vaknade på morgonen fyllde en glädje hela min kropp och jag kollade min mobil för att se om något sms från dig hade trillat in. Min inkorg var tom men jag brydde mig inte mer om det.
När jag kom till skolan trodde jag att du skulle möta mig med en kyss men korridorerna var underligt tomma. Jag antog att du hade försovit dig.
Jag har gått hela dagen och väntat på att du ska dyka upp men när dagen börjar lida mot sitt slut suckar jag besviket och sjunker längre ner i stolen. Matten framför mig kan jag inte fokusera på utan mina tankar ligger på dig. Har du verkligen glömt? Eller förväntar du dig att jag ska skriva ett sms och gå hem till dig för att dela lyckliga kyssar?
När lektionen är slut drar jag mig med tunga steg ut ur skolan och mot min lägenhet. Jag vet att du kan vara ganska glömsk, men inte trodde jag du skulle glömma bort någonting som den här dagen. Varje morgon brukar jag vakna upp till ett godmorgonsms ifrån dig så varför du inte skickade någonting imorse får mitt humör att sjunka drastiskt.
När jag kommer till min lägenhet märker jag att dörren inte är låst. Misstänksamt stiger jag försiktigt in i hallen och ser mig omkring. På klädhängaren hänger din jacka och på golvet står dina skor prydligt uppställda.
"Felix?" ropar jag och hör hur det skramlar till i vardagsrummet. Fundersamt kränger jag av mig mina ytterkläder och skyndar mig till dig. Jag vet att du ibland kan dyka upp i min lägenhet då du nästan ser den som din egna, men att jag inte har sett dig på hela dagen och att du nu sitter i mitt vardagsrum som ingenting får mig att bli irriterad.
"Åh, hej älskling" yttrar du när jag tonar upp i vardagsrummet och jag ska precis öppna munnen för att skälla ut dig för att du glömt bort en sån stor dag när jag avbryter mig själv. Rummet är nersläckt med levande ljus utspridda i olika hörn och kanter. Olika skålar med chips, godis och popcorn står på soffbordet och även en flaska vin står placerad där. Mållöst stirrar jag på dig när du reser dig upp för att gå fram till mig.
"Du trodde väl inte jag hade glömt bort vår årsdag?" frågar du och omfamnar mitt ansikte med dina varma händer. Tanken av att jag gått runt hela dagen och trott exakt det får mina kinder att blossa upp i en svag rosa färg men som tur är syns det inte i det dunkla ljuset.
"Jag hyrde The Notebook" säger du och jag spricker upp i ett leende. Du är inte så förtjust i filmen men du vet att jag älskar den då jag är svag för klyschiga, romantiska filmer. Vi slår oss ner i soffan och jag sätter mig i ditt knä med mitt huvud lutandes mot din bröstkorg.
"Jag älskar dig Felix, allt är perfekt" säger jag när filmen startar och du för ditt vinglas mot munnen.
"Du är perfekt" mumlar du och lämnar en försiktig kyss mot mina leende läppar. Hur du fick tag på vinet vet jag inte då varken du eller jag är 20 och lagligt får köpa alkohol, men för tillfället bryr jag mig inte. Allt jag vill göra är att stanna tiden och leva i denna stund för evigt. Jag vill känna din värme och ligga i din famn för evigt. Det är med dig jag trivs som bäst och att du tagit dig tid och fixat den här filmkvällen gör att jag faller lite ytterligare för dig, om ens möjligt.
. . . . .
Det här kapitlet känns jättedåligt och slarvigt men ville publicera någonting efter som jag åker på läger i fyra dagar och kommer inte hem förrän på söndag^^
YOU ARE READING
Memories
Teen FictionThe memories of you is what's keeping me alive. ~~~~ Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 •••••Det här är INTE en TFC-fanfiction! Det är inte meningen att en av huvudpersonerna ska vara Felix Sandman!••••• "Du fick mina ögon att tåras och än en gång...