You & I » 1D

Kapitel 63

Jag är ganska förbannad när jag skriver detta kapitlet, nästan ingenting fungerar! Min Wattpad på mobilen, är helt knäpp! Den uppdaterar inte en berättelse och det gör mig förbannad.. Men eftersom jag sa att jag skulle uppdatera en gång till idag så gör jag det. Däremot, är det sista för idag.

*Skys POV*

Min skakiga hand vrider sakta på graviditetstestet. Snälla visa negativt, snälla visa negativt. Jag är inte redo för det här. Jag tittar på det.

Positivt.

Jag sätter hjärtat i halsgropen. Nej. Nej, nej, nej! Det får inte vara sant! Det kan inte vara sant! Jag tappar testet i det hårda golvet och det träffar golvet med en hög smäll. Jag skakar på huvudet. Nej. Jag kan inte hålla mig lugn längre. Jag sätter mig mot badkaret och tillåter mig själv att gråta. Jag sätter händerna framför ansiktet och gråter. Stora tårar lämnar mina ögon och jag snyftar högt.

"Sky? Gråter du?", Harry knackar löst på dörren.

Jag stryker snabbt bort tårarna.

"Ne-nej..", Jag försöker låta stark på rösten men den spricker.

"Öppna." Säger Harry.

"Nej.." Säger jag.

Jag greppar testet i min skakiga hand och gömmer det i min hand. Harry öppnar dörren från utsidan.

"Sky?! Vad har hänt?", Harry ser förskräckt på mig.

"Ingenting.." Svarar jag, jag undviker att möta hans oroliga blick.

"Ljug inte för mig. Jag ser att det är något." Säger Harry, han sätter sig bredvid mig.

Jag skakar på huvudet.

Harry tittar på min hand, "Vad är det du har där?"

"Inget.." Säger jag snabbt.

Harrys starka händer tar tag runt min handled och bänder upp min hand. Jag försöker streta emot, men det är omöjligt. Harry får upp min hand och tar graviditetstestet ifrån mig. Han tittar undrande på det. Jag kan känna att tårarna bränner på igen.

"Sky? Vad är det här?" Frågar Harry, han tittar på mig men jag tittar bort.

Jag svarar inte.

"Är det vad jag tror att det är?", Harry sväljer hårt.

Jag håller mig tyst. Jag vågar inte.

"Ä-Är du... Gravid?" Frågar Harry.

Jag tittar sakta på honom. Han ser på mig med oro i blicken. Mina tårar har börjat rinna igen. Jag nickar, sakta.

Harry sväljer hårt igen. Han tittar ner på testet i sina händer.

"Harry.. Jag.." Vad ska jag säga?

"Jag är fan inte redo för det här Sky.." Harry tittar på mig. Han har tårar i ögonen? Nej.. Precis det jag inte ville höra.

Harry fortsätter, "Det här funkar inte Sky.."

Jag ser oroligt på honom samtidigt som tårar rullar nerför mina kinder.

Han reser sig upp från golvet, "De-Det är slut."

Va?

"Va..?" Frågar jag, såhär mycket har jag aldrig gråtit förut.

"Det är slut.." Harrys röst är låg. "Packa dina saker och ge dig av.."

Va..? Jag behöver honom. Jag behöver honom mer än allt annat just nu. Och han ber mig att... Ge mig av?

Jag reser mig från golvet och går ut. Jag går genom vardagsrummet och uppför trappan till sovrummet. I ett hörn står min resväska. Den är dammig. Jag har inte behövt packa den på länge. Jag lägger i alla mina kläder och resten av sakerna jag har i sovrummet. När jag gjort det går jag nerför trappan igen. Jag går ut i badrummet igen. Jag packar ihop de få saker jag har där.

Jag går ut i hallen och drar på mig mina skor. Jag drar på mig jackan. Harry kommer ut i hallen. Jag har allt. Allt förutom honom. Det viktigaste som jag skulle vilja ta med mig om jag måste gå någonstans.

"Hej då.." Mumlar Harry.

"Hej då.." Mumlar jag. Jag öppnar dörren och går ut. Jag stänger den efter mig. Det var sista gången.

Var ska jag ta vägen..?

*Harrys POV*

Sakta stänger hon dörren efter sig. Så fort den är stängd går jag ut i vardagsrummet, uppför trappan in i vårt... Mitt sovrum. Jag sätter mig på sängkanten och lägger händerna i ansiktet. Va fan har jag gjort? Tårarna rinner som floder nerför mina kinder. Va fan har jag gjort?! Såhär mycket har jag aldrig gråtit förut. Nu var det sista gången jag såg henne. Aldrig mer kommer jag få höra hennes skratt, lyssna på när hon gråter. Jag kommer aldrig mer få ha henne vid min sida. Allt är mitt fel. Hur kunde jag? Hon var fan gravid... Gravid? Antagligen chockade det mig. Som fan. Jag hade aldrig trott det. Jag älskar henne. Mer än allt. Men jag är inte redo för en bebis. Men allt är ändå försent nu. Jag kan inte be henne komma tillbaka.

Jag lägger mig ner på sängen och fortsätter gråta. Hur fan kunde jag...?

___________________

Jag vet att detta kapitlet inte är så långt, hehe.. ;P

Vem grät? *Jag räcker upp handen* - Kommentera :)

Hoppas kapitlet duger, :)

Det var nog sista för idag, :)

HARE BRA!! :) xx