You & I » 1D

Kapitel 57

 *Skys POV*

Jag vaknar på soffan, några timmar senare. Jag känner mig lite yr och bestämmer mig för att ta ett glas vatten i köket. Jag reser mig från soffan och går ut i köket. Jag letar lite i skåpen innan jag hittar ett glas. Jag fyller det med vatten från kranen och dricker upp allt som rymmer glaset. Sedan sätter jag ner glaset på diskbänken. Klockan på väggen visar fem på kvällen och jag antar att jag sovit en ganska lång stund. Det är helt kolsvart ute men jag kan fortfarande skymta vita snöflingor som vimlar ner utanför köksfönstret. Plötsligt känner jag ett stadigt grepp om min midja. Först blir jag rädd. Men jag förstår snabbt vem det är.

Harry.

"Var är Linn och Niall?" Frågar jag. 

"Oh, dom är uppe på rummet." Säger Harry.

"Okej." Säger jag.

"Är du hungrig?" Frågar Harry.

Jag känner efter en liten stund, innan jag nickar.

"Du såg ut att sova så gott förut, så jag ville inte väcka dig. Vi har redan ätit." Säger Harry.

"Okej." Säger jag.

"Det finns lite mat att värma i kylen." Säger Harry.

Jag nickar och försöker ta mig ur hans grepp. Det går inte.

"Harry.. Jag vill äta." Gnäller jag.

Harry stönar en gång, är han irriterad nu?

"Harry.." Mumlar jag.

Harry vrider mig så jag tittar in i hans ögon.

"Om Niall och Linn ska hålla på, vad är felet med att jag håller på med dig?" Frågar Harry och flinar.

Jag fryser till i hans famn. Tänkte han ens på vad han sa? Vet han ens att jag blir sårad när han pratar om Niall på det viset? Antagligen inte. Den här gången vill jag inte bryta ihop. Jag vill hålla mig stark. Jag ler fejkat mot Harry.

Han burrar in sitt huvud under min hals.

"Vi har ett eget rum.." Mumlar han.

"Okej." Säger jag.

"Och en egen säng.." Mumlar han sedan, fortfarande med huvudet under min hals.

"Okej.." Säger jag. Vad ska jag annars säga?

Harry trycker sina läppar mot slutet av min hals.

"Harry.. Jag vill äta, jag har inte ätit mer än frukost idag." Påminner jag honom.

Han ger med sig, "Okej. Sen då?"

Jag nästan skrattar åt honom. Herre Gud. Eller ska jag säga, Harry Gud?

Harry slår sig besviket ner på en av stolarna vid matbordet. Han suckar högt och sätter armbågen på bordet, han lägger huvudet i sin hand. Som stöd.

Jag fnissar lite åt honom.

"Vad är det som är så roligt?" Frågar Harry. Helt neutralt. Hans blick är fastklistrad på mig som precis stoppat maten i mikron.

Jag vänder mig, så vi kommer i ögonkontakt.

"Du." Svarar jag enkelt.

Han ser ut att skina upp lite.

"Jaså?"

Jag nickar.

Han ler mot mig och öppnar sin famn, "Kom." Befaller han.

"Nej Harry. Jag ska äta." Hur många gånger har jag inte sagt det här nu?

Harry sjunker ihop igen, "Då går jag och bölar i ett hörn."

Jag skrattar åt honom.

"Sluta skratta!" Fräser Harry, men ett lekfullt leende placeras snart på hans läppar.

Jag skakar leendes på huvudet.

Mikron ger ifrån sig ett pip och jag tar ut maten ur mikron.

---

När jag ätit reser vi oss från bordet. Klockan är cirka sex på kvällen.

Harry tar tag i min hand. Han ler stort.

"Vill du se sovrummet?" Frågar Harry.

Jag himlar med ögonen, "Om det inte slutar med att vi hamnar i sängen."

Harry skrattar högt.

Han leder med mig ut i vardagsrummet och sedan uppför trappan. Jag kan höra Linns röst. Hon pratar ganska lågt och jag kan inte höra vad hon säger.

Harry leder mig förbi rummet, och in i ett annat. Han stänger dörren efter oss. I rummet finns en stor säng och en byrå som står placerad mot en vägg. Mycket mer finns det inte.

Harry slår sig ner på sängen.

"Gillar du det?" Frågar han.

Jag nickar.

"Kom." Ber han.

Jag suckar innan jag slår mig ner i Harrys knä. Han lägger armarna om mig.

"Jag kan inte fatta att du är min." Han viskar orden i mitt öra och det ger mig rysningar längs med ryggraden.

Jag fnittrar till.

"Lägg dig ner." Befaller Harry.

"Harry, Linn och Niall är i samma hus.. Inte alls långt härifrån." Säger jag.

"Bara gör som jag säger." Säger Harry.

Jag suckar och gör som han säger. Ett stort leende formas på hans läppar och jag kan inte låta bli att fnissa åt honom.

(Jag undviker att detaljera det här, hahahaha)

Varken jag eller Harry har några kläder på oss. Hans läppar rör sig längs med sidan av min hals.

"Harry-" Jag hinner inte längre innan det händer. Han tränger in i mig.

Jag flämtar efter luft av den plötsliga händelsen.

Det här kan inte sluta bra. Han har inte... Skydd...

(Oh, oh)

*En kvart senare*

"Jag ska bara gå och hämta ett glas vatten." Säger jag.

Harry nickar.

Jag drar på mig mina kläder igen. Sedan går jag ut ur rummet. Min kropp känns öm. Jag går förbi Nialls och Linns rum. Jag kan höra röster. Niall och Linn pratar med varandra. Utan att jag vet ordet av det har jag lutat örat mot dörren.

"Jag har aldrig mött någon som dig förut. Du betyder så mycket för mig, Linn." Säger Nialls röst.

Jag nästan kastar mig från dörren. Mitt hjärta spricker igen. Har han aldrig mött någon bättre än Linn? Dom där orden har jag hört förut, och då var dom menade till mig. Ingen annan.

Jag går sakta nerför trappan. Nialls ord till Linn ekar i huvudet. Han har aldrig mött någon som henne förut. Aldrig.

____________________

Here we goooooo!! :D <3

Det är kanske inte världens längsta kapitel.. Men jag ska posta fler idag! Yay! :)

Hoppas ni överlevde Skys och Harrys stund, den var ju ändå inte FÖR detaljerad! Hahaha ;D

OHHH, vad tycker alla om framsidan? Jag har bytt igen, ja. Hahaha, men jag hoppas ni gillar den! - Kommentera! :)

HARE BRA!! :) xx