You & I » 1D

Kapitel 46

Haha, ni ska bara veta hur trött jag är när jag skriver det här kapitlet! Men here we go, kapitel 46:

*Skys POV*

Mossan som redan varit blöt, är nu dyngsur. Mina tårar vill inte sluta rinna. Mina ögon svider. Sakta sätter jag mig upp i mossan. Min kropp skakar av kölden. Jag vill verkligen inte längre. Jag reser mig sakta från marken. Jag måste hitta någonstans att avsluta det här från. Jag börjar gå. Ett berg, ett stup? Bara någonting...

*Harrys POV*

Vi kliver av bussen vid den förfallna gården. Den ser lika förstörd ut som jag minns den. Om inte värre.

"Var ska vi leta?" Frågar Louis.

Ja, var ska vi leta? Det är frågan.. Här finns så många ställen att ta vägen på när man är ledsen.

Jag rycker på axlarna.

"Tror du hon gått in i skogen?" Frågar Liam.

"Vi kan titta där.." Föreslår Zayn.

Jag nickar, samtidigt som oron stiger upp till max.

Vi går vidare bort mot skogen. Vi går in bland de höga träden. Hur ska man hitta en tjej i en mörk och stor skog? Hon kan ju vara precis vart som helst?

Vi går djupare in i skogen, och då och då ropar vi hennes namn.

När vi gått i cirka 10 minuter dyker en glänta upp framför oss. En sjö breder ut sig. Vi skyndar dit.

Vi tittar på stranden. Den är väldigt liten. Rädslan av att hitta Sky här, död, gör mig så rädd att jag inte kan förklara det.

"Titta!" Utbrister plötsligt Liam.

Vi alla skyndar oss till punkten där han står. Framför honom ligger en hög med kläder. Skys kläder.

Jag spärrar upp ögonen. Bara hon inte...

"Harry, är inte det Skys kläder?" Nästan viskar Louis.

Jag tar mod till mig och nickar. Tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Hon är borta.

Louis ser på mig innan han fångar in mig i en kram. Alla förstår att vi sett det sista av Sky. Jag gråter som aldrig förr. Hon finns inte längre. Hon var ju en i gänget.

"Men... Jag menar, borde vi inte hittat hennes kropp om hon nu inte är vid liv?" Frågar Zayn.

"Hon kanske är på botten av sjön..?" Säger Liam.

Jag skakar på huvudet.

"Tänk om hon inte ens är död?" Frågar Louis.

Jag tänker efter. Vi är ju inte säkra.

"Vi borde fortsätta leta.." Säger Louis. "I värsta fall irrar hon omkring här i skogen.."

Vi andra nickar.

Vi lämnar sakta den lilla gläntan bakom oss. Vi fortsätter att gå längre in i skogen.

*Skys POV*

Sakta rör sig mina rangliga ben bortåt. Långt borta någonstans kan jag höra röster som ropar mitt namn, men jag antar att det bara är mitt inre som skriker efter mig. Allt snurrar, och jag oroar mig för att det kan ha varit något konstigt i soppan jag fick. Det känns som marken snurrar, och jag är det enda som står still. I själva verket, är det tvärt om. Jag går allt längre och längre. Plötsligt öppnar sig ett stup framför mig. Marken nedanför, är väldigt långt ner. Det skulle inte förvåna mig om det är cirka 100 meter. Rösterna har plötsligt blivit starkare. Jag sätter mig ner vid kanten av stupet och dinglar med benen. Snart ska jag hoppa, snart så.