You & I » 1D

Kapitel 26

*Louis POV*

Vi sitter i stolarna utanför Niallls rum. Rum 12. Ingen säger någonting. Tårar lämnar oavbrutet mina ögon. De andra gråter också. Ingen gråter mer än den andra, vi alla är lika ledsna.

Plötsligt kommer en tjej fram till oss. Hon har blont hår uppsatt i en hästsvans och mascara. Ganska söt faktiskt.

"Hej.. Jag är Sofia.." Säger tjejen.

Jag nickar.

"Jag är Louis.." Lyckas jag få fram i en viskning.

Hon tittar på de andra.

"Zayn.." Säger Zayn.

"Liam.." Säger Liam.

"Okej.. Ja, du och jag har ju setts förut Sky.. Och vi med Harry.." Säger Sofia och tittar på Sky och sedan på Harry.

Båda två tittar upp och nickar sorgset.

"Tja.. Jag tänkte att det kanske skulle vara skönt för er alla att skaka av er lite av tankarna.." Säger Sofia.

Vi alla nickar sakta.

"Ska du och jag gå först Sky?" Frågar Sofia och tittar på Sky.

Sky nickar försiktigt och reser sig rangligt från stolen, vi hade suttit här i cirka två timmar och väntat och gråtit.



*Skys POV*

Jag följer sakta med Sofia. På något sätt är jag rädd. Jag vill helst inte, men det är förmodligen det bästa att skaka av sig lite av de alla tankarna.

Vi kommer in i Sofias kontor. Jag slår mig ner i soffan. Sofia stänger dörren och låser. Hon slår sig ner bredvid mig.

"Så Sky? Hur är läget?" Frågar hon och tittar på mig.

Jag rycker sakta på axlarna. Jag har lust att skrika att jag avskyr henne, på grund av det som hon har gjort. Jag har lust att bara skrika ut hur ledsen och trött jag är på allt, men jag klarar inte av det.

"Det är bäst att du pratar på, jag har inte tid att sitta här med dig allt för länge!" Säger Sofia irriterat.

Jag börjar bli rädd. Det är inte prata hon vill. Hon vill något annat.

"Sitt inte bara där!! Säg något!!" Säger hon argt.

Jag blir rädd och flyttar mig lite ifrån henne.

"Om inte du säger något, gör jag det!" Säger hon.

Jag nickar oroligt.

"Jag har hört att det är slut mellan dig och Niall.." Säger hon och flinar. "Verkligen tråkigt!" Säger hon ironiskt.

"Låt mig vara!" Lyckas jag få ur mig.

Hon flinar smått.

"Stanna du här, jag ska bara hämta en sak i lådan där borta!" Säger Sofia och pekar mot bordet som står cirka två meter bort.

Jag svarar inte.

Sofia reser sig upp och går bort till bordet. Hon öppnar den översta lådan och börjar rota runt efter något. Hon verkar hitta vad hon söker.

När jag ser vad hon håller i stelnar jag till.

"Detta kommer gå snabbt som ögat, om du bara är villig nog!" Säger Sofia.

Jag vågar inte prata.

Sofia går fram till mig och drar tag i min handled. Mina ärr sen tidigare händelser syns tydligt på min handled.

"Nej! Släpp mig!!" Piper jag ynkligt.

Jag försöker kämpa emot men det går inte. Sofia är mycket starkare än jag. Hon drar ner mig på golvet.

"Släpp!" Säger jag.

Hon bara skrattar.

"Inte så tuff när du inte har Niall!! Inte sant?!" Säger hon sedan högt.

Jag känner hur det bränner på i mina ögonvrår.

Jag ligger hjälplös på rygg på det kalla golvet.

"Erkänn nu att du bara vill ha Niall för att han är beröm?! Du älskar inte alls honom!!" Säger Sofia högt.

Jag skakar sakta på huvudet. Det är inte sant. Inte ett dugg sant. Jag älskar Niall även om han hade gjort fel.

Hon smäller till mig hårt i ansiktet.

"Erkänn nu!!!" Säger hon ännu högre än förut.

Det bultar i kinden där Sofia slagit till mig. Men jag kan inte säga det. Jag kan inte ljuga.

"Nej!! Jag älskar Niall!!" Säger jag.

"Som du vill!! Det är ditt val!! Det är ditt val att du vill få det smärtsamt!!" Säger Sofia. Hon är på gränsen till att skrika.

Jag spärrar upp ögonen. Vad hade hon tänkt göra nu?

Sofia rullar över mig så jag ligger på magen.

Jag känner rädslan växa inom mig.

Sofia ställer sig framför mig.

"Sträck ut armarna på golvet!!" Befaller hon.

Jag tvekar.

"Gör det!! Annars blir det värre!!" Säger Sofia högt.

Jag sträcker sakta ut mina armar raklånga på golvet. Jag blundar och väntar på vad som ska hända.

Plötsligt känner jag en hård smäll på ena armen. Smärtan rusar genom hela min kropp. Jag öppnar ögonen. Jag förstår att Sofia trampat allt vad hon har på min högra arm. Jag kan inte röra mig. Jag bara kvider av smärta.

Sofia går bort till en av lådorna och tar fram silvertejp.
Hon går fram till mig och sätter sig på golvet framför mig, jag klarar inte av att röra mig.
Hon tar tag i min vänstra arm och sedan rycker hon upp min högra arm. Jag skriker till.
Hon tejpar ihop mina handleder. Jag klarar inte att ta mig ur greppet. Det är omöjligt.
När hon är klar granskar hon mig.
"Så då, nästa steg nu då!!" Säger hon och flinar.
Hon sätter sig bredvid mig och drar sakta upp min tröja.
Sedan tar hon fram vad hon först tagit fram ur lådan. En kniv.
"Vad tänker du göra?!" Kvider jag ynkligt.
"Bara ta det lugnt! Antingen erkänner du att du inte gillar Niall eller så går det illa till!!" Skriker Sofia den här gången.
"Jag tänker inte göra det!! Jag älskar Niall!!" Säger jag.
"Som du vill!!" Säger Sofia.
Hon har dragit upp min tröja så att hela min rygg syns. Jag skakar av rädsla.
Plötsligt känner jag kniven i min rygg. Jag skriker av smärta och tårarna börjar forsa som floder.
"Inte så tuff nu va?!" Säger Sofia högt.
"S-S-S-Sluta.." Kvider jag gråtandes av smärta.
Sofia bara skrattar och njuter av att se mig lida av smärta.
Jag kan känna att hon ristar in bokstäver i min rygg.
Jag kan känna det varma blodet rinna över ryggen.
Jag kan känna smärtan av hat.
När hon ristat klart med kniven reser hon sig.
"Hoppas pratstunden uppskattades!!" Säger hon och flinar.
Hon sliter snabbt bort silvertejpen från mina handleder. Det gör fruktansvärt ont.
Jag reser mig sakta. Det gör så ont i ryggen och i min högra arm.
Så fort jag kommer upp på benen rusar jag till dörren och låser upp den.
"Hälsa killarna att jag inte har tid att prata med dom just idag!!" Ropar Sofia samtidigt som jag lämnar rummet.
Jag har precis tänkt att gå tillbaka till killarna när jag känner hur min rygg känns blöt. Jag skyndar mig in i närmsta badrum. Och låser dörren. Jag drar sakta upp min tröja, som jag blivit tvungen att låna av Harry på grund av att min blus hade blivit alldeles blodig.
Jag försöker spegla min rygg i spegeln. Det är inte lätt. Men till slut ser jag vad det står. "Bitch" med stora bokstäver. Jag faller ut i gråt. Jag snyftar högt. Jag tar lite papper och blöter det med vatten. Jag försöker försiktigt tvätta rent min rygg, men det är inte lätt att komma åt. Jag får iallafall bort det mesta blodet. Min rygg värker och jag har svårt att vrida mig. Jag klarar iallafall att ta mig ut i korridoren igen. Just nu hoppas jag bara på att killarna inte ska märka något.
När jag kommer fram till killarna vänder alla blickarna mot mig.
"Vad lång tid det tog!" Säger Liam.
"Mm.. Det var mycket att prata om.." Ljuger jag.
Liam nickar.
"Vem ska gå nu?" Frågar Harry.
"Ingen.. Hon är upptagen nu.." Svarar jag.
"Okej.." Svarar Harry.
Jag nickar.
"Doktorn kom precis förbi och sa att vi kan åka hem.. De ringer om det är något.." Säger Harry och hans röst låter inte ett dugg hållbar, det låter som om han kan bryta ut i gråt närsomhelst.
"O-Okej.." Säger jag.
Vi tar våra jackor och går sedan ut. Det är fortfarande ganska tidig morgon, men solen har börjat titta fram.
Vi hoppar in i bilen och lämnar sjukhuset med tystnad. Det känns så fel att veta att Niall är där ensam. Utan oss.
Eftersom det är Harrys bil blir vi tvungna att lämna av Louis, Liam och Zayn hemma hos dom. Det tar sin lilla tid men till slut är det bara jag och Harry kvar i bilen. På väg hem till Harry.

*Harrys POV*

Vi kommer slutligen fram till mitt hus. Vi kliver ur bilen och går upp till ytterdörren. Jag låser upp och vi går in. Jag kan se att Sky går väldigt konstigt.
"Sky? Har du ont någonstans?" Frågar jag oroligt.
Sky skakar på huvudet.
Jag tittar på klockan. Klockan är åtta på morgonen. Jag är trött eftersom vi gått upp så tidigt.
"Hänger du med upp och tar en tupplur?" Frågar jag.
"Okej.." Svarar Sky.
Vi går sakta upp för trappan.
Vi går in i mitt rum. Jag slänger mig på sängen och pustar ut.
Sky kommer försiktigt fram till sängen och lägger sig försiktigt i sängen.
"Du går ju som en pensionär? Är det säkert att du inte har ont?" Säger jag och sätter mig upp.
"Jag har inte ont Harry.." Svarar Sky.
"Okej.." Svarar jag.
Jag lägger mig ner igen. I cirka fem minuter ligger vi bara där. Sky andas tungt och det låter som varenda andetag är en ansträngning.
Jag sätter mig upp igen.
Jag tittar på Sky som hårt sluter sina ögon. Det är någonting som hon inte berättar.
Jag kravlar över henne. Jag sätter mg på henne.
"Harry.. Det gör ont.." Kvider Sky.
"Förlåt.." Säger jag.
Ett försiktigt leende sprids på hennes läppar.
Jag tar sakta av mig min tröja.
"Harry.." Suckar Sky.
Jag flinar lite lätt.
Mina läppar kraschar mot hennes. Hon besvarar kyssen.
Efter en stund släpper våra läppar varandra.
Jag börjar sakta få av henne tröjan.
Hon börjar se nervös ut.
Jag får till slut av henne tröjan.
Hon lägger armarna på sin mage.
"Göm dig inte! Jag tycker du är jätte fin.." Säger jag.
Sky kan inte låta bli att le.
Jag vänder försiktigt henne så hon ligger på mage.
Men mina ögon fastnar på hennes rygg. Jag sätter mig hastigt på knä i sängen.
Sky sätter sig upp.
"Vad fan är det som hänt?!" Säger jag förtvivlat.
"D-Det v-var S-Sofia..." Stammar Sky fram. Hon börjar gråta.
Sofia? Jag trodde att hon var en snäll tjej?!
________________________
Tjena tjena!! Ledsen för uruselt kapitel.. Men jag är trött och har ont lite överallt, lite sjuk också..
Jag hoppas att ni överlever med detta kapitlet..
Hoppas alla har ett underbart jullov!! Ska skriva massa till er under jullovet har jag planerat!!
Hare bra!! xx