You & I » 1D

Kapitel 9

*Nialls POV*

Hon hade överlevt. Jag hade överlevt. Jag kände mig som tears in heaven.
Hon var svag. Men hon hade överlevt. Det var det viktigaste för mig. Hon var stark. Riktigt stark. Inombords.
Nu skulle allt bli bra. Det skulle äntligen ordna sig. Jag och hon. För alltid.
"Hur mår du?" Kommer en sköterska in i mitt rum och frågar. Jag hade lyckats ta mig in i mitt rum igen. Med lite hjälp av Harry.
"Ganska bra" Svarar jag och ler. "Hur mår Sky?" Frågar jag sedan.
"Hon mår lite bättre faktiskt!" Säger sköterskan och ler.
Innan hon går ut igen säger hon:
"Kom ihåg, Niall. Du är magisk"
Jag ler.
Jag hade bara tur i oturen.
Jag var trött. Så det dröjer inte länge innan jag sover.

*Nästa morgon*

"Niall! Niall! Niall! Ni ska få åka hem idag! Ikväll!" Säger en röst.
Jag slår sakta upp ögonen och ser att det är Louis som står och hoppar upp och ner bredvid min säng.
"Ska vi?" Frågar jag förvånat.
"Jaa! Ikväll!" Säger Louis.
Jag skiner upp.
"Harry kommer bo hos dig ett tag. Han kommer att ha lite koll på er. Jag kommer att hälsa på ofta jag med." Säger Louis och ler.
"Låter bra!" Säger jag och ler igen.
Louis utstrålar självsäkerhet och trygghet. Han ser så glad ut.
Även om jag inte mår 100 så får han mig att må lite bättre. En sån vän som han skulle alla ha.
"Doktorn har sagt att ni ska vila så mycket som möjligt tills ikväll" Säger Louis.
Jag nickar.
"Jag kan gå. Så att du får vila dig." Säger Louis.
Louis går ut.
Jag lägger mig bekvämt i sängen. Även om jag har sovit länge är jag trött. Jag blundar en stund, och låter tystnaden ta över rummet. Det är skönt. Efter en stund sover jag igen.

*Lunch timeeee*

Jag vaknar av att min mage kurrar. Det kniper i magen och jag inser hur hungrig jag verkligen är. Konstigt nog står en bricka med frukt och en macka på bordet bredvid sängen. Jag tar upp lappen som ligger bredvid brickan.
Det står bara /Louis på lappen. Jag ler för mig själv. Han är bara för snäll.
Jag tar upp mackan och tar bort plasten som omsluter den. Jag tar ett bett. Den smakar gott. Jag dricker lite av juicen som också finns på brickan. Även om det är lunch dags så känner jag ändå inte för varm mat. En macka och lite frukt passar perfekt.
När jag ätit upp lägger jag mig ner igen. Jag känner mig ensam. Jag tar upp mobilen och går in på Twitter. Jag loggar in. Jag skriver en tweet. Ingenting om händelsen eftersom att jag vet att alla fans skulle börja hata Sky, och säkert bli oroliga. Istället skriver jag:
Ibland känner jag mig ensam även om jag är omgiven av mina fyra bästa vänner. Tur att jag har er. Våra underbara fans! xx
Det dröjer inte länge innan favoritmarkeringarna stigit upp i 2000, och retweetsen 1900. Jag blir glad. Jag känner mig inte ensam längre.
Jag tar upp mina hörlurar. Dom är gröna. Jag stoppar in dom i öronen och sätter på Coldplay. Jag sätter på Fix You. Jag låter musiken strömma in i mina öronen. Hela jag fylls av trygghet. Sakta, sakta slås mina ögon ihop igen. Jag sover.

Ännu en gång vaknar jag. Jag gnuggar mig i ögonen. Tittar ut genom fönstret och ser att det är mörkt ute. Till min förvåning måste jag ha sovit i flera timmar till. Plötsligt öppnas dörren och Louis kommer in i rummet:
"Niaaaaaall! Vi ska hem nu!" Säger han och ler.
Äntligen tänker jag.
Jag reser mig försiktigt, beredd ifall jag ska ramla. Men mina ben verkar vara med mig. Jag stapplar försiktigt bort till en av stolarna där jag har mina kläder. Jag tar av mig sjukhus-kläderna som består av en typ av nattskjorta. Jag tar av mig den och tar på mig mina kläder. Sedan går jag bort till Louis. Han stödjer mig ut ur rummet. På en stol utanför sitter Sky och Harry i en annan stol bredvid. Jag ser på Sky. Vackrare än någonsin. Jag ler och hon ler tillbaka.
"Är ni klara frågar?" Frågar Louis.
Alla nickar:
Vi går bort till hissen. Sky verkar också lite ranglig och får hjälp av Harry. Han verkar njuta i hennes sällskap, vilket faktiskt gör mig avis. Jag vet att Sky älskar mig och inte Harry, men jag får ändå en konstig känsla.

Vi kommer ut till Louis bil som står parkerad på parkeringen. Louis låser upp och vi hoppar in. Gatlamporna lyser och det är mörkt ute. Louis startar bilen och vi börjar köra hem till mig. Jag sitter tillsammans med Sky i baksätet medan Louis och Harry sitter fram. Jag ser att Harry sneglar på Sky då och då. Jag lägger därför min hand på Skys lår. Hon tittar på mig och ler. Hon tar tag i min hand och kramar om den med sin hand. Det känns bra. Hon ger mig en puss på kinden och jag känner mig bättre till mods.

*Harrys POV*

Det gör ont. Det gör ont att se dom tillsammans. Det gör ont att se dom le mot varandra, kyssa varandra. Vara lyckliga tillsammans. Vara så perfekta. Jag kan inte släppa tankarna från Sky. Hon är så vacker. Hon har funnit sin prins, Niall. Och jag har funnit min prinsessa, hon.

Vi kommer till slut fram till Niall. Jag, Niall och Sky kliver ur bilen. Vi säger hej då till Louis och han kör iväg.
Vi går in i det stora huset och upp för alla trappor. Niall låser upp. På golvet ligger kniven. Och blodet. Vi tar av oss ytterkläderna. Jag erbjuder mig att städa upp och byta påslakan i Nialls säng, eftersom dom måste vila så mycket som möjligt. Niall och Sky går in i vardagsrummet och slår på tvn. Det är sent och jag antar att det inte finns så mycket att titta på.
Jag städar upp på golvet och tar rätt på den blodiga kniven. Jag känner att jag skakar och att rysningar rör sig längs ryggraden. När jag tagit rätt på kniven går jag in i Nialls rum och byter påslakan. Det känns hemskt att se de stora blodfläckarna på täcket. Men jag klarar det.
"Så Nialler. Jag har städat lite nu" Går jag ut till Niall och Sky och säger.
"Tack Harry." Säger Niall och ger mig ett leende.
Jag ler tillbaka.
Niall stänger av tvn och gäspar.
"Jag ska gå och lägga mig." Säger han.
"Jag med..." Säger Sky och gäspar hon med.
Plötsligt slår det mig.
"Var ska jag sova...?" Frågar jag och tittar på Niall.
Niall tittar på Sky och på något sätt startar dom en liten konversation med blickar.
"Sky kan sova med mig.. Så kan du ta gästrummet." Säger Niall och ler trött.
Jag nickar.

.--.--.--.

Jag ligger i sängen i gästrummet. Tystnaden har tagit över i rummet. Dörren står stängd och det är kolsvart. Mina tankar fortsätter snurra kring Sky. Men då och då övergår dom till Niall. Länge ligger jag vaken. Och bara tänker. Men till slut somnar jag.

*Skys POV*

Tätt intill mig ligger Niall. Jag kan känna hans andedräkt i min nacke. Det kittlas lite. Jag kan känna hans värme och det får hela mig att rysa av lycka och nervositet. Såhär nära hade jag aldrig varit en kille förut.
Jag vänder mig om och möter Nialls blick. Han ler. Och jag ler tillbaka. Sängen är stor men vi ligger ändå tätt intill varandra. Försiktigt sätter sig Niall upp och kysser mig vid halsen. Sedan lägger han sig ner till rätta igen. Jag ler. Sedan låter vi våra läppar mötas. Länge. Det känns bra. Han är så trygg, och jag är så trygg hos honom.
"Du är mitt liv Sky. Som en himmel som aldrig lämnar mig, och som jag hamnar i händerna på när jag dör.." Säger Niall.
En tår trillar ner från min kind och ner på täcket. En himmel, Sky. En himmel som aldrig lämnar sin Niall.

___________________________
Wooow! Here we go! Kapitel 9 klart! Tro nu inte att det slutar såhär! Mer kommer!
VOTE
FOLLOW
SHARE
COMMENT - När du ändå gör det. Skulle det vara kul att veta om ni vill ha mer dramatik? Vad vill NI ska hända? Vill göra er så nöjda som möjligt!
Hoppas ni gillar kapitlet, så ses vi snaaaaart! Byeeeee xx