You & I » 1D

Kapitel 44

*Skys POV*

Är jag död nu? Har jag äntligen fått lämna det här helvetet? Nej. Jag andas.

Sakta slår jag upp mina tunga ögon. Det är kämpigt men jag lyckas. Jag befinner mig i ett mörkt rum, utan lampor. Min kropp vilar i något mjukt och när jag tittar efter befinner jag mig i en stor säng. Det enda som lyser upp rummet är en kamin. Veden brinner och det är ganska varmt.

"Oh! Du har vaknat!" Säger plötsligt en röst. Jag hoppar till.

Självklart att jag inte är ensam, vem skulle iså fall tagit mig hit?

Jag nickar.

Stugan består bara av ett stort rum. I en skrubb står en gammal vedspis med en kanna kokande vatten och en stor kastrull. Framför kaminen står en gammal gungstol och gungar fram och tillbaka. Det är där personen sitter. Personen reser sig från gungstolen. Det är en man.

"Ja, jag heter Eric." Säger han och ler.

Mannen ser ut att vara minst 50 år. Han har skägg och hans hår är flottigt. Hans kläder består bara av ett par trasiga mjukisbyxor och en grå tröja.

"Jag var ute för att samla ved, när jag plötsligt hittade dig på stranden." Säger Eric.

Jag vet inte om jag är tillräckligt stark för att kunna prata. Istället nickar jag bara.

"Du var alldeles blåfrusen så jag la dig här i min säng. Jag har lagt alla filtar jag har över dig, och jag tände i kaminen och vedspisen också." Säger Eric.

"Tack.." Får jag fram. Jag önskar helst att han inte hittat mig, jag ville ju inte vara vid liv vid det här laget.

"Jag har kokat lite soppa, vill du ha?" Frågar Eric.

Jag nickar. Jag är verkligen hungrig.

Eric går fram till vedspisen och tar fram en träskål från skåpet bredvid. Han slevar i lite soppa från kastrullen från vedspisen.

Han kommer fram till mig och räcker mig skålen.

"Varsågod.." Säger han och ler.

"Tack." Säger jag.

Han ler och går sedan bort till gungstolen. Han vrider den så vi kommer i ögonkontakt.

"Så hur kommer det sig att du hamnade här ute i skogen?" Frågar han. Det känns som han misstänker något.

Jag tänker snabbt efter, "Jag gick vilse.." Svarar jag sedan.

"Okej, hur kommer det sig att du låg blåfrusen på stranden då?" Frågar Eric.

"Jag... Jag satte mig ner och väntade där.." Ljuger jag.

Ett litet flin sprids på hans läppar. Det får mig att bli lite rädd.

"Sov du en stund.." Säger han.

Jag nickar och lägger mig ner i sängen. Mina ögonlock blir tyngre och jag somnar.

Plötsligt känner jag en tung belastning på min tunna kropp. Jag kan känna en hand som drar sig över min kropp. Jag spärrar upp ögonen. Eric. Jag tittar ner på min kropp. Jag har inte en enda tråd på kroppen. Det har inte Eric heller för den delen. Jag kan känna hur jag börjar skaka av rädsla.

Hans sträva och kalla händer rör sig överallt på mig. Mina ögon tåras på nytt. Vem är han egentligen? Men jag hinner inte fundera på det något mer. Han tränger in i mig. Jag skriker och mina tårar lämnar mina ögon. Har jag ens något vatten kvar i kroppen?

Hans mun rör sig till mitt öra. Han biter tag i min öronsnibb och sedan viskar han:

"Jag vet mer än vad du tror, Sky.."

Jag stelnar till.

Han tar sig allt djupare in i mig. Jag skriker och tårarna bildar floder. Vad har jag gjort för att förtjäna att leva i ett helvete?

Hans grepp är hårda och inte ett dugg omsorgsfulla som Harrys.

Jag försöker putta bort honom men han är så mycket starkare.

"S-släpp mig.." Gråter jag fram.

Inget händer.

Han böjer sig ner till mitt öra igen.

"Jag jobbar för din pappa."

Pappa... Allt som hänt den senaste tiden spelas upp i mitt huvud. Hur han tvingat mig att åka tillbaka till Sverige. Hans stora flin när han smällt till mig. Det är så självklart men ändå så suddigt.

Eric kliver av mig med ett stort flin på läpparna. Han börjar dra på sig sina kläder igen fortfarande med ett stort flin på läpparna.

Mina tårar rinner fortfarande nerför mina kinder. Jag reser mig hastigt upp. Jag drar på mig mina underkläder. Det är det enda jag har här, jag förstår att Eric lämnat mina kläder vid sjön. Jag skyndar mig till ytterdörren av stugan. Jag rycker upp dörren, struntar i hur min kropp sakta dödar mig inifrån och ut. Eric stoppar mig inte. Han är väl nöjd för sin del, så sällan som han får besök.

Mina fötter rör sig snabbt genom skogen. Grenar river min kropp och mina fötter trampar hela tiden snett över de ojämna rötterna. Kylan slår mig hela tiden i mitt våta ansikte. Tårar. Jag springer fort från stugan. Jag vet inte längre var jag ska ta vägen. Allt i min kropp gör ont. Plötsligt snubblar jag och faller pladask i den blöta mossan. Jag bryr mig inte. Jag lägger ena armen om pannan och gråter ut som aldrig förr. Min kropp vilar mot den våta mossan. Tårarna rinner som aldrig förr. Varför har allt det här hänt? Varför kan jag inte få dö? Allt bara plågar mig...

*Harrys POV*

Jag sätter mig upp i sängen. Allt är precis som vanligt. Men nej, det är fel. Jag vaknar upp ensam. Ensam i den stora sängen. Var är Sky? Jag skyndar mig upp ur sängen.

"Sky?" Frågar jag försiktigt.

Men när jag inte får något svar höjer jag rösten.

"Sky?!"

Inget svar.

Jag skyndar mig nerför trappan och börjar leta efter henne. Men hon är försvunnen.

Jag skyndar mig in i köket och tar min mobil som ligger och laddar på köksbänken. Jag sliter loss sladden och låser upp den. Jag går in på kontakterna och letar upp Skys nummer. Jag klickar på hennes namn och på den lilla telefonen. Signalerna känns som långa timmar. Plötsligt kan jag höra en dov signal i huset. Jag rusar upp på övervåningen. Ljudet är starkare. Jag går in på vårt rum. Där på nattduksbordet ligger den. Hennes mobil. Mitt namn blinkar på skärmen. Men hon kan inte svara. Hon är inte här.

_____________________

Nytt kapitel! Är ni spända på att få veta fortsättningen? :)

Har typ dränkt mig i mina tårar i detta kapitel.. :(

Vem grät? Var jag den enda? 

Jag MÅSTE verkligen tacka er också! Min fanfic har nu över 10,000 läsningar?! Jag kan inte fatta det här?! Ni är ju bara otroliga!! Jag älskar varenda en av er! Tack så sjukt mycket, kära ni! :) xx

HARE BRA!! :) xx