You & I » 1D

Kapitel 23

Bara en snabb grej innan jag börjar med kapitel 23. Många har säkert tänkt "Men är inte Sofia mycket äldre än Niall?" Svar: Nej. Sofia jobbar nämligen bara på sjukhuset i kontoren. Hon är däremot 21 så det skiljer lite mellan Niall och Sofia. (20 och 21, inte stor skillnad precis) Sofia jobbar i mina tankar som en person som man kan prata med om situationer som till exempel gjort att man själv eller någon annan i ens närhet hamnat på sjukhuset. Lite som en person man kan gå till om man mår lite dåligt över någon tanke. Men hon jobbar bara som det här på sjukhuset. Hoppas att ni uppskattar mitt svar, eftersom jag vet att vissa frågat. Om ni har fler frågor så ställ dom gärna i kommentarsfältet, jag älskar att svara på frågor från er!! xx

Här får ni nu kapitel 23! Enjoy! :

*Skys POV*

Jag slår sakta upp mina ögon. Jag blir tvungen att kisa på grund av ljuset. Jag märker att jag är tillbaka på sjukhuset. Rummet är tomt, bortsett från mig och tystnaden.

Plötsligt öppnas dörren och Sofia och Niall kommer in.

Niall springer fram till mig.

"Sky!!" Ropar han och kramar om mig.

Jag kramar honom tillbaka.

Sofia står vid dörren och jag kan se att hennes ögon blir svarta av att se mig och Niall ihop. Jag blir rädd och tittar bort.

"Jag var så orolig!" Säger Niall.

"Jag mår bra.." Säger jag.

Niall släpper taget om mig. Han tittar på Sofia och ger henne blick som får henne att gå ut ur rummet och vänta utanför.

"Är det säkert?" Frågar Niall när Sofia lämnat rummet.

"Japp." Svarar jag.

Niall tittar ner på sina fötter.

"Jag är i alla fall ledsen..." Säger han skamset.

"Varför är du det?" Frågar jag och vi möter varandras blickar.

"Jag frågade inte vad du ville... Jag bara gjorde det som föll mig in..." Säger Niall och skakar på rösten.

"Niall, det är okej! Du behöver inte vara ledsen över det!" Säger jag.

"Men det är jag... Det är mitt fel om du..." Han stannar upp i meningen.

"Om jag våda?" Frågar jag oroligt.

"Det är mitt fel om du är med barn..." Säger Niall och jag kan se en tår lämna hans öga.

Jag reser mig från sängen och går fram till Niall som står gråtandes mitt på golvet.

"Niall... Det är okej..." Säger jag för att lugna ner honom.

"Jag är en idiot..." Säger Niall.

"Sluta Niall!" Säger jag upprört.

"Men jag är ju det!" Nästan skriker Niall till mig. Det får mig att bli rädd.

"Niall... Ta det lugnt..." Säger jag.

Han bara rycker på axlarna och tittar ut genom fönstret.

"Jag ska ringa Louis och Harry och be dom att hämta upp bilen som är kvar vid hotellet. Sedan kanske Lou kan hämta upp oss och köra hem oss, medans Harry kör hem min bil till lägenheten..." Säger Niall och tar upp sin mobil.

Han bara bytte samtalsämne. Fan. Tänkte jag. Sedan nickar jag bara.

Niall har redan mobilen mot örat och jag kan höra att han pratar med Harry.