You & I » 1D

Kapitel 47

Ni får ursäkta mig om detta kapitlet i värsta fall blir rena rama skiten, till kapitel! Men jag har knappt sovit någonting i natt.. Jag har haft såna hemska mardrömmar, så när jag vaknade märkte jag att jag gråtit i sömnen.. Inge vidare sömn direkt.. Jag är verkligen jätte trött när jag skriver det här.. Det regnar och vi har varit ute och promenerat i två timmar.. Jag hoppas att ni förstår, men jag har ändå lust att skriva lite till er, så here we go:

*Harrys POV*

Bussturen hem till mitt hus, hade nog inte varit den bästa i mitt liv. Det var inte många på bussen men dom få som åkte med kunde inte låta bli att stirra på Sky. Hela vägen hem hade hennes tårar lämnat hennes ögon. Jag bara måste få veta vad som hänt henne..

"Harry! Vi åker hem nu!" Säger Zayn från hallen.

Jag går ut till Liam, Zayn och Louis som står redo att gå ut.

"Okej.. Tack så mycket för hjälpen.." Säger jag.

Louis ler medlidande och de andra nickar till svars. Sedan går de ut.

Jag låser dörren efter dom. Sedan går jag upp för trappan. Jag trodde att Sky somnat på sängen, men när jag kommer in i rummet sitter hon och kramar om sina ben i ett hörn i rummet. Tårarna rinner fortfarande nerför hennes kinder och hela hon skakar. Jag slår mig ner bredvid henne.

"Sky?", Hon tittar upp på mig med sorgsna ögon.

"Vad hände?" Frågar jag sedan.

Hon skakar lätt på huvudet.

"Sky, du måste berätta vad som hände i skogen.." Säger jag.

Den här gången svarar hon inte ens.

"Sky!! Vad hände?" Upprepar jag. Gång på gång ställer jag frågan, men får inget svar.

"Snälla Sky.." Säger jag.

Ingen reaktion.

*Skys POV*

Harrys upprepade frågor gör mig nästan galen...

"Snälla, Sky? Bara berätta vad som hände..?" Ber Harry.

Jag skakar lätt på huvudet och tittar tomt ut i luften. Jag tänker aldrig berätta att jag vaknade upp i en stuga i skogen, att en gammal man låtsades hjälpa mig, för att sedan kunna våldta mig. Harry kommer aldrig få veta.

Harry suckar högt.

"Lova mig att du aldrig hittar på såna här dumheter igen.." Säger Harry.

Jag suckar. Falska löften finns det gott om. Jag knyter mina fingrar över varandra, så som när man lovar något man inte vet om man kan hålla. Sedan nickar jag mot Harry.

"Tack.." Säger Harry och ler försiktigt.

Just... Feelings of guilt...

Harry omfamnar mig försiktigt. Hans armar är alldeles varma, vilket ger en rysning över min ryggrad. Harry reser sig upp och sträcker ut sin hand som ett handtag för mig. Jag tar tag i hans hand och reser mig upp från golvet. Min kropp känner bara för att gå och lägga sig. Jag har ju inte sovit någonting i natt. Först hade Louis' ord cirkulerat i mitt huvud, sen hade jag dragit. Klockan är inte mer än tio på förmiddagen.

"Jag ska gå och lägga mig Harry.." Säger jag, förvånad över att orden klarar av att lämna min mun.

"Snart." Säger Harry.

"Nej.. Nu.." Säger jag.

Harry skakar på huvudet.

Han tar tag om mig bakifrån och vänder mig sedan så jag kommer i ögonkontakt med honom.

"Om inte du berättar.. Vet du vad som händer.." Viskar Harry.

Jag suckar. Hot? Nej.. Det funkar inte. Jag tänker inte berätta något för Harry.

Jag skakar sakta på huvudet.

Harry för mig närmare sig och trycker sedan sina läppar mot mina. Han ber om entré vilket jag den här gången, nekar.

"Sky.." Gnäller han.

Jag suckar och tillåter han sedan.

Harry backar mig mot sängen och han hamnar över mig. Han sätter sig gränsle och drar av sig sin tröja. Sedan kraschar han med sina läppar mot mina igen. Jag kan känna att min hand plötsligt börjar skaka igen, det gör mig rädd men jag struntar i det. Harry tar tag i min tröja, och jag låter honom osäkert ta av den. Hans hand rör sig över min överkropp. Plötsligt stelnar jag till. Jag blir stel som en pinne. Erics hårda grepp spelas upp i mitt huvud. Hans sträva, smutsiga händer på min kropp. Hur han hade gjort saker helt mot min vilja. Utan att jag vet av det börjar mina tårar lämna mina ögon igen. Harry verkar märka det och sätter sig med en gång bredvid mig. Han ser oroligt på mig.

"Sky..?"

Mina tårar fortsätter rinna och jag sätter mig upp och kramar om mina ben igen.

"Sky? Vad är det som har hänt egentligen?!" Harry låter helt förtvivlad.

Jag vill inte berätta. Jag kommer inte göra det.

"Snälla Sky? Du måste berätta vad som hänt? Gjorde jag något fel nu?" Säger Harry.

Jag skakar på huvudet. Nej, Harry hade inte gjort något fel.

"Vad hände i skogen egentligen? Jag vet att det hände något! Du måste berätta!" Säger Harry.

Jag fortsätter att gråta, samtidigt som min mage knyter sig. Den är full av blandade känslor.

"Jag älskar dig, det vet du! Du måste berätta vad det är som hänt!" Säger Harry. Han ser på mig med en orolig blick, som jag väljer att undvika.

Jag suckar. Jag kan inte berätta vad som hänt. Det går bara inte.

"Sky?! Träffade du någon i skogen?" Frågar Harry, han låter så orolig.

Jag skakar på huvudet. Lögn...

Harry suckar. Ger han upp nu?

"Sky.. Någon dag måste du berätta.. Kan du inte bara berätta vad som hände..?" Säger Harry.

Jag skakar på huvudet.

Han suckar igen.

Istället frågar han, " Varför försvann du?"

Åh, den frågan är lika efterlängtad. Lögn.. Välkommen att få träffa Harry!

"Varför?" Upprepar han.

Jag bara skakar lätt på huvudet.

"Snälla Sky?! Du berättar ju ingenting för mig! Fattar du inte att jag blir orolig?!" Han höjer rösten.

"Ha-han..." Stammar jag. Men orden platsar inte i min mun.

"Sky? Vem är han? Vad gjorde han?" Frågar Harry oroligt.

"Ha-han... Vå-våld.." Varför kan jag inte säga det?

"Han våda?" Harrys ögon alldeles fulla av oro.

"Ha-han... Vå-våld-t-tog m-mig.." Där kom det.

________________________

Oj oj oj? Spännande!! Hur kommer Harry reagera? Vad kommer hända härnäst? ;)

Ledsen att kapitlet troligtvis sög.. Men som sagt har jag haft så hemska mardrömmar så jag har knappt sovit.. :(

Mer kommer nog idag! :)

HARE BRA!! :) xx