You & I » 1D

Kapitel 11

*Harrys POV*

"Du ser trött ut!" Säger Louis.

Jag ger honom en blick.

"Och sur ut. Är det något som har hänt?" Frågar Louis och ser medlidande på mig.

Vi sitter i soffan i Louis vardagsrum. Tvn står på med låg volym, men ingen av oss lyssnar eller tittar.

Jag lyssnar inte på Louis fråga. Men han släpper inte blicken från mig.

Jag nickar osäkert till slut.

Louis känns lite som en nyckel. Jag är dörren och han nyckeln. Han är den enda jag kan öppna mig för.

"Vad är det som hänt...?" Frågar Louis och lägger handen på min axel.

Utan att jag hinner stoppa mig själv sätter jag armbågarna på mina lår och lägger ansiktet i händerna. Tårarna börjar rinna hejdlöst. Även om jag inte ser att Louis ser oroligt på mig så kan jag känna det.

"Är det Sky...?" Frågar Louis.

Jag nickar försiktigt.

"V-vad s-ska j-jag göra...?" Stammar jag fram samtidigt som jag snyftar.

Louis suckar som om allt är omöjligt. Sedan säger han:

"Jag tycker att du borde prata med Sky. Berätta för henne hur du känner. Men samtidigt måste du acceptera att dom har valt varandra. Du ska inte förstöra något för Niall och Sky. Säg att du vet att det inte kan bli något mellan er men att du tycker att det är jobbigt att gå omkring med den här jobbiga tanken..."

Jag nickar försiktigt.

"Tror du att du kan göra det Hazz...?" Frågar Louis.

Jag ser upp på Louis som möter mina gråtröda ögon.

"J-ja..." Säger jag sedan.

"Du är stark Harry." Säger Louis och ger mig ett tröstande leende.

Han ger mig en lätt kram, en sådan som bästa vänner ger varandra.

"Jag t-tror att j-jag drar hem t-till Sky o-och Niall nu m-med en g-gång..." Säger jag och reser mig upp från soffan.

"Okej. Ring mig när du har pratat med Sky." Säger Louis.

Jag nickar.

Jag går ut i hallen och tar på mig mina skor och min jacka. Sedan går jag ut genom dörren och ut till min bil.



*Skys POV*

Jag sitter ensam i vardagsrummet. Niall hade sagt att han skulle gå och handla lite. Han hade lovat att vara försiktig och ta med sig mobilen och kryckorna så jag hade låtit honom gå.

Plötsligt öppnas dörren.

"Niall?" Frågar jag och tittar ut i hallen.

Jag hör någon som tar av sig skorna och sedan hör jag lätta fotsteg som kommer in i vardagsrummet.

Det är Harry.

"Hej.." Säger jag.

"Var är Niall?" Frågar Harry.

"Han gick bara för att köpa något i affären." Säger jag.

Harry nickar sakta innan han slår sig ner i soffan.

"Kan vi prata?" Frågar Harry och ser på mig.

"Vi gör ju det." Säger jag oförskämt.

Harry suckar och säger:

"Nej. Alltså jag måste verkligen prata med dig om en sak." Säger Harry.

Jag nickar och stänger av tvn.

"Kommer du ihåg när vi träffades i gränden efter att ha träffats på flygplatsen?" Frågar Harry.

"Svårt att glömma." Säger jag surt.

Harry försöker ignorera min attityd och fortsätter samtalet.

"Det blev så fel Sky. Jag var en idiot. Du tycker säkert att jag är en dum kille som raggar på första bästa tjej han ser. Jag förstår dig. Du är inte den enda som blir trött på det. Jag sabbade allt, jag gick för fort fram och det ångrar jag så in i helvete! Du är verkligen en fin tjej... Jag vet att du älskar Niall... Men jag älskar dig. Med hela mitt hjärta..." Säger Harry och en tår rinner nerför hans kind och droppar ner på hans vita tröja.

Själv sitter jag där som ett fån och bara grinar. Han hade gjort mig chockad. Han hade precis fått mig att känna mig som en jävla idiot. Jag hade dömt honom för fort. Han var så mycket mer än bara en dum kändis kille. Han hade också känslor. Till och med riktiga känslor. För mig.

"F-förlåt..." Säger Harry och lägger ansiktet i sina händer.

"Du är inte den enda som varit en idiot..." Säger jag och snyftar.

Harry tittar upp på mig.

"Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att du kunde visa sådana här känslor. Jag trodde bara din hjärna var full av en massa skit. Skit som att du till exempel inte alls behövde mig om du skulle förlora mig. Bara för att du kan få vilken tjej du vill. Men d-du h-har verkligen f-fått mig att ä-ändra på den u-uppfattningen nu..." Säger jag och gråter.

Harry ser på mig.

Tystnaden har lagt sig i rummet. Men jag väljer att försöka bryta den. Jag flyttar sakta närmare Harry. Han ser lite fundersamt på mig samtidigt som tårarna rinner nerför våra kinder.

Allt är mitt val nu. Jag måste besluta. Jag väljer.

*Harrys POV*

Jag kan känna hennes läppar mot mina. Hon kysser mig försiktigt och jag försöker så gott jag kan att besvara kyssen.

Länge kysser vi varandra. Det känns som tiden står still. Efter någon minut så släpper våra läppar varandra.

Jag ler lite lätt men mina tårar slutar inte att rinna.

Sky ser skräckslaget med blicken bakom mig. Jag ser oron i hennes ögon och vänder mig därför om. Det enda jag hinner se är Nialls tårfyllda ögon och tårarna som rinner nerför hans kinder. Jag får en fruktansärt hård smäll i ansiktet. De sista orden jag hör innan jag ligger medvetslös nere på golvet är Skys röst som skriker och hur hon gråter.

Allt är svart.

________________________________

Woooow! Nytt kapitel är nu här! Jag hoppas verkligen att ni gillar det! Vems sida står ni på? Nialls eller Harrys? Kommentera!

Glöm inte att rösta! Vi ses i nästa kapitel! Hare bra! xx