You & I » 1D

Kapitel 7

*Nialls POV*

Hon hade ljugit. Hon hade gått bakom min rygg. Hon hade varit ihop med min bästa kompis hela tiden. Hur kunde hon? Jag var arg. Samtidigt var jag jätte ledsen. Jag hade trott på henne. Jag trodde att jag hade hittat någon som älskade mig, lika mycket som jag älskade henne. Men jag hade fel. Helt fel.

Jag slår mig ner i min säng. Tårarna rinner. Jag bestämmer mig för att ringa Louis och fråga om han har lust att träffas en stund. Jag tar upp mobilen och letar upp Louis nummer i kontakterna. Till slut hittar jag honom. Jag trycker på kontakten och sätter mobilen mot örat. Det tutar några gånger innan Louis svarar:
"Hej Niall!"
"Hej.." Säger jag och försöker låta glad.
"Något på tok?" Frågar Louis och ändrar sitt glada tonfall till ett medlidande.
"Ja... Typ..." Säger jag och är nära till gråten.
"Jag kommer med en gång" Säger Louis. "Jag är hemma hos Harry så jag kommer snart"
"Okej..." Säger jag.
"Ses snart" Säger Louis och sedan lägger vi på.
Jag lägger ner mobilen på nattduksbordet. Sedan börjar tankarna gå i cirklar. Borde jag vara arg på Sky? Borde jag vara arg på Harry? Borde jag vara besviken på Sky? Borde jag vara besviken på Harry? Borde jag hata mig själv? Är det här mitt fel?
Tankarna går runt i cirklar. Runt och runt. Länge ligger jag på sängen. Gråtandes. Jag saknar henne... Men vi förtjänar inte varandra. Inte alls.

Efter en stund öppnas dörren. Jag förstår att det är Louis. Vi känner varandra så bra så för oss är det helt naturligt att bara gå in hos varandra som om det vore vårt eget hem.
"Niall?" Frågar Louis.
Jag hasar ut i hallen.
"Hej" Säger Louis.
"Hej..." Säger jag och ser antagligen hemsk ut så mycket som jag gråtit.
"Kom. Vi slår oss ner i soffan!" Säger Louis och följer mig till soffan.
Vi slår oss ner. Mina ögon känns som dom är fulla av tårar samtidigt som det känns som dom är helt tomma av tårar.
"Vad är det som hänt?" Frågar Louis och tittar mig i ögonen.
"V-vi typ... Bråk-ade..." Stammar jag fram.
Louis ser förskräckt på mig.
"Varför...?" Frågar han sedan.
Jag ser på tidningen som ligger i ett hörn på bordet där tvn står. Jag hasar mig bort till tv-bordet och tar upp tidningen. Sedan slår jag mig ner bredvid Louis igen. Jag räcker honom tidningen och han tittar på framsidan.
Han ser helt förskräckt på tidningen.
Han ser ut som han ska säga något men munnen förblir bara ett hål och inte ett enda ord kommer ut ur hans mun.
Jag nickar sakta.
"Ska jag prata med Harry...?" Frågar Louis sedan.
Jag rycker på axlarna. Helst vill jag bara ge upp. Inget kan ändå göra mig gladare.

*Louis POV*

Jag blir helt förtvivlad när jag ser framsidan av tidningen. Va fan håller Harry på med? Han tar sin bästa väns flickvän? Och mitt i allt ljuger han för mig. Han vill inte berätta för mig att han faktiskt är ihop med Sky? Han hade ljugit? Jag var arg. Jag var ledsen. Men framför allt var jag besviken. Han hade inte bara ljugit för mig. Han hade även ljugit för stackars Niall. Han var helt förstörd nu.
"Jag måste prata med honom!" Säger jag.
Niall nickar förstående.
"Såhär kan vi inte ha det!" Säger jag sedan.
Niall skakar på huvudet.
"Jag åker och pratar med honom på en gång..." Säger jag och reser på mig.
"Okej..." Säger Niall.

Jag går ut i hallen och tar på mig mina skor och min jacka. Sedan går jag ut i trappuppgången och ner för alla trappor. Jag kommer ut till min bil och hoppar in i framsätet. Jag sätter i nyckeln och vrider om.



Efter en stund kommer jag hem till Harry. Jag kliver ur bilen och låser den. Sedan går jag mot ytterdörren. Utan att knacka går jag bara in. Vi känner ju varandra så bra! Jag hänger av mig min jacka och tar av mig skorna. Sedan fortsätter jag in i vardagsrummet. Det är knäpptyst och jag antar att Liam och Zayn redan har åkt hem till sig.

"Harry?" Ropar jag men får inget svar.

Jag fortsätter upp på övervåningen till Harrys sovrum. På sängen ligger Harry.

"Oh. Hej Lou... Jag hörde dig inte" Säger Harry.

"Hej" Säger jag och sätter mig bredvid honom.

"Vi måste prata!" Säger jag.

"Om vadå...?" Frågar Harry.

"Om Sky och Niall. Och om dig!" Säger jag och känner besvikelsen i hela kroppen.

Harry blir tyst. Jag tar mod till mig och säger:

"Alltså Harry? Jag förstår mig inte på dig?! Hur fan kunde du?!" Jag låter säkert arg. Men det är jag också.

Harry ser frågande på mig.

"Spela inte oskyldig!" Säger jag.

"Va...?" Frågar Harry.

"Hur kunde du ljuga?! Både för mig och Niall! Du var ihop med Sky hela tiden!"

"Va...?" Säger Harry igen.

"Jag har sett bilden i tidningen... Och det har Niall med gjort! Du är så respektlös!" Säger jag argt.

"Va fan är det jag gjort?!" Säger Harry och försöker låta stark.

"Du är ihop med Sky! Det var därför ni såg på varandra sådär förut! Du ljög för mig! Du ljög för Niall! Jag har sett bilden i tidningen där du och Sky kysser varandra! Niall är helt förstörd nu?!" Säger jag.

"Jag har ingenting med det att göra?! Allt var ett misstag?! Sluta anklaga mig!" Säger Harry argt.

"Men varför var det då en bild på dig och Sky i tidningen?!" Säger jag.

"Vill du veta så visst!" Säger Harry.

"Jag träffade henne på flygplatsen. Vi råkade gå in i varandra! Efter det så träffades vi i en gränd! Hon mådde skit! Och redan då gillade jag henne! Utan att jag tänkte mig för kysste jag henne! Sedan kom den där jävla paparazzin! Han tog kort precis när vi kysste varandra! Då förstod hon vem jag var. Harry Styles. Efter det måste hon ha träffat Niall! Allt är för fan inte mitt fel!" Säger Harry och gråter.

"Men det är ditt fel att Sky och Niall nu har bråkat! Du måste berätta sanningen för Niall! Precis som du gjorde för mig!" Säger jag.

Harry nickar.

"Kom. Min bil står här utanför" Säger jag.

Vi går tillsammans ner till hallen. Vi tar på oss och går sedan ut. Harry låser dörren och sedan går vi till bilen. Jag låser upp bilen och vi kliver in.



Efter en stund kommer vi fram till Nialls lägenhet. Jag öppnar sakta dörren. På golvet möter en hemsk överraskning oss. En kniv. Droppar av blod som leder in i Nialls rum. Jag rusar in i hans rum. På sängen ligger Niall. På täcket finns spår av blodfläckar. Jag känner tårar rinna ner för ögonen. Det är inte rätt tillfälle att gråta nu! Intalar jag mig själv. Jag tar försiktigt upp Nialls högra handled. Han hade gjort det. Han hade skurit sig. Helt klart med flit.

"HARRY?!" Ropar jag förtvivlat.

Harry står stel i hallen.

"HARRY?!" Ropar jag igen.

Han kommer in i Nialls rum.

"RING NÅGON!" Skriker jag.

Harry tar skräckslaget upp sin mobil. Han ringer ambulansen.

Det dröjer inte många minuter innan dom kommer. De rusar in i lägenheten. Dom är flera stycken och hjälps åt med en bår. Utan att säga ett ord så hjälps dom åt att bära upp honom på båren. Jag och Harry ser skräckslaget på. Jag tittar på Harry och han förstår min blick. Vi rusar ut ur lägenheten till min bil. Vi sätter oss och sedan följer vi efter ambulansen mot sjukhuset. Jag sneglar en snabbis på Harry och kan se att han gråter. Jag försöker hålla inne tårarna eftersom jag kör. Men det är svårt.

Efter en stund kommer vi fram till sjukhuset. Vi kliver fort ur bilen och jag låser den fort. Sedan rusar vi in i sjukhuset. Vi går fram till receptionen.

"NIALL HORAN!" Säger jag andfått

"Han kom precis in" Säger tanten i receptionen. "Andra våningen rum 127" Säger hon sedan efter att ha kollat i registret.

Jag och Harry skyndar mot hissen. Jag klickar på tvåan och hissen börjar ta sig uppåt. Dörrarna öppnas och vi kommer upp på andra våningen. På andra våningen finns en lång korridor. Vi letar upp rum 127. Precis när vi ska öppna dörren kommer en doktor ut från rummet.

"Är ni anhöriga till Niall Horan?" Frågar han.

Vi nickar.

"Okej då så. Slå er ner här på stolarna. Vi ska göra allt. Förhoppningsvis vaknar han snart. Men det kan också gå åt andra hållet. Han har förlorat mycket blod..." Säger doktorn.

Gå åt andra hållet. Det får inte göra det! Tänker jag och känner tårar rinna nerför mina ögon.

Doktorn går in i Nialls rum igen. Han skulle göra allt hade han sagt.

Plötsligt kommer några sköterskor rullandes på en bår förbi oss. De småspringer. Jag kan inte låta bli att snegla på personen på båren. Först tittar jag lite slarvigt. Sedan blir jag tvungen att titta noggrannare. Mina ögon spärras upp när jag ser vem det är. Sky.

Sköterskorna svänger in i rum 128. Rummet bredvid Nialls. Det kan inte vara sant?! Tänker jag. Jag tittar på Harry som ser ut som han sett ett spöke. Antagligen har han också sett Sky. En sköterska kommer ut från rummet.

"Vad har hänt? Vi är anhöriga till henne!" Säger jag.

"Ja... Okej. Några killar hade hittat henne i en gränd. Medvetslös. De hade kallat på ambulansen och när vi väl kom dit fann vi spår av blod. Vi undersökte henne en snabbis och fann en massa skärsår. Detta är riktigt allvarligt! Vi fann även en glaskärva i hennes hand. Så vi är ganska säkra på vad som hänt..." Säger sköterskan.

Harry bara stirrar. Jag nickar mot sköterskan som går vidare i korridoren. Jag försöker hålla tårarna inne. Men det är nästan omöjligt. Jag tittar på Harry som sitter och gråter floder. Då klarar jag inte av det längre. Tårar rinner ner från mina ögon och jag snyftar. Varför hade detta hänt?

________________________________________________

Hejsan allihopa! Nytt kapitel klart! Japp... Inte det lyckligaste...

Som vanligt avslutar jag det väldigt spännande. Stay Tuned för nästa kapitel! Hare bra! xx