Eye of the moon

Skolan

Jag vaknade med ett ryck och nästan slängde mig ur sängen. Kanske inte så smidigt sätt att vakna men det gör en pigg...

Jag tvingades blunda av det häftiga ljuset från lampan men det gick snart att se var jag var.

Jag var i mitt vanliga rum. De vita väggarna och det rosa lakanet.

Solen sken och fåglarnas sång kvittrade in genom det öppna fönstret.

Jag reste mig upp och gick till spegeln. Jag såg ut som ett vrak. Jag var alldeles blek och hade påsar under ögonen. Mina blåa ögon såg lite trista ut tyckte jag.

"Herregud jag behöver en makeover"sa jag till mig själv

Jag gick in i duschen och satte den på kallvatten och njöt när vattnet träffade min varma hud.

Jag stod extra länge med mitt hår och försökte kamma ut tovorna samtidigt som jag tog mer och mer balsam.

Tillslut så var det inte lika tovigt längre och när jag kände mig ren så gick jag ut. Jag drog en hand genom håret och torkade det snabbt med en handduk.

Jag hörde dörren öppnas och smög sakta fram till badrumsdörren med handduken som skydd.

"Vem är det?" frågade jag nervöst

"Isak"

"Kom inte in!"

Varför inte." Frågade han oskyldigt.

Jag suckade och himlade med ögonen.

"För att jag är naken"

"Jag ser inget problem med det" svarade han retsamt och jag visste att han log även om jag inte såg det.

"Men det gör jag. Varför kom du hit?"

"Ville se om du vaknat och förresten så börjar skolan om en halvtimme"

"HALVTIMME?"

jag fick panik och sprang ut i handduken och slog nästan omkull Isak med min hastighet. Jag plockade ett par shorts och en kort magtröja och sedan underkläder.

Isak memorerade mig. Det såg jag.

Jag satte snabbt på hårfönen när jag klätt på mig men mitt hår var så gott som torrt så jag satte upp det i en slarvig knut, slängde på mig lite smink och sprang ner så fort jag kunde med min väska.

Miranda skulle inte till skolan idag så jag tog på mig mina skor och en kofta och sprang nerför stigen och ut på vägen som jag sedan följde tills jag kom till en korsning. Där svängde jag vänster men fortsatte att springa. Tillslut var jag i skolan, sen.

När jag kom upp i klassrummet stirrade alla på mig som om ingen visste vem jag var.

Jag satte mig snabbt ner bredvid Roxana och läste min bok, Twilight.

När vi fick lunch satte jag mig på min vanliga plats vid "de coola" men blev helt ignorerad.

Till och med från Roxana.

Efter lunchen så tog jag Roxana i armen och drog i väg henne för att prata.

"Okej vad fan är det som händer" frågade jag henne irriterat och lade armarna i kors.

"Jag undrade samma sak när nu bara försvann utan att säga något, sa hon lika irriterad och stirrade på mig med henne bruna ögon.

"Inget jag kan....

"Berätta, svarade hon åt mig, hah du kan ju inte berätta någonting, vi var ju bästisar men du sumpade det precis som med alla andra.

Sedan gick hon. Jag stirrade på hennes rygg som om hon hade tappat vettet.

En tår trängde fram men jag torkade snabbt bort den.

Jag skakade på huvudet och gick hem till min pappa.

Så fort jag kommit innanför dörren slog någon nämligen ganska hårt på kinden.

Pappa stod framför och såg ut som att han skulle sprängas av ilska. Jag höll ha handen på kinden och backade ett steg med skräckslagna ögon.

"Var fan har du varit!?" Skrek han så högt att jag fick ont i öronen.

"Hos Miranda, svarade jag honom kort och gick sedan upp på mitt rum och låste dörren.

Minns ni det hör när jag sa att min pappa hade fått redan på att Liam slog mig. Han gav honom pengar för att han skulle sluta eller göra slut med mig.

Min mobil ringde. Okänt nummer.

Jag visste vem det var. Det var horan Roxana som skulle busringa mig och skrika att jag var en slampa eller något sånt. Så gjorde hon alltid när vi bråkat.

Jag tog mitt gosedjur format som en varg och satte mig på sängen och kramade om den hårt.

I nästan samma sekund ringde min mobil. Ni kan inge ana så lättad jag blev när jag såg att det var Miranda som ringde.

"Hallå"

"Elina? Elina gå inte utanför dörren och speciellt inte till flocken! Jag hörde ett skrik och linjen bröts.

Efter några sekunder hörde jag en varg yla, jag visste inte vem det var som kallade på mig men jag brydde mig inte. Flocken var i fara och jag hade en instinkt att jag måste skydda dom.

Jag struntade i mirandas varning och slet av mina kläder och hoppade ut genom fönstret samtidigt som jag skiftade och landade med framtassarna först. Sedan sprang jag in i skogen bakom huset.

Måtte jag hinna, tänkte jag.

(Det var kapitel 6, hoppas ni gillade. 110 LÄSARE! OMG JAG ÄR MEGA GLAD! ÄLSKAR ER SJUKT MYCKET.

Rösta och kommentera gärna. Kommer fortsätta att skriva nya kapitel så läs gärna fortsättningen!

Chiao!