Eye of the moon

Finalen

Jag vaknade i Jakobs famn och log.
Jag kände mig alltid så trygg vid honom, men just nu behövde jag gå på toa.
"Jakob" sa jag lågt i tankelänken.
Inget svar
"Jakob" sa jag då lite högre.
Fortfarande inget svar.
"JAKOB!" skrek jag.
Jakobs ögon blev klarvakna och han satte sig så snabbt upp att han otroligt nog föll ner på golvet.

Jag tittade över sängkanten och såg honom ligga där och le mot mig.
Jag började fnissa.
"Vad är det som är så kul med att jag trillar ur sängen?" Frågade han och låtsades vara sur.
Jag började skratta istället och rullade över på rygg.
Jakob ställde sig upp och kysste min panna.
Mina ögon glimmade till och likaså gjorde hans.

Jag reste mig upp och gick in i badrummet som låg bredvid vårt rum.
När jag hade duschat, sminkat mig och fixat håret så gick jag ut för att leta i byrån. Jakob låg och halvsov/tittade på mig.
Jag valde min rosa topp med noter på och de svarta shortsen som jag fick första gången jag var här.
När jag tagit på mig så suckade jag och kollade på tavlan. Den hade förändrats igen.
Nu stod Jakob precis bakom mig i sin svartröda varg och han morrade mot kameran eller vad man nu säger.
Det var i det ögonblicket jag förstod vad tavlan betydde( eller vad jag skulle göra rättare sagt).

Jag kände Jakobs omfamning bakom mig och han kysste min nacke.
"Jakob" sa jag.
"Mhm"
"Kan jag bli din luna"
Han slutade kyssa min nacke och tittade leendes upp.
"Är du säker på att du vill?"
Jag nickade.

Han ledde mig bort mot sängen där vi hånglade i vad som kändes en evighet. När han började kyssa min nacke igen kände jag plötsligt att det brände till.
Men jag var tyst.
"Nu är du min" sa han och blinkade mot mig med ett sexigt leende och jag log tillbaka. Jag visste att han hade märkt mig.

"Jag har någonting jag vill ge dig" sa han.
Jag tittade förvånat på honom när han gick bort till sin jacka och plockade upp någonting ur fickan.
Sedan gick gåtan fram till mig igen.
När han öppnade hande låg när ett slivrigt halsband med en ljusblå safirdiamant med jättevackert detaljer.
Den såg så välgjord ut och jag drog häpet efter andan.
"Men... Men jag har inte köpt något till dig ju" sa jag skamset.
"Det gör inget, jag vill bara att du ska ha den" sa han och knäppte den runt min hals.
"Du kan ha den även i vargform eftersom den på något sätt töjs ut.
Det knackade på dörren och Jakob morrade till.
Jag suckade och öppnade dörren.

"Det är dags" sa Isak.

-

Vi var uppsamlade utanför vårt flockhuset och alla var uppjagade och arga.
När jag kom ut drog alla efter andan. De hade precis fått reda på att jag var deras nya luna och verkade jätteglada över det faktiskt.
Jag visste att de skulle kämpa för mig och flocken frivilligt och göra sitt bästa, men det kändes ändå dåligt att vi skulle leda in dem i ett krig.
"Jag går först med Elina, sa Jakob, Filip och Isak går sist. Jag vill inte ha några avbrott på vägen förutom om någon skadar sig vilket inte får hända."
Alla nickade och sedan skiftade vi.
Jakob mötte min blick och skiftade sina ögon till månar. Hans röda månar var vackra, de såg hotfulla ut men mot mig kändes de varma och kärleksfulla.
Jag skiftade också mina till mina vanliga blå månar och min safirsten på halsbandet lös plötsligt till. Jag kände mig starkare ön vanlig och påbörjade gå med Jakob bredvid mig.

Amanda gick längst bak men både Emma och Jonas gick här fram vid mig och vi pratade strategier i tankelänken. Jag hade nu utnämnt Aron till beta. Jag tyckte att han förtjänade det. Han har blivit en duktig sökare och är över en bra krigare.
Han var nu femton år och hade blivit tuffare efter att vi mist vårt hem.

När vi började närma oss vårt territorium så stannade jag för att se så att alla hängde med.
Sedan travade vi den sista biten.
Vi stannade precis utanför gränsen och jag kunde lukta tre vargar norr om oss och sju vargar vid väst.
Vi delade upp grupperna som skulle ta ner de vargarna i de små grupperna och de sprang snabbt iväg för att följa ordern.
Jag följde inte med någon av dem utan fortsatte att gå rakt in i territoriet och ignorerade varnings ylen från Liams flock.
När jag såg huset så skällde jag.
Resten av min flock hade gömt sig och Liam visste inte att de ens var här när han kom ut från huset.

Han började skratta när han såg mig.
"Elina? Jaså har du kommit för att ta tillbaka det här." Frågade han och höll ut med armarna mot skogen.
Tre av hans kompisar stod bakom honom och morrade stöddigt. Men jag var inte rädd, utan bara arg.
Han gick ner för trappan och skiftade till sin brunröda varg.
Resten av hans flock kom ut.
De ställde sig bakom Liam i vargform och alla tittade kaxigt mot mig men verkade vara förvånade att jag inte var rädd.

Jag skällde till och precis då rusade hela min flock ut från skogen och attackerade den andra flocken som blev väldigt förvånade.
Jag själv tog fart och hoppade på Liam.
All vår träning var värt det. Men med Liam var det ingen enkel match.
Han var en alpha vilket är starkare, men nu är jag en luna och halsbandet jag hade verkade ge mig en enorm kraft.
Så fort han fick tag i mitt ben så fick jag tag i hans svans. Jag bet så hårt jag kunde och han gnydde förtvivlat. Blod samlade i min mun och jag släppte taget.
Sedan hoppade jag på honom och välte honom.
"Detta är för allt du någonsin har gjort mot mig" sa jag med ett morrande och bet honom sedan så hårt jag kunde i nacken och det hördes ett knakande. Sedan föll han matt ihop med livlösa ögon och tungan ute. Hans bruna ögon tittade på mig men utan någonting i blicken. Blod samlades i en pöl under honom och hela hans päls var täckt av rivsår, bitmärken och blod.

Jag satte mig ner och ylade en hög ton och snart stämde resten av min flock in. Vi hade vunnit kampen.
Jakob kom fram till mig och slickade mig på nosen och pannan.

Nu var det bara en sak kvar att göra.
Jag sprang bort från skogen mot skogsstigen med alla de dumma rötterna. Denna gången så såg jag mig för och trillade faktiskt bara tre gånger(idiot). Jag kom fram till mitt hus och hoppade upp på taket och in genom fönstret till mitt rum.
Sedan gick jag ner för trappan där pappa satt och kollade på tv.
han ställde sig upp så snabbt att glaset på bordet välte och var vit i ansiktet.

"Hej pappa" sa jag surt
Han var tyst en stund men till slut sa han.
"Elina?"
"Ja pappa, och jag bryr mig inte vad du tycker. Du har alltid haft en talan i mitt liv men Inte nu längre. Jag kommer att klara mig själv nu och ta hand om min flock för att få vara med de jag älskar. Du borde prova någon gång."
Och med de orden gick jag ut till min flock.

Jag kände lycka att äntligen vågade konfronterat min pappa. Lycka att jag äntligen hade någon som verkligen älskade mig för den jag var och lycka att jag inte var ensam längre. Jag nickade mot flocken och tillsammans travade vi målmedvetet in i den mörka skogen.
Tänk att livet kan ha en sådan vändning. Jag kan inte tänka mig ett liv utan, Jakob eller att inte vara varulv.
Jag är så glad att jag äntligen, för första gången i mitt liv, har en familj.

(Det här var tyvärr det sista kapitlet på denna boken. Jag vill tacka alla som har följt min boken hela vägen ut och tacka för alla röster och kommentarer. Jag kan inte fatta att jag har 600 läsare och tackar er alla oerhört mycket.
Jag funderar på att göra en ny bok som också ska handla om vargar men är inte säker.
Skulle gärna velat att ni kommenterade om ni vill att jag ska göra en till bok eller inte. Blir glad för varje kommentar även om ni inte vill att jag ska göra en ny bok. Tack än en gång alla.
Ni vet att jag älskar er men jag säger det igen
ÄLSKAR ER ALLA!
Glöm inte att kommentera om en ny bok
Chiao)