Eye of the moon

Flytten

(För du är min mate)

Jag stirrade lamslaget på honom. Vad i hela världen är det han står och säger.

"Jag är din mate?" Frågade jag honom sakta.

Han nickade.

"Och hur vet du det?"

"Alla vet vilka som är ens mate. Du har precis fyllt sexton och det var precis då som jag visste var du var. Jag kände dragningskraften och ledde min flock hit", berättade han." Men innan du fyllt sexton hade jag ingen aning. Dina ögon var tecknet. Så fort jag såg dina ögon skifta föll mitt hjärta, jag hade aldrig sett en annan varg med ögon som mina".

"Men du attackerade mig"

"Det låter konstigt men jag ville testa din styrka, flockens styrka och deras beskyddning. Tydligen var den ganska stark" berättade han och jag visste att han tänkte på Isak.

"Isak?"

"Han är inte din mate, men han gillar dig och han vet att du är svag just nu med allt som händer. Men ju närmare du är mig, desto starkare kommer du att känna dig. Och när vi är tillsammans, det är då vi är starkast".

Jag tänkte på vad han sa men tvekade lite ändå.

"Elina, jag vill vara nära dig och jag vet att du känner samma dragning till mig som jag känner till dig, men jag skapades för att vara alpha och jag skapades för att beskydda dig. Jag sviker inte det".

Jag log mot honom.

"Jag skulle gärna behöva lite hjälp", sa jag och såg hur han lättat andades ut.

Vi gick ganska tysta på den långa stigen, det var ingen pinsam tystnad utan en lugn och mysig tystnad.

Jakob lyssnade efter ljud och tittade efter faror medan jag helt omedveten gick runt och trillade på rötter.

"Någon måste fixa den här stigen" sa jag surt när jag nästan snubblat på en stor rot(undrar hur jag inte kunde se den). Jakob skrattade och vi fortsatte att gå.

Ännu en rot kom och jag höll på att trilla, men denna gången tog Jakob tag i mig och höll mig uppe tills jag åter fick balansen.

Jag kollade in i hans röda ögon. De var inte blodigt röda längre utan mer vackert kristallröda, som rubiner. Han såg inte så ond ut längre utan lite mer ung och dum ut(för att inte tala om snygg!).

Jag släppte hans blick, tackade honom och fortsatte att gå.

Jag visste att han kollade på mig under resten av vägen men jag ignorerade honom. Så snart vi var framme vände jag mig till honom.

"Okej ställ dig utanför mitt fönster och ta emot grejorna", han nickade och gömde sig bakom väggen så att min pappa inte skulle se honom. Jag tog ett djupt andetag och gick in.

Det var tyst så jag smög sakta upp på rummet.

Mina favoritkläder låg fint vikta i byrån och jag packade ner dem i en väska. Sedan skor,smink, badgrejor och en tandborste,borste,rep, pengar,mobil, kudde och lakan. Glömde jag något? Försent att tänka på det nu, jag hörde pappas fotsteg i trappan och öppnade snabbt fönstret och kastade ner sakerna till min trogna tjänare Jakob.

Efter det stängde jag fönstret och damp ner i sängen med en bok.

Dörren öppnades.

"Så du är hemma nu?" Sa pappa,"det var var på tiden, "vi borde göra mer saker tillsammans med familjen sa han med ett äckligt leende". jag visste vad han menade och kräktes nästa.