Eye of the moon

Mamma mia

Jag vaknade av solens varma strålar som träffade min hud. Våren verkar äntligen vara påväg. Jag sträckte utvilat på mig och hittade Jakob sovandes bredvid mig. Han ser så oskyldig ut när han sover. Jag satte på min varghörsel men alla andra sov. Kl var bara åtta på morgonen, men det var redan ljust?

Jag reste mig sakta upp och tassades nerför trappan i mina egna tjocka sockar och en av Jakobs tunna skjortor. Jag älskade att ha den på mig eftersom det luktade honom. Låter kanske lite creepy men aja. När jag kom ner satte jag på brasan och började duka upp frukost till alla.

"Får jag hjälpa till?" Frågade en röst. Jag vände mig om och fick se Simon stå i trappan.

"Godmorgon! Men det är klart att du får. Men vi måste vara tysta" sa jag och blinkade åt honom.

Jag gav honom några tallrikar och han dukade snällt ut dem på bordet.

När vi hade dukat ut allting så bad jag honom gå och väcka sin bror samtidigt som jag väckte alla andra i tankelänken.

Jakob ignorerade mig så jag stampade upp på hans rum och la mig ner på mage på sängen och tittade på honom.

"Vad är det?" Frågade han med stängda ögon. Jag log och kröp närmare honom.

"Ingenting" sa jag med ett leende och kysste honom lätt på munnen. Han öppnade ena ögat och sedan det andra med ett leende. Sedan kysste han mig tillbaka, fast det var mer intensitet. Jag blundade och föll in i hans famn. Men efter ett tag så avbröt jag kyssen med ett leende och tittade in i hans kärleksfulla ögon.

"Du måste gå upp, du är deras alpha och de får inte börja äta utan dig så skynda dig."

"Okej" sade han och reste sig upp." Men vi fortsätter efteråt" sa han och blinkade.

Jag log och nickade. Sedan gick vi nerför trappan.

När vi kom ner satt alla och pratade men så fort de såg oss slutade de prata och ställde sig upp.

Jag log mot dem och fick en massa leende tillbaka.

Jag såg att både Daniel och Simon stod upp.

"Vi kanske borde berätta för dem" viskade jag till Jakob och fick en tveksam blick tillbaka.

Jag stötte till honom lite och han nickade men suckade.

"Ni kan alla börja äta men jag vill prata med er killar" sa han till Daniel och Simon som tveksamt tassade iväg med oss. Alla stirrade efter oss men så fort vi kom utom synhåll satte de sig ner vid långbordet och åt av allt som fanns där.

Vi satte oss ner i mitt och Jakobs rum.

"Killar jag är rädd att vi har någonting vi måste berätta." Sa Jakob.

"Var snälla och bli inte rädda, vi är absolut inte farliga." Fyllde jag i.

De bara stirrade på oss.

Jakob suckade igen men tog sedan till orda.

"Vi är vargar."

"Vad menar ni. Har ni hundar?"

Jag skrattade och skakade på huvudet.

"Nej vi är varulvar."

"Cooooolt" sa Daniel och hela hans ansikte lyste upp.

"Vad är en varulv?" frågade Simon.

"Det är en människa som kan förvandla sig till en varg." Svarade jag honom.

"Så du kan bli varg?"

Jag nickade.

"Får jag se?"