Eye of the moon

Kaos

(Kapitel 7)

När jag kom dit var det så gott som kaos.

Det var vargar överallt.

Jag försökte hitta Isak men han var försvunnen bland alla vargar.

Rädslan dämpades inom mig och ersattes med ilska.

Jag visade tänderna och hoppade på en varg och bröt nacken av honom snabbt. Sedan en till och en till.

Ingen verkade vilja attackera mig så jag bara fortsatte ända tills jag blev utamattad(vilket var ganska fort, jag har sjukt dålig kondition).

Någon fnös bakom mig, jag vände på huvudet och hoppade snabbt undan en svartröd varg som tänkte attackera mig. Han var till och med större än Isaks varg. Jag tittade förbluffat på honom med stora ögon och granskade honom. Jag förstod snabbt att det var den svartröda vargen som försökte döda mig innan.

När han vände huvudet mot mig igen hade han röda ögon formade som månar precis som mina.

Det var den svarta vargen i skogen igår.

Jag skiftade mina ögon till kristallblå månar och med ett så visste jag precis vad jag skulle göra.. De lös som gula prickar i mörkret.

Hela fighten stoppades och alla kollade på oss.

Vi cirklade runt varandra länge men tillslut tog han första hoppet mot min nacke. Jag kom undan och så fort han landat tog jag tag i hans nacke. Jag visste inte hur jag kunnat bli så bra på att slåss men jag kände mig helt normal(not, jag står där som en varulv mitt i ett slagsmål och håller en annan varg i munnen för att bryta nacken av honom, inte så normalt)

Isak gick fram till mig och kollade på vargen och skällde. Jag förstod vad han sa:

"Ge er av"

Den svarta vargen morrade men gav till ett skall vilket fick de andra vargarna att morra men backa.

Jag släppte den svarta vargen och tittade efter Miranda. Hon var skadad men såg ut att leva.

Hon reste sig sakta upp och tittade tillbaka på mig.

Den svarta vargen reste sig upp och skakade av sig som om ingenting hade hänt. Sedan vände han sin blick mot mig och beundrade mig såg det ut som. Han tittade på mig från topp till tå vilket fick mig att känna mig obekväm, även om jag var en varg.

Isak morrade till och ställde sig framför mig.

Den andra vargen gav mig en sista blick och visade tänderna mot Isak och morrade lågt men travade sedan iväg med de andra tätt bakom sig in i skogen.

Vi gick in och tog på oss kläder. Jag tog på mig ett par svarta mjukisbyxor och min vita magtröja med ett blått öga på. Sedan gick jag ner till köket där resten av flocken var.

Miranda kom fram till mig och började skrika åt mig

"Jag sa ju att du inte skulle komma! Vad fattade du inte med det!? Det var enkla ord. Du kunde ha blivit dödad! Du-du...

Jag saknade dig med,sa jag och gav henne en kram.

Isak kom fram.

"Dina ögon."

"Jag vet inte varför de blir så men så fort jag skiftade dem så visste jag exakt vad jag skulle göra", svarade jag honom utan att kolla på honom i mirandas armar.

"Men han hade ju likadana i röda?" Då gick det upp för mig. Jag tog mig snabbt ur Mirandas famn och kollade på skogsbrynet där jag såg ett par röda ögon stå i mörkret.