Eye of the moon

Överaskningen

Jag sprang, mitt långa blonda hår flögs i vinden och mina ögon lös i månskenet. Vad var det som bet mig? Allt jag visste var att jag måste bort från skogen.
Jag kom till en väg och lyckades stanna och hämta andan. Pustande satte jag mig ner i gräset och kollade på bettet. Det hade slutat blöda men det gjorde fortfarande ont, värmen och smärtan pumpade genom hela armen.

-ELINA!
Jag vände mig om och fick se alla mina klasskamrater stå skräckslagna bakom mig. Roxana, min nuvarande bästis, gick fram till mig och hjälpte mig upp.
Vi gick förbi alla frågande blickar och tillbaka till campingplatsen.

När jag och Roxana kommit in i vårt tält så satte hon sig ner och kollade på mig. Jag visste att hon väntade på en förklaring men jag ignorerade henne och letade efter min pyjamas.
-Nå? Sa hon, tänker du berätta varför du skrek och sprang iväg.
-Nej. Svarade jag
-Så du tycker inte att du är skyldig mig en förklaring
-Nepp.
Jag fick syn på min pyjamas och tog på den. Det var ett svart linne med en varg på och ett par korta svarta skorts.
Mitt långa hår hängde nerför ryggen och jag satte upp det i en tofs. Roxana gjorde likadant och så fort vi var klara smög vi in till killarna.
Erik, klassens snygging, gav mig några blickar när vi kom in i tältet, Men jag ignorerade honom.

Vi stannade hos killarna ganska länge, klockan var halv två när vi smög tillbaka till vårt eget tält. Precis när jag somnat så väckte Roxana mig. Jag vände mig surt mot henne och såg att hon var vit i ansiktet, hon såg ut som ett spöke.
Det var då jag märkte, jag morrade. Inte så som vissa människor gör sig till utan som en varg eller hund.
Min hand flög automatiskt upp till munnen och jag tystnade.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag vände mig om och försökte sova.
Till slut hörde jag Roxanas jämna andetag vilket betydde att hon sov och då lyckades jag somna.

Jag vaknade av att någon hällde vatten över mig, det var min födelsedag och på ens födelsedag ska man bli spelad ett spratt. Jag skrek av det iskalla vattnet och satte mig upp. Killarna stod och skrattade vid tältduken.
-idioter! Skrek jag men kunde inte hålla inne ett leende, fan vad kallt det var.
Miranda, den udda tjejen med perfekt kropp och gula ögon kom fram till mig och gav mig en handduk, jag tackade henne och virade den snabbt om mig för att inte frysa.. Jag torkade på bara några minuter. Det är konstig eftersom det brukar ta lång tid för mitt långa hår att torka.

IIdag skulle vi åka hem från vad vår lärare skulle kalla "klassresa" och jag packade ihop Mina saker. Men innan jag åkte hem ville jag ut i skogen. Jag hade en sådan lust att bara få springa. Jag smög ut ur tältet och gick bakvägen in till skogen
Så fort jag kommit utan synhåll för klassen sprang jag. Jag hade aldrig sprungit så snabbt och jag log när jag gjorde en tvärsväng. Det kändes som om inget var omöjligt längre.
Det tog ett tag innan jag märkte att jag sprang på fyra ben. När jag kollade ner på mina fötter så såg jag att mina fötter hade förändrats.
Nu var de ett par stora vita tassar.
Jag tvärnitade så att gruset åkte åt alla håll och backade. En gren bakom mig knäcktes och det lät som att någon morrade bakom mig.

Jag vände mig omkring och fick se en flock av stora vargar runtomkring mig. Jag var omringad. Jag blev rädd och var inte säger på vad jag skulle göra. Jag tog ett djupt andetag och morrade mot dom, igen. Jag visste inte var allt mitt mod kom från utan jag gjorde det av instinkt. Den största vargen kom fram till mig. Hans lysande gröna ögon hittade mina och han slutade direkt att morra. Istället nickade han mot en grå varg och backade.

En grå mindre varg med gula ögon hoppade på mig och bet mig i nacken så hårt att jag gnyendes föll på marken, jag bet och försökte sparkade efter den andra vargen men han höll mig i ett järngrepp, tillslut tog krafterna slut och mörkret började komma fram.

När jag vaknade låg jag i ett vitt rum. Det fanns en ljusbrun byrå och en limegrön matta. Lakanet på täcket var rosa och det fanns en extremt stor tavla på en massa vargar hängandes på väggen. Mina ögon fastnade på den vita och den vackraste vargen på bilden. Hon satt på en sten och nedanför stenen stod det andra vargar som stod i försvarsställning. Som om dom försvarade den vita vargen mot någonting, många av dom var vanligt gråa men en av dem var svart. Den var större än de andra och hade gröna ögon och stora huggtänder, även den stod i försvarsställning men såg farligare och argare ut och han såg ut att vara redo att anfalla vilken sekund som helst. Den vita vargen påminde mig om någon. Jag stirrade på dess kristallblå ögon. Jag blinkade till och såg snart att jag inte var ensam i det lilla rummet.

En kille satt och kollade på mig på sängkanten, han log mot mig.
Jag satte mig käpprakt upp i sängen med en skärrad blick och kollade mig omkring. Bettet på min arm gjorde ont och jag kollade på det. Det fanns ingenting kvar.

-Det är borta sa jag så lågt att det nästan lät som en viskning.
Men på något sätt hörde killen och han började skratta. Hans skratt var som ljuv musik för mina öron, för att inte tala om hur sjukt snygg han var. Han var lång och smal och såg ut att ha den perfekta kroppen. Han hade mörkbrunt hår som stod lite åt alla med ett par gröna ögon som jag tyckte att jag kände igen.
-Ja, sa han med ett leende. Bettet försvinner men du kommer vara öm där i några dagar.

Det var då det gick upp för mig var jag hade sett den blicken förut. Det var den stora svarta vargen som jag mötte i skogen.
- Det stämmer, svarade han. Som att han hade läst mina tankar.
-Kan du läsa mina tankar? Frågade jag honom förvånat.
Han blinkade åt mig med ett leende som fick mig att smälta.
-Mitt namn är Isak.

(Det var första delen och som sagt så är jag ny så inga kommentarer om att den var dåligt eller något sådant, men kom gärna med idéer om vad som ska hända. Det är alltid bra med nya idéer.

Chaio!)