Eye of the moon

Borta

Jag vaknade mitt i natten och frös så mycket att jag skakade. Klockan var vara tjugo över tre så jag kunde inte direkt gå upp och göra frukost eller bada. Så istället så ställde jag mig upp och smög in till Jakobs rum.
Vi hade vårt gamla flockhus tillbaka så jag visste exakt var allting var även om jag inte såg någonting på grund av mörkret. Det hade blivit vinter och på nyheterna sa dem att det skulle börja snöa ganska tidigt. Det var bara tredje november men det började snöa redan i oktober.

Jag öppnade sakta dörren till hans rum och smög in. När jag kom fram till hans säng så skiftade hans ögon till månar för att jag skulle se att han var vaken. Jag gjorde likadant och han skrattade ganska så tyst. Sedan la jag mig ner bredvid honom och kände hans varma beröring. Jag slutade skaka och somnade om.

På morgonen vaknade jag först av alla och kände att jag skulle dö av hunger, såna gick upp i min pyjamas och mina tjocka sockar och travade tyst ner för trappan. Väl nere var ett av fönstren öppna. Jag stelnade till och tittade runtom i huset. Sedan sprang jag upp till kitt rum. Min safirblå halsband var borta(det som jag fick av Jakob). Jag backade och satte mig matt ner på sängen. Det fanns ingen lukt kvar utan bara skogslukt.

Jag suckade och fällde en tår men gick sedan ner och stängde fönstret, tände brasan och började göra frukost till alla.
Miranda kom ner och var vit i ansiktet.
Jag tittade på henne men förstod vad som hade hänt..

"Dina också. Frågade hon.
Jag nickade och torkade bort en tår.
"Vad tog dem?
"Mitt halsband jag fick från Jakob" svarade jag och fortsatte att fixa alla mackor.
Miranda suckade och gick fram och kramade mig bakifrån. Jag slutade att bre mackorna och höll om hennes armar, sedan vände jag mig om och gav henne en macka.

"Väck Christian,Aron och louie" sa jag och Miranda nickade.
Jag satte mig ner med en skinkmacka framför brasan och värmde mig. Elden i kabinen hade värmt upp vardagsrummet och köket men spred sig nu upp till alla de fyrtio sovrummen.
En trött Christian kom ner i sin pyjamas som var en grön T-shirt och ett par svarta mjukisbyxor.
Han såg hemsk ut, med påsar under ögonen och hans hår som hängde nerför ögonen.

"Ja" sa han trött.
"Vi har haft inbrott" berättade jag och både han och Louie som också kommit ner stelnade till och morrade lågt.
Louie är en snygg, lite mörkare och lång kille som har svart hår och kommer från Sydamerika. Han blev biten av Filip och har levt med dem i två och ett haft år nu och är deras bästa spårare och även Emmas mate.

"Vad tog dem?" Morrade Louie argt.
"Smycken och förmodligen pengar" svarade jag dem och suckade medan jag kollade in i elden igen."fönstret var öppet när jag kom ner" sa jag och pekade på fönstret som jag nu hade stängt.

"Så det var därför det var så kallt inatt" sa Aron som stod i trappan.
Christian gick mot fönstret och kollade ut.
"Det finns spår i snön och om vi har tur så finns lukten kvar. Väck Markus, Samuel och Daniel så sticker vi" sa Christian och pågick upp för att göra sig iordning.

Jag hörde snart skrik däruppe. Förmodligen Samuel som blev arg för att han blivit väckt. Den killen kan man inte prata ned på morgnarna.
Jag tassade upp till Jakob igen och såg att han fortfarande sov. Så jag gick in till Emma istället. Hon sov också men jag struntade i det och väckte henne.

"Ja luna?" Sa hon svagt och trött.
"Kolla igenom dina smycken, sa jag snabbt och vände mig om till hennes spegel i lagom tid för att se henne bli klarvaken och nästan hoppa upp ur sängen. Hon sprang fram till skrivbordet och öppnade en ask.
"Borta" sa hon och blev vit i ansiktet.
"Fan också"

Jag gick in på mitt rum och klädde på mig en tjock stickad tröja och ett par svarta jeans, men jag behöll mina svarta tjocka strumpor på för att inte frysa.
Sedan gick jag mer igen för att se Samuel, Daniel och Markus (våra bästa krigare) stå med Christian och louie och prata.
Jag tog på mig mina skor och gick ut till dem.