Bloody

Kapitel 8

"James syster?" Jag upprepar hennes ord, höjer chockat på ena ögonbrynet och hon nickar flinandes.
"Jag kan fortfarande inte fatta att James har en mate. Det är sjukt. Han av alla dessa som förtjänar en och så får han som inte förtjänar en." Jag kollar konstigt på henne.
"Vad menar du med att 'han inte förtjänar en'?" Hon lägger huvudet på sne med fortfarande samma flin prytt över hennes läppar.

"Har du någon aning om vad han har gjort? Hur många han dödat?-"
"Är inte du hans syster? Varför säger du så om honom om du är hans syster?" Hon fnyser och lägger armarna i kors.
"Du kanske inte har några egna syskon, Adora. Men relationen mellan syskon är inte alltid bra." Jag känner hur det smärtar till i hjärtat då hon säger ordet syskon. Det hon säger kanske är sant, men hon har iallafall inte förlorat honom. Jag ska precis öppna munnen för att svara då hon hinner före.

"Men ja, en flock behöver ju en Luna. Sedan tar dessutom mates fram det bästa från varandra, så det finns ju hopp för honom." Vad är det hon snackar om?
"Jag förstår inte-"
"Du behöver inte förstå. Du kommer ändå få reda på det någon gång under ert underbara förhållande." Jag tittar förvirrat på henne med rynkad panna.

"Vad handlar det här om?" Hennes flinade sarkastiska uttryck försvinner innan det helt plötsligt blir dödsallvarligt.
"Alla förtjänar inte en mate, Adora. James är en av dem. Men ändå ger mångudinnan honom en andra chans." Hennes kalla ton får min rycka i pannan att bli djupare.

"Vad är det som han har gjort som är så oförlåtligt?" Hon fnyser.
"Han är en känslokall mördare som du." Jag tittar uttryckslöst på henne.
"Ursäkta?" Hon tittar med mörka ögon på mig på ett sätt en kung skulle kunna titta på en slav.
"Jag ser dig, din dåtid och din framtid. Ingen kan fly ifrån sanningen, Adora. Eller rättare sagt Bloody." Jag känner hur muren jag byggt upp i alla år faller i tusentals bitar framför mina fötter. Hur själva masken framför mitt ansikte spricker och hur mitt hjärta hårt börjar banka mot mitt bröst. Hur visste hon?

Jag försöker desperat hålla kvar de små bitar av den mask som håller omvärlden ovetandes om mina innerst inre känslor.
"Jag har absolut ingen aning om vad du s-snackar om." Försöker jag med en stabil röst säg, men misslyckas.
Hon höjer allvarligt på ena ögonbrynet.

"Wow. En av de få saker jag visste om Bloody var att hon ärlig.., men inte trodde jag att hon skulle ljuga för sanningen själv." Jag ger ifrån mig ett svagt morrande ljud.

"Du känner henne inte. Om det är någon som ljuger så är det hon." Bitterblue lägger huvudet på sne och tittar granskade på mitt knappt hållbara seriösa ansiktsuttryck.

"Tänk att få se henne utan mask då? Det är inte många som sett hennes riktiga ansikte." Jag fnyser tyst för mig själv.
"Kanske, men iallafall ingen levande." Hon skrattar roat åt min kommentar.
"Oh jag lever, min Luna. Och jag har fått se hennes ansikte." Sättet hon säger 'min Luna' på får mig att irriterat fryna på näsan.

"Isåfall är du den första som ens haft möjligheten att kunna prata efteråt." Hon himlar med ögonen.
"Jag ser gott och ont i alla. I Bloody ser jag bara ensamhet och olycka. Men alla har sina små ljus inom sig, även om det ibland är för svårt för dem själva att kunna se det." Min blick sjunker till golvet då hela samtalet börjar gå överstyr. Då jag vilken sekund som helst skulle kunna brista ut i patetiskt gråt, tar jag direkt att försöka komma bort ifrån ämnet.

"Du sa att James inte förtjänade någon mate. Varför? Var är det för skillnad på han och Bloody? Hur kan det vara så att du ser ljus i alla, men ändå är så negativ till James? Din egen bror?" Hon suckar och skakar lätt på huvudet.