Bloody

Kapitel 19

Jag vill slå till honom.

Hur vågar han säga så? Hur vågar han sätta en kärleksförtrollning över mig framför James?

Han har rätt, han är galen.

Galet besatt, närmare bestämt.

Både ilska och rädsla fyller mig. Jag vill hoppa på honom, få honom att lida för att tro att han kan behandla mig som en liten marionett.

Han visste mycket väl om att jag är Bloody och ändå vågar han tilltala mig på ett sådant sätt. Vad är det han inte kan få in i sin tröga skalle?

Jag mördar sådana som honom, även fast han nu råkar bemästra magi.

Han tror visst att han kan förtrolla mig utan några som helst konsekvenser.

Vilken hårboll.

Jag vill..jag vill se honom lida.

Men allt jag kan göra är att stirra på honom.

Min kropp var som fastfrusen när väl hans ord studsat emot mig precis som de slagit ut min förmåga till att kunna röra mig.

Den plötsliga känslan av nakenhet drar in över mig. Mina skymtade ben, då den stora t-shirt bara räcker ner till lite över rumpan.

Rodnaden drar snabbt in över mina kinder och vad jag hade velat sjunka genom golvet för att aldrig visa mig för världen igen.

Han var ett troll. En trollkarl...som verkade vara allmänt störd.

Var det bara jag som fick rysningar av obehag av att höra honom kalla mig älskling?

Jag ville skrika honom i ansiktet. Skrika åt honom att försvinna ur min syn. Men även skrika så högt att jag önskar han blir döv.

Men allt som kommer ur mina läppar är ett ostabilt andetag.

Hans blick ligger som fastklistrad i mitt ansikte och jag vågar inte veta var. Hårt pressar jag ihop mina läppar då han plötsligt står allt för nära mig.

"Ja-j-jag-" Han avbryter mig snabbt med att sätta ett pekfinger mot mina läppar.

"Shyss, jag tillåter inte den där Alphans namn på mitt revir. Här är det jag som är Alphan." Säger han sammanbitet med sin blick intensivt liggandes över mig.

Det går inte att undvika hur han istället väljer att kalla James för 'Alphan' än för min mate.

Det gör att mitt blod börjar koka.

"Vilket namn då? James? Alpha James? Min mate?" Detta får honom att morra.

"Han är inte din mate. Inte längre." Min blick mörknar.

"Och vad menar du med det?" Säger jag hotfullt och ett flin dra in över hans ansikte.

"När jag väl märkt dig som min kommer ert lilla band brytas som en kvist i skogen. Du tror väll inte att ert band är obrytbart?" Han skrattar till och fattar tag om mig hand.

"Inget mateband är hållbart ifall inte hela mateprocessen gjorts." Detta får mina kinder att dramatiskt hetta till.

"Oh, sötnos. Du blev väll inte generad nu också?" Skrattar han till och för min hand mot hans läppar.

"Efter jag är klar med dig är det kört mellan dig och den där Alphan." Jag vill dra bort min hand, men att göra motstånd är omöjligt då hans grepp hårt håller om min hand.

"Vad babblar du om? Tror du att jag är dum nog att tro på en magiker?" Hans intensiva blick möter min, vilket får mig att hastigt dra efter andan då hans grepp om min hand hårdnar allt mer.