Bloody

Kapitel 16

Hans ansiktsuttryck är svårt att tyda pågrund av mörkret. Det är kallt i tunneln och jag lägger värmande mina armar om mig själv då jag är den enda här nere som inte har en varulvs kroppstemperatur. Oh, ibland suger det att vara människa.

Isaiah-och ja, jag vet vad han heter-står orörlig kvar på exakt samma plats då jag beslutar mig att ta ett steg närmare honom. Bara för att försöka få en reaktion från honom. Men allt han gör är att stå kvar, vilket irriterar mig.

"Så," Jag pausar och lägger huvudet på sne.

", du var alltså inte så korkad som jag från början trodde? Det var nästan chockerande smart av dig att inte försöka attackera mig på egen hand efter att dina små osäkra vakter försökt kedja fast mig." Jag tar igen ett steg närmare honom tills jag tar ett steg till och ett till tills jag står en meter framför honom.

Han är lång. Det kan jag medge. Hans ansiktes konturer går fortfarande inte att urskilja, det är som om mörkret envist vägrar lämna hans ansikte. Inte för att jag skulle vilja se hans fula ansikte.

"Eller är du lika osäker som de där vakterna var, Beta Isak?" Säger jag med låg röst.

Hans adamsäpple åker upp då han nervöst sväljer till.

"Vad sägs som att du och din lilla Alpha sätter svansen mellan benen och springer härifrån? Trots allt, ni är på fel territorium. Gick ni vilse på vägen och sen beslutade er att ni ville leka?" Ett svagt hotfullt morrande lämnar hans strupe.

"Är det du som är Bloody?" Jag rycker till av vad han sagt, oförberedd på frågan att jag för några sekunder tyst stirrar på den okända Betan i mörkret.
"Vad får dig att tro det?" Fräser jag fram. Mestadels för att inte Moonlight medlemmar ska tro att Betan haft rätt.

"Hur kan du anklaga mig för att vara någon så fruktansvärd? Är det bara för att jag är James mate och en människa?" Lägger jag snabbt till med samma fräsande ton som innan och spänner hårt mina händer.

De fastkedjade flockmedlemmarna börjar morra på nästan ett aggressivt sätt, vilket ett tag får mig att undra ifall det är mig de morrar åt eller Betan. Kan de känna att jag ljuger?

"Inte så fort där, tjejen. Jag lämnar på ett villkor. Det är ifall du följer med oss frivilligt." Jag fnyser åt honom samtidigt som mina armar automatiskt hamnar i kors.

"Vad får dig att vilja tro det?" Han är tyst innan han igen beslutar sig för att öppna sin stora trut.

"Du har ingen aning om vad som händer däruppe. Vår Alpha bemästrar magi, din mate kan vara illa ute eller svårt skadad. Vi lovar att skona er flock ifall du följer med oss. Inga attackerar eller hot mer. Men detta är bara ifall du följer med oss frivilligt." Jag tappar direkt allt självförtroende då han nämner James. Tänk om han är skadad..eller i värsta fallet. Död.

Det sticker smärtsamt till i hjärtat och min blick sjunker till marken. Jag känner mig så patetisk. Varför behövde just jag få en mate? Och framförallt, varför var det tvungen att bli James? Kunde det inte varit något svag och oattraktiv rouge istället? Varför var jag tvungen att få en sexgud? Sexgud..

Hjälp vad larvig jag är...

Jag suckar tyst för mig själv innan jag igen tittar upp på den idiotiske Betan. Även fast jag fått reda på vem min mate egentligen är utanför dessa murarna skulle jag aldrig kunna hata honom som jag hatar Betan framför mig. Mestadels för att han frågat mig ifall jag varit Bloody inför flera hundra varulvar. Även fast de längst bort i tunneln kanske inte hört oss..

Var inte dum, Adora. De är varulvar med exceptionell hörsel och du tror att de inte kan höra dig i en tunnel som säkert ekar?