Bloody

Kapitel 9

"Du låter som en liten barnunge." Jag hör hur den rödhåriga killen borta vid dörröppningen drar efter andan.

"Adorable, säg det en gång till och du får ångra det." Jag höjer flinande på ena ögonbrynet i ett utmanande uttryck.
"Jasså? Isåfall James, vad är det jag får ångra?" Han tar tag i båda mina handleder och trycker upp mig mot närmaste vägg.
"Du har alltid haft något speciellt förhållande med väggar, har du tänk på det? Men dörrar däremot.., wow, stackars alla dessa dörrar.." Hans ansikte hamnar i min nacke.

"Som du kanske förstår eller inte förstår, har jag alltid gillat att ha koll på det som är mitt." Jag kollar automatiskt mot dörren där den rödhåriga stått vid dörröppningen. Men han är försvunnen..

Oh, säkert sedan länge. Eller ja, iallafall för att slippa James snack om vad som är hans och blah blah blah. Jag är iallafall trött på det. Okej..kanske inte..konstigt nog..

Jag suckar för mig själv utav tanken. Han har redan tagit kål på mig.

"Så det innebär att du även bryter upp dörren till badrummet? Fattar du hur pinsamt det skulle varit ifall någon skulle kommit in i mitt rum eller i badrummet när jag duschade?" Han fnyser.
"Jag skulle dödat denna väldigt lyckligt lottade personen och njutit av varje sekund." Jag ger honom en konstig blick.
"Och vad menar du med det?" Hans tumme leker med min underläpp.
"För att denna personen får se något som jag inte får se." Mitt ansikte tar fyr. Okej, han drog hela samtalsämnet ditåt.

"Nämen? Rodnar du, mate?" Jag slår snabbt bort hans finger då han försöker dra bort det hår som ramlar ner framför mitt ansikte i samband med att jag tittat ner i golvet.
"Din dirty-mindade-hårboll!" Jag putar bort honom från mig då han försöker hålla fast mig i sin omfamning.
Samtidigt som han flinar som ett fån. Argthh..
"Är det mitt nya smeknamn?" Hans barnslighet får mig att stöna högt av irriteration.

"Om du vill." Hans flin växer.
Den här killen är galen. Hur i hela friden ska jag få fram var han förvarar min mask? Och hur ska jag kunna komma härifrån då han just reagerade som han gjorde? Inte för att Bitterblue har rätt eller så..., för det har hon inte. Det ska jag bevisa.

"Så Adora. Säg mig. Vad gjorde du vid fönstret?" Jag sväljer hårt då James ansiktsuttryck går från flinande till allvarligt. Det var som om han hade läst mina tankar. Inte för att han kan det, men det kändes som det.

"V-va?" Får jag osäkert ur mig.

"Oh, kom igen. Lek inte med mig. Jag vet att du hade tänkt rymma härifrån-"

"Jag har ingen aning om vad du pratar om-"

"Adorable, sluta förneka frågan. Jag vet att du ljuger." Jag himlar dramatiskt med ögonen och putar bort honom från mig.

Skit..

"Gör jag inte. Jag...tittade bara ut genom fönstret, ja. Exakt, jag tittade bara ut genom fönstret." Han höjer menande på ena ögonbrynet och jag suckar irriterat. "På fåglar. Jag tittade på fåglar." Förtydligar jag med en grimas.

"Ifall du fortsätter att ljuga för mig kommer jag aldrig att lämna dig ur sikte. Ifall det är vad du vill." Flinar han och tar tag om min höft för att dra mig intill honom.

"Du menar, som du gör nu? Måste jag ens nämna det där med dörrarna igen?" Jag slår bort hans händer från mig.

"Seriöst, Adora?"