Bloody

Kapitel 11

Jag kollar mig storögt omkring i det vita sjukhusrummet. Oh, jag hatar sjukhus doften.

Min blick dras direkt till den kvinnliga läkaren några meter bort ifrån sängen.
Direkt attackerar något som inte borde drabba mig, svartsjuka.

Och innan hon ens hunnit presentera sig har jag beslutat att jag inte tycker om henne. Hon ser i inte så gamla ut, mer mellan 20-30 års åldern. Vilket är för ungt för att vara i närheten av James. Han är min-vad i hela friden håller jag på med?! Jag låter som James!

Jag ska precis öppna munnen för att be henne lämna rummet, då jag blir ner knuffad ner i madrassen med James över mig. Jag kollar chockat upp på hans kolsvarta ögon.

"Jag tänker inte låta den där jävla heatan eller snart döda Alpha Gordon ta dig ifrån mig. Eller låta dig rymma ifrån mig. Försvinn, Ella!" Mina tankar står och väger mellan vilket jag tycker är allvarligast just i denna stund. Vad James pratar om eller faktan att han vet hennes namn.

"Alpha, hon är för svag!" Hans mörka ögon ljusnar för någon sekund då han möter mina förskräckta ögon innan dem igen går tillbaks till svarta.
"Ut, Gamma!" Jag stirrar storögt upp på honom och han flinar svartögt ner på mig.

"James-"
"Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig. Du har legat i koma i 4 veckor.." Hans tumme smeker lugnt min underläpp. 4 veckor? 4 veckor!? Va? Hur?!

"Har jag någonsin sagt hur vacker jag tycker du är?" Jag ska precis svara nonchalant då hans läppar avbryter mig.
Hans ena arm slingras runt min midja samtidigt som han för mig upp mot honom.

"James-" Jag avbryts av att hans tänder svagt börjar nafsa på märkningen på min hals och jag drar överraskat efter andan.
Ett mörkt mullrande spinn hörs från honom nedan hans andra handen vandrar nerför min kropp tills han greppar tag om mitt lår.
"Ja-James, V-vi måste pra-ta." Får jag med svag och ostabil röst fram då hans beröring får mig att känna mig alldeles knäsvag.
"Nu? Adora, jag vill ha dig." Hans ord får rodnaden på mina kinder att växa.
"Sl-uta." Säger jag och sätter min hand för hans mun. Min blick fastnar i hans kolsvarta ögon. Det är nu jag upptäcker hur svag och sjuklig han ser ut. Mörka ringar har bildats under hans ögon och hans hud är blek.

"James, mår du bra?" Får jag oroligt ur mig och hans svarta irisar blir sakta ljusare innan hans uttryck blir oläsbart.
"Jag mår bra." Jag höjer menande på ögonbrynen och greppar tag i han tröja för att dra honom närmare än. Hans blick glider ner över min tröja som åkt ner lite för mycket. Snabbt drar jag upp den och han morrar ogillande.
"Ljug inte för mig, James. Du ser sjuklig ut." Jag stirrar allvarligt in i hans trötta ögon.

"Vadå? Det är inte precis så att jag velat lämna dig själv sedan du föll in i mina armar i skogen." Muttrar han och jag stirrar chockat på honom innan jag sakta omfamnar hans kind. Har han inte lämnat mig på 4 veckor?

Jag känner hur jag smäller inombords samtidigt som ett litet leende tar plats på mitt trötta ansikte.

"Har du inte lämnat mig på 4 veckor?" Hans hand omfamnar min hand på hans kind.

"Rättare sagt, jag har inte lämnat dig ur sikte på 4 veckor, Adora. Många här tror att jag blivit galen då jag suttit och stirrat på dig i hela timmar. Har du någon aning om hur rädd jag varit för att någon skulle ta dig ifrån mig igen?" Han suckar svagt och smeker min hand på hans kind med sin tumme.

"Jag kanske har blivit galen också. Vem vet? Jag lät inte ens läkarna komma i närheten av dig först. Jag skada till och med en av dem då de försökte övertala mig." Han pausar med en ansträngd rynka i pannan.